SÖKREGISTER

    ”En kristen under det första århundradet som läste Johannes fjärde kapitel, om kvinnan vid brunnen, skulle ha försökt förstå det genom att betrakta berättelsen mot Gamla testamentet. Med midrash kan vi fråga, var har detta hänt tidigare? Hur uppfylls det i Jesus? Man kan aldrig bygga doktrin på typologi eller allegori. Typologi och allegori används för att åskådliggöra doktrin som uttrycks tydligt på andra ställen i skrifterna. Vi är inte gnostiker, tack och lov. Vi är människor som respekterar Guds ord. Vid midrash, när du ser något hända måste du gå tillbaka och se var det hände tidigare. När Abraham var gammal skickade han en tjänare för att hämta en brud till sin son (1 Mos 24). Han placerade gåvor av smycken på en karavan av kameler för att ge till hans släktingar, för att bevisa att han tjänaren sänts av Abraham. Här skickar fadern en tjänare för att förbereda en brud åt sin son. Och Gud sände den helige Ande för att förbereda en brud för Jesus. Detta är en bild av gudomens treenighet.” – Citat från – G4 – Kvinnan vid brunnen

    ”Om man tittar på hur det Nya testamentet citerar det Gamla testamentet är det tydligt att apostlarna inte använde västerländska protestantiska metoder för exegetik eller tolkning. Jesus var en rabbin. Paulus var rabbin. De tolkade Bibeln på det sätt som andra rabbiner gjorde enligt en metod som kallas midrash. Något gick fel i den tidiga kyrkan – den kom bort från sina judiska rötter. Och när fler icke-judar blev kristna, hände något som Paulus varnade för (Rom 11): Folk tappade roten ur sikte.” – Citat från inlägget ’G1 – Midrash’

Här följer några prinicper inom Midrash:

’Kalveh homer’:
    ”Jesus varnade för att det kommer att komma falska lärare och profeter. Det har alltid funnits falska lärare och falska profeter som kommit för att lura Guds folk, men i de sista dagarna förökar de sig. Midrash beskriver detta som principen för ’kalveh homer’. Det är en princip som Paulus studerade i Hillels skola. Det skulle kunna översättas som ”lätt till tung” i betydelsen att där något sant i en ”lätt” situation blir det mera sant i en ”tung” situation. I ett annat exempel uppmanar Hebreerbrevet 10:25 oss att inte överge vår egen församling, som vissa har för vana, utan att uppmuntra varandra; och det desto mer när vi ”ser dagen närma sig”. Att träffas tillsammans är alltid viktigt, men i de sista dagarna blir det extra viktigt. Saker som alltid är sanna blir särskilt sanna i de sista dagarna. Saker som generellt är viktiga blir extra viktiga när vi närmar oss Jesu återkomst.” – Citat från inlägget ’G2 – Avfällingar i kyrkan’

’Midroth’
    Rabbi Hillels sju midroth. Inom ’Midrash’.
      ”Fariséernas doktriner var mycket bättre än alla andras, mycket närmare sanningen. Jesus höll med dem i de flesta frågor. När han stred med sadducéerna var det bara för att de besvärade honom. Normalt sett ignorerade han sadducéerna. Det var främst med fariséerna som han tog sin an. Det fanns två huvudgrupper av fariséer: anhängare av Shammais och Hillels skola. Paulus var från Hillels skola. Fariséerna hade oftast rätt i det mesta, men de hade sina problem. Ett var den muntliga lagen: De tog sin tradition och gav den samma auktoritet som skriften. Ett annat problem var deras religiösa stolthet: Som förblindade dem. Dessutom var de en aristokrati som var materialistisk: Istället för att mata fåren, använde de sin position för att upphöja sig själva. De förstod midrash. De förstod Rabbi Hillels Sju Midroth, han formulerade dem (även om innehållet hade funnits långt tidigare). De förstod bibelns djupare mysterier. Jesus sade att fariséerna hade ”tagit bort nyckeln till kunskapen” (Luk 11:52), nyckeln till att förstå dessa saker.” – Citat från G4 – Kvinnan vid brunnen

* G12 – En profet lik Moses / 9 september 2025
* G11 – Davids hus: Sauls hus / 14 februari 2025
* Att förstå ’Blandningen’ / 11 februari 2025
* Villfarelsens grundläggande verktyg / 11 september 2025 

(>>Se även ‘Binda och lösa’ som jämförelse med ‘Befrielsemanifestationer’ här nedan.) 

Människors, tänkares, kyrkors etc… som motsats till det Bibliska och sanna.
(>>Se även ’Re-kontextualisera’ i jämförelse med ’Omdefiniering’ under ’Bibeltolkning och ‘Midrash’’)

Innehållet under denna rubrik ‘Gnosticism / Gnosis’ överlappar med efterkommande rubrik ‘Mysticism / New Age’. Se båda.

Innehållet under denna rubrik ‘Mysticism / New Age’ överlappar med föregående rubrik ‘Gnosticism / Gnosis’. Se båda.

Visst innehåll under denna rubrik ‘Falskt övrigt’ kan överlappa med föregående ‘Falsk’-rubriker. Se alla för översikt.

ESKATOLOGI
Termen ”eskatologi” är egentligen en felaktig beteckning när den används om den sista tiden, eftersom den påtvingar ett judiskt, cykliskt och profetiskt koncept – som bättre beskrivs som ”tidsålderns slut” (*synteleia tou aionos*) – en grekisk, linjär världsbild. Den missvisande termen ”eskatologi” kan ställas i kontrast till begreppet ”tidsålderns slut” med hjälp av tre huvudargument: 

1. Slutpunkt kontra harmonisk fullbordan. Eskatologi: Innebär en linjär slutpunkt där allt plötsligt upphör. Detta är ett grekiskt tankesätt som ger en klinisk och distanserad syn på framtiden. Tidsålderns slut: Använder det grekiska ordet *synteleia*, som betyder ”fullbordan”, ”gemensamt avslut” eller att flera trådar vävs samman. Det kan liknas vid en symfoni eller en väv där historiska cykler, förebilder och skuggor slutligen sammanfaller i en helhetsbild. 

2. En enskild händelse kontra övergång mellan tidsåldrar. Eskatologi: Reducerar ofta ”slutet” till en enda, kaotisk och kronologisk händelsekedja av global förintelse. Tidsålderns slut: Fokuserar på övergången från den nuvarande onda tidsåldern (*aion*) till den kommande messianska tidsåldern. Inom judiskt tänkande är ”tidsålderns slut” inte existensens absoluta slut, utan snarare födslovåndor som för jorden över till tusenårsriket. 

3. Kronologisk tid kontra midrashisk sammanfattning/upprepning. Eskatologi: Behandlar bibliska profetior som en västerländsk historiebok skriven i förväg, med fokus på kronologiska scheman. Tidsålderns slut: Utgår från hebreisk midrashisk tolkning. Det som sker vid ”tidsålderns slut” är en sammanfattning och upprepning (i större skala) av händelser som redan ägt rum i historien. Exempelvis utgör Antiochos Epifanes handlingar eller Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. ”förhandsvisningar” som kommer att upprepas i global skala vid tidsålderns slutgiltiga avslutning.

APOKALYPS
Jacob Prasch och Moriel Ministries definierar det grekiska ordet *apokalypsis* (ursprunget till ordet apokalyps) utifrån dess bokstavliga, etymologiska betydelse: ett ”avslöjande” eller att ”lyfta på förlåten”. I linje med sin kritik av ”eskatologi” hävdar Prasch att modern kultur och etablerad teologi missbrukar ordet, och han redogör för dess rätta bibliska innebörd utifrån några grundläggande principer: 

1. Successiv uppenbarelse kontra mänskliga åsikter. Den sanna *apokalypsis* – att lyfta på förlåten – allteftersom världen närmar sig Kristi återkomst, uteslutande handlar om att den helige Ande successivt öppnar upp och klargör Skriften. Det handlar inte om ”nya uppenbarelser”, mänskliga åsikter eller moderna profetior utanför Bibeln. Profetisk *apokalypsis* innebär att den helige Ande låter de troende se och förstå de mönster som redan finns nedtecknade i Bibeln, i takt med att historiska händelser börjar stämma överens med dessa. 

2. Inte bara global förstörelse. Medan sekulär media och populärteologi betraktar ”apokalyps” som en synonym till katastrofal global förstörelse eller den fysiska världens undergång, behövs den bilden korrigeras. Eftersom ordet betyder ett avslöjande, ligger fokus i den bibliska apokalypsen på att Jesus Kristus uppenbaras i sin sanna härlighet och auktoritet, samtidigt som de sanna troende (den kvarlevande församlingen) också träder fram i ljuset. Domen och förstörelsen är helt enkelt biprodukter av att Hans helighet möter en upprorisk värld. 

3. Avslöjandet av bedrägeriet först. Enligt 2 Thessalonikerbrevet måste ett negativt avslöjande ske innan den slutgiltiga *apokalypsis* vid Kristi återkomst kan äga rum. Bibeln föreskriver att ”syndens människa” (Antikrist) först måste avslöjas och träda fram inför världen. Det skall således varnas för att denne gestalt till en början inte kommer att framstå som ett uppenbart monster, utan som en bedräglig, falsk frälsare som förespråkar global enhet, humanism och fred. 

4. En omedelbar verklighet. Att skilja *apokalypsis* från gradvisa historiska förändringsprocesser. När det slutgiltiga avslöjandet av Kristus sker, kommer det att ske omedelbart och vara synligt för alla. Olika bibelställen betonar att ”varje öga skall se honom”, vilket innebär att den slutgiltiga apokalypsen helt undanröjer den andliga blindhet som för närvarande vilar över jorden.

FÖRSEGLING
Begreppen kring att försegla och öppna (avförsegla) budskap, är den faktiska mekanismen bakom den bibliska principen om progressiv uppenbarelse. Förståelse av profetior är inte en fråga om mänskligt intellekt, utan om gudomlig timing. Gud förseglar och öppnar profetior utifrån följande huvudpunkter: 

1. Daniel kontra Johannes: Tidshushållningen. Det är tydlig skillnad mellan hur Gud hanterade profetior genom Daniel och hur Han gjorde det genom Johannes: (i) Det förseglade förflutna (Daniel): Daniel fick uppmaningen att ”gömma undan orden och försegla boken fram till ändens tid” (Daniel 12:4). Gud undanhöll avsiktligt förståelse eftersom händelserna var avsedda för en framtida generation. Ingen mängd lärda studier av antika texter kan tvinga fram ett öppnande av texten före dess tid. (ii) Den öppna nutiden (Uppenbarelseboken): Johannes fick däremot instruktionen: ”Försegla inte orden i denna boks profetia, ty tiden är nära” (Uppenbarelseboken 22:10).  Jesu första ankomst inledde ”den sista tiden” (tidsålderns slut), vilket innebar att den andliga ramen kring profetiorna officiellt öppnades upp för församlingen. 

2. Öppnandet styrs av historien, inte av konspirationer. Det skall varnas för kristna att försöka ”avkoda” Skriften i förtid. En profetia öppnas endast stegvis genom den helige Ande i takt med att historien hinner ikapp texten. Troende ska i första hand se till Skriften och använda den för att tolka aktuella händelser – aldrig tvärtom. Att försöka tolka in moderna tidningsrubriker eller konspirationsteorier från internet i ett förseglat avsnitt leder till falska förutsägelser och teologiska villfarelser. Komplexa profetiska detaljer, såsom Antikrists exakta identitet eller den exakta utformningen av det slutgiltiga världsriket, förblir delvis dolda tills Gud dynamiskt uppenbarar dem vid den exakta, fastställda tidpunkten.

3. Uppbrytandet av domens sigill. Vad gäller Uppenbarelseboken och öppnandet av de sju sigillen ska de inte betraktas som en plötslig händelse vid världens ände, utan som en stegvis process som pågått genom hela kyrkohistorien. De fyra första sigillen (ryttarna) representerar andliga strömningar – såsom villfarelse, krig, svält och sjukdom – som gradvis har släppts lösa och varit verksamma i århundraden, med en intensitet som tilltar likt födslovåndor. 

4. Sinnets domsmässiga försegling. En varning angående en allvarlig andlig princip gällande försegling: Om en människa eller en församling konsekvent förkastar sanningen, kommer Gud att låta dem förseglas i sin villfarelse som en domshandling. Med utgångspunkt i 2 Thessalonikerbrevet 2 kan de som avvisar kärleken till sanningen till sist blir ”förseglade” i blindhet av Gud, vilket gör dem helt oförmögna att genomskåda den bedrägliga uppenbarelsen av Antikrists falska rike.

(>>Se även ’Bibeltolkning och ‘Midrash’’ och ’av Aquino, Thomas’)

För jämförelser, se vidare under ‘Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’, ‘Falsk II – Falska Profeter / Ledare / Lärare / Apostlar / Bröder / Herdar / Personligheter / Tjänster / Troende’ och ‘Falsk XI – Falsk övrigt’

(>>Se även ’Antikrist och Den falske profeten’ under ‘Eskatologi – VII – Antikrist / Den falske profeten / De två vittnena / Vilddjuret’) 

Med anledning av syftet med sökregistret så tas ‘dispensationalism’ endast upp som dess falska avart och den finns under ‘Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’ Här följer information avseende dispensationalism.

Dispensationalism vs Hyperdispensationalism
1. Standarddispensationalism. Ett teologiskt system som på rätt sätt erkänner Guds särskilda förvaltning av historien genom olika tidsåldrar (dispensationer) och upprätthåller en tydlig, biblisk åtskillnad mellan Israel och församlingen. Jacob Prasch och Moriel utgår från ett messianskt, Israelvänligt perspektiv och ansluter sig i stort till klassisk premillenialistisk dispensationalism vad gäller profetior, Israels framtida återupprättelse och Jesu Kristi bokstavliga återkomst. Jacobs version av dispensationalism präglas dock starkt av hans kritik mot missbruk inom rörelsen och hans användning av en judisk hermeneutik. Praschs specifika syn på dispensationalism kan delas in i tre huvudkomponenter:

I. En bokstavlig tolkning av profetior och Israels framtid.
Ersättningsteologi avvisas (tanken att församlingen har ersatt Israel). Guds förbund med det etniska Israel förblir giltiga och ofullbordade fram till den yttersta tiden. Standarddispensationalism betonar med rätta att församlingen är en från Israel skild enhet och att Gud kommer att återuppta sitt särskilda, profetiska fokus på den fysiska nationen Israel under vedermödan och tusenårsriket.

II. Avståndstagande från ”hyperdispensationalism”.
Även om dispensationalistiska distinktioner bejakas är Prasch skarpt kritisk till hyperdispensationalism (ofta förknippad med bullingerism eller uppfattningar som betonar mitten av Apostlagärningarna eller kapitel 28). Han betraktar hyperdispensationalism som en ”bisarr ytterlighet” och en modern återanpassning av den uråldriga villläran markionism, eftersom den radikalt styckar upp Nya testamentet. Prasch hävdar att sann dispensationalism aldrig skiljer evangelierna, missionsbefallningen eller den tidiga församlingen från moderna troende, och inte heller lär att det finns två separata evangelier (ett för judar och ett för hedningar).

III. Tolkning genom midrash, inte bara bokstavstro.
Till skillnad från vissa västerländska klassiska dispensationalister, som strikt förlitar sig på en bokstavlig-grammatisk hermeneutik, hävdar Prasch att dispensationalistiska sanningar bäst förstås genom att använda den apostoliska församlingens judisk-kristna hermeneutik (midrash). Han använder ofta gammaltestamentliga typologier – såsom relationen mellan Rakel och Lea eller berättelsen om Rut – som profetiska ”skuggor” för att förklara hur hednakyrkans tidsålder passar in i Guds slutgiltiga, övergripande plan för att återlösa Israel. Sammanfattningsvis ser Prasch en sund dispensationalism som en nödvändig ram för att förstå Guds trofasta löften till Israel och tidpunkten för den yttersta tiden, förutsatt att den förblir förankrad i Nya testamentets fulla kontinuitet och inte urartar till en djupt splittrande teologi.

2. Enligt Jacob Prasch och Moriel Ministries ligger skillnaden mellan ortodox dispensationalism och hyper-dispensationalism i graden av åtskillnad man gör mellan de bibliska förbunden samt i synen på förhållandet mellan Israel och kyrkan.

I. Ortodox (traditionell) dispensationalism
(i) Upprätthåller kontinuitet mellan förbunden: Den erkänner distinkta historiska epoker (dispensationer) men bevarar hela Bibelns samlade auktoritet.
(ii) Bekräftar både Israel och kyrkan: Den vidhåller en bokstavlig, profetisk framtid för Israel vid sidan av kyrkan, utan att bryta de strukturella band som förenar dem.
Accepterad hållning:
Prasch ansluter sig till detta traditionella ramverk för att bemöta ”ersättningsteologi” (idén att kyrkan har ersatt Israel).

II. Hyper-dispensationalism
(i) Driver igenom radikal åtskillnad: Den driver distinktionen mellan dispensationer till en ”bisarr ytterlighet” och skapar en klyfta av ”absolut diskontinuitet” mellan Gamla och Nya testamentet.
(ii) Förkastar bibliska epoker: Vissa riktningar inom hyper-dispensationalism hävdar att delar av Nya testamentet (såsom evangelierna eller Johannesevangeliet) uteslutande är avsedda för judarna och inte gäller för kyrkan.
Fördöms som kätteri:
Prasch likställer uttryckligen hyper-dispensationalism med markionism – en tidig kristen villolära som helt förkastade Gamla testamentet och den hebreiske Guden. Han kopplar samman moderna varianter av denna extrema isoleringism med grupper som ”Exclusive Brethren” (en sluten gren av Brödraförsamlingen).

(>>Se även ’Bibeltolkning och ‘Midrash’’ och ‘FALSK I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Uppfattning / Version av kristen tro / Villfarelse’)

(>> Se även ‘Bibeltolkning och ’Midrash’)

Ej klar…

Jacob Prasch och Moriel Ministries betraktar inte den karismatiska kristenheten som i sig falsk, men de fördömer skarpt ”hyperkarismatisk extremism” och ”Kingdom Now”-teologi. De vänder sig mot cessationism och har en kontinuitetssyn avseende andliga gåvor, men avvisar att erfarenhet/upplevelse ställs över Skriften och fördömer särskilt vissa läror som obibliska. Se vidare om ’Hyper-Karsmatisk’ under ’Hyperläror’ under ‘Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’ där även ‘Kingdom-Now’ finns medtaget.

Se ‘Brownsville / Pensacola’

(>>Se även ’Hyper-Pingst’ under ’Hyperläror’ under ‘Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’)

(>>Se även ‘Platonisk filosofi’ under ‘Filosofi – Världens filosofi’ och ‘Platonisk kristen religion’ under ‘Bibeltolkning och ’Midrash’’)

(>> Se även ‘FALSK III – Falsk Profetior / Förutsägelser’)

(>>Se även ’Bibeltolkning och ‘Midrash’’)

Samhällets, världens, problem är i sig inte politiska, ekonomiska, ideologiska etc. Den fallna världens alla problem är andliga. Att saker här listas som samhällsproblem är enbart praktiskt rent sökmässigt. Vissa av underrubrikerna härunder gränsar över till rubriken ‘Sexualitet’

Se ’Aristotelism / Aristotelisk tolkning – Skolastik / Skolasticism / Thomism’

(>>Se även ‘FALSK I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Uppfattning / Version av kristen tro / Villfarelse’
och ‘FALSK II – Falska Profeter / Ledare / Lärare / Apostlar / Bröder / Herdar / Personligheter / Tjänster / Troende’ samt ‘Förödelsens styggelse’ under ‘Eskatologi – VIII- Det tredje templet / Förödelsens styggelse’) 

(>> Se även falska ‘Tecken och under’, under ‘Falsk IV – Falska Helanden / Mirakel / Tecken / Under’)

Se ’Den tredje vågen / The Third Wave’ under ’Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’

(>> Se även ‘Eskatologi – X – Vedermöda / Stora vedermödan / Jakobs nöd / Guds vrede / Herrens Dag’)

(>> Se även ‘Wimber, John’)

(>>Se även ‘Purpose Driven’ under ‘Falsk I – Falsk Doktrin / Koncept / Lära / Undervisning / Villfarelse o.dyl.’)

(>>Se även ‘Bill Hybels’)

(>> Se även ‘Vinyardrörelsen’)