Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö. (5 Mos 18:20). Det spelar ingen roll om en person förutspår något i Herrens namn på grund av att de är demoniskt influerade, eller om de gör det av sitt eget sinnes fåfänglighet. Oavsett vilket, en falsk profet är en falsk profet.
Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som HERREN inte har talat? Så vet: När profeten talar i HERRENS namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som HERREN inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom.” (5 Mos 18:21-22).
Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: ”Hör på Hananja! HERREN har inte sänt dig. Du har fått detta folk att förtrösta på lögn. Därför säger HERREN så: Se, jag skall ta bort dig från jordens yta. Under detta år skall du dö, ty du har predikat avfall från HERREN.” (Jer 28:15-16).
Hananja förutspådde saker som inte hände.
Denna text är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det tolfte av tolv kapitel, ’A Prophet like unto Moses’ ur boken ’Grain for the Famine’ [2000]
Innebörden av titeln är ’Andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i bloggtexten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar kommer snart även ur boken ’More Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Men HERREN sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. (Jer 14:14).
Dessa falska profeter blev bedragna av det som fanns i deras eget sinne. Det fanns många falska profeter på Jeremias tid. Men även efter att deras profetior visade sig vara falska, fortsatte människor ändå att följa dem.
Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer? (Jer 5:31)
Det står inte att de inte är Hans folk och det står inte att de inte är profeter. Men Han säger att de profeterar falskt och att folket älskar det så.
När Jesus varnade för falska profeter i de sista dagarna, tror många att han talade om Jehovas vittnen, mormonerna, Hare Krishnas, etc. Hos mig råder det inga tvivel om att spridningen av dessa kulter har profetisk betydelse, och dessa är sannerligen falska profeter. Men det är inte dessa falska profeter Jesus varnade för. Han sa, ”om möjligt bedra även de utvalda.”
Talmud säger att 5 Mosebok 18:20 handlar om Messias. Vi vet att det handlar om Jesus, som var en profet lik Mose.
Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef. Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.” Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao. (2 Mos 1:8-11)
Moses föddes under ett förtryckande, främmande styre.
Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. ( Luk 2:1-2).
Jesus föddes under ett förtryckande främmande styre.
Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua, och han sade: ”Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva.” (2 Mos. 1:15-16).
En ondskefull kung beordrade att Mose och de manliga judiska barnen skulle dödas.
När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. (Matt 2:16).
En ond kung beordrade att Jesus och de manliga judiska barnen skulle dödas.
Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader. (2 Mos 2:2).
I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. (Heb 11:23).
Moses liv räddades och bevarades genom hans föräldrars tro.
När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” (Matt 2:13).
Jesu liv räddades och bevarades genom hans föräldrars tro.
När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för ur vattnet har jag dragit upp honom”, sade hon. (2 Mos 2:10).
Moses fick skydd i Egypten för en tid.
Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: ’Ut ur Egypten kallade jag min son.’ (Matt 2:14-15).
Jesus fick skydd i Egypten för en tid.
Då talade Mirjam och Aron emot Mose…”Är då Mose den ende som HERREN talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och HERREN hörde detta. Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. (4 Mos 12:2-3).
Det fanns andra människor som försökte tävla med Moses på grund av hans visdom.
Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. (Luk 2:46-47).
Jesus, redan från de tidigaste dagarna av sin ungdom, visade en enorm visdom och förståelse, och andra ville tävla med Honom, men de kunde inte göra det.
När nu folket såg att Mose dröjde med att komma ner från berget, samlades folket kring Aron och sade till honom: ”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.” (2 Mos 32:1).
Mose förkastades för en tid av Israels folk.
När landshövdingen frågade dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”, svarade de: ”Barabbas”. Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!” (Matt 27:21-22).
Mot slutet av sitt liv sa Jesus till judarna: ”Ni ska inte se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn” Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.” (Matt 23:39) ”Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.” (Rom 11:25).
Jesus förkastades för en tid av Israels folk.
Nästa dag gick han [Moses] ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: ”Skall du slå din landsman?” Han svarade: ”Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” Mose blev förskräckt och tänkte: ”Då har saken i alla fall blivit känd.” Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. […] Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. (2 Mos 2:14,15,21).
Mose förkastades av judarna, men accepterades av hedningarna.
”Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan.” (Rom 11:20).
Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. […] Därför säger Herren HERREN så: Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta, mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam, mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd, men ni skall ropa i ert hjärtas plåga och jämra er i förtvivlan. Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren HERREN skall döda dig. Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn. (Jes 65:1,13-15)
– Kristna! Jesus förkastades av judarna, men accepterades av hedningarna.
Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru. (4 Mos 12:1).
Moses gifte sig med en svart afrikansk kvinna.
Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta. När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet. (Mark 3:20-21).
Moses kritiserades av sin familj för att han tog sig en hednisk hustru. Det judiska folket kritiserar Jesus för att han, på liknande sätt, tog en hustru som huvudsakligen var hednisk: kyrkan. Det är vad Ruts bok handlar om – en judisk man tog en hednisk hustru och ett barn föddes som kallades ’återlösaren’ i Betlehem.
Mose gick tillbaka till HERREN och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” ( 2 Mos 32:31-32).
Mose bad till Gud att förlåta sitt folks synder och Mose var villig att bära konsekvenserna av deras synd och deras skuld.
Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34).
Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. (1 Pet 2:21-24).
Jesus bad till Gud att förlåta sitt folks synder och han var villig att ta emot konsekvenserna av deras synd och deras skuld.
Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden. (2 Mos 34:28).
Mose fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter för att skapa ett förbund till Guds folk.
Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. (Matt 4:2)
Jesus fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter för att sluta ett förbund med Guds folk.
I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte, (5 Mos 34:10)
Mose hade en relation med Gud ansikte mot ansikte.
Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd. (Joh 1:18)
Jesus hade en relation med Gud ansikte mot ansikte.
Varje gång som Mose trädde fram inför HERRENS ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med HERREN. (2 Mos 34:34-35)
När Mose mötte Gud ansikte mot ansikte, strålade han på ett övernaturligt sätt.
Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. (Matt 17:2). Jesus strålade också, likt Moses, på ett övernaturligt sätt.
I Andra Moseboken läser vi att Gud talade till Mose direkt från himlen och en röst hördes.
Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.” […] ”Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” (Joh 12:23, 28)
Gud talade till Jesus direkt från himlen.
I Judas brev, vers 9, läser vi att en ängel vaktade Mose grav.
Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den.
Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. Ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått…” (Matt 28:2-6).
En ängel vaktade Jesu grav.
Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” Gud sade till Mose: ”JAG ÄR DEN JAG ÄR.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn: JAG ÄR har sänt mig till er.” (2 Mos 3:13-14).
Mose uppenbarade Guds namn för Guds folk.
”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. […] Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. ” (Joh 17:6,11-12).
Jesus uppenbarade Guds namn för Guds folk.
När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: ”Vad är det här?” Mose sade till dem: ”Detta är brödet som HERREN har gett er att äta. (2 Mos 16:14-15).
Mose matade Guds folk i stort antal, övernaturligt.
Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. Alla åt och blev mätta (Matt 14:19-20).
Jesus matade Guds folk i stort antal, övernaturligt.
I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte, ingen om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel. ( 5 Mos 34:10-12).
Moses gjorde mirakel, tecken och under som ingen annan någonsin hade gjort.
Själv har jag ett vittnesbörd som är förmer än Johannes vittnesbörd: de gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. (Joh 5:36).
Herren Jesus gjorde gärningar, gjorde tecken och under, gjorde mirakel, som ingen annan någonsin har gjort.
Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.” (2 Mos 24:7-8).
Mose gick till ett berg, slöt ett förbund med blod och täckte Guds folk med det blodet.
Och medan de åt tog Jesus lite bröd, och efter en välsignelse,
Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ”Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: ”Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. (Matt 26:26-28).
Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. (Heb 9:11-15).
Herren Jesus gick till ett berg, slöt ett förbund med blod och täckte sitt folk med det blodet.
Det fanns många stora Guds män i Gamla testamentet – Elia, Jesaja, Jeremia, Samuel, David – för att bara nämna några. Men det fanns bara en profet som Mose, Herren Jesus Kristus, Israels sanne Messias.
James Jacob Prasch