En del av er kanske inte känner till Moriel Ministries, så jag ska ta en stund för att förklara en av de saker vi gör. Vi försöker hjälpa kristna att förstå Bibeln i dess ursprungliga sammanhang, i det första århundradets kyrka, som grundades av Herren genom judiska kristna. Vi försöker läsa Bibeln på samma sätt som den tidiga judiska kyrkan skulle ha läst den. Det har funnits andra som har försökt göra det genom århundradena, med varierande grad av framgång – framför allt Plymouthbröderna. Vi tror att det är viktigt i de sista dagarna att förstå hur man tolkar Bibeln på det sätt som det första århundradets kyrka gjorde.
Texten är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det första av nio kapitel,’Midrash: Jesus in the Garden’ ur boken ’More Grain for the Famine’ [2002].
Innebörden av titeln är ’Mer andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i texten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar finns sedan tidigare även ur boken’Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
(För er som redan vet detta ber jag om ursäkt. Det kan dock finnas läsare som är nya i vår lära eller som är nya i tron, och för deras skull är allt detta värt att upprepas.)
Paralleller
När en judisk kristen under det första århundradet läste de fyra första kapitlen i Johannesevangeliet, skulle han ha sagt att det är en parallell med Första Moseboken. Han skulle ha sagt att berättelsen om den nya skapelsen i Johannesevangeliet är en midrash om, eller en undersökning av, skapelsen. Den nya skapelsen i Johannes motsvarar skapelsen i Första Moseboken. Första Moseboken berättar för oss att Gud vandrade på jorden, och Adam hörde honom i Edens lustgård. Detta talar om Jesus: det är en kristofani, vilket är den teologiska termen för en manifestation av Jesus i Gamla testamentet. Johannes berättar i sitt första kapitel att Hans Ord blev kött, och återigen vandrade Gud på jorden.
Skapelseberättelsen i Första Moseboken talar om det lilla ljuset och det stora ljuset, med hänvisning till månen och solen. I Johannes finner vi återigen det lilla ljuset – Johannes Döparen, vars hebreiska namn är Yochanon Ha Matbil och det stora ljuset – Jesus Messias, vars hebreiska namn är Yeshua Ha Mochiach.
I Första Moseboken rörde sig Guds Ande över vattnet och frambringade skapelsen. I Johannes kapitel fyra hör vi om dem som är födda av vatten och Ande. Återigen rörde sig Anden över vattnet, den här gången för att frambringa den nya skapelsen. På skapelsens tredje dag i Första Moseboken gör Gud ett mirakel med vatten. I Johannes 2:1 läser vi att bröllopet i Kana är på den tredje dagen, och återigen gör Gud ett mirakel på den tredje dagen med vatten – den här gången i den nya skapelsen. Gud började sin första plan för människan med Adam och Evas äktenskap; Jesus började sin offentliga verksamhet vid ett bröllop i Kana, och Guds andra plan för människan börjar också med ett äktenskap. Den nya skapelsen i Johannes är full av paralleller med skapelsen i Första Moseboken; den ena är en midrash av den andra.
Det finns många saker i Skriften som är liknande detta. Livets träd i judendomen, som på hebreiska kallas es hayyim, representeras av ett fikonträd. Vi ser det i Hesekiel 47 och även i Uppenbarelseboken, men vi ser det först i skapelseberättelsen i Första Moseboken. I Johannes kapitel ett, när Natanael frågar Jesus hur han vet så mycket om honom, svarar Jesus: ”såg jag dig där du var under fikonträdet.” Vad Jesus sa till Natanael med dessa ord var inte bara att han såg honom under ett bokstavligt fikonträd (även om det var en del av det), vad han egentligen sa i midrash, eller judisk metafor, är detta: ”Jag såg dig från trädgården, från skapelsen, från världens skapelse”.
Första Moseboken och Johannes – skapelse och ny skapelse. Jämför Bibeln med ett bröd direkt från bagarens ugn: innan det har skivats ser det likadant ut i båda ändar. På samma sätt säger Skriften att Herren förkunnar slutet från början. Om vi skär upp detta bröd kommer vi till Johannes evangelium. De flesta konservativa evangelikala tror att samme Johannes som skrev evangeliet också skrev Uppenbarelseboken. Mot bakgrund av detta ser vi att vi först har skapelsen, sedan den nya skapelsen, men sedan också återskapandet. Om du jämför Första Moseboken med Uppenbarelseboken ser du den här typen av parallell. Återigen i Uppenbarelseboken ser vi Livets träd som vi först såg i Första Moseboken. I Första Moseboken 49 hittar vi Jakobs profetia till Israels tolv stammar; se och häpna, i Uppenbarelseboken sju och fjorton hittar vi de tolv stammarna igen.
Uppenbarelseboken säger att ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. ”. Jag tror inte att dinosaurierna är miljarder år gamla, som det anges i den tolkningen som kallas gapteorin. Ormen var en gång fyrbent eller tvåbent; med andra ord, den gick.
Det är intressant att notera att varje civilisation från Mexiko till Kina har berättelser om drakar. Jag har varit ett antal gånger på Taronga Zoo i Sydney, Australien, och vilket fantastiskt zoo det är! Vad skulle man kalla en ödla som mäter nio eller tio fot lång, tre fot hög och två till tre fot bred, och som kan äta dig? Vi kallar den en komodovaran. Ordet ”dinosaurie” betyder helt enkelt ”stor och fruktansvärd ödla”; jag har sett dem levande i vår tid.
För att återgå till vår poäng, draken som talas om i Uppenbarelseboken är Satan, förföljaren; ormen är Satan, bedragaren. Jesus sa i Matteus 23 att Abel var den första martyren: ”Hör, din brors blod ropar till mig från marken!”, säger Gud till Kain i Första Moseboken. Vad ser vi i Uppenbarelseboken? Att martyrernas blod under altaret ropar ut.
Sedan i Första Moseboken berättas det om Josefs syn av kvinnan med stjärnorna. I Uppenbarelseboken finns återigen kvinnan med stjärnorna, i kapitel 12. Parallellerna fortsätter och fortsätter på det sättet. Återigen är Bibeln som ett bröd; det ser likadant ut från båda ändarna innan man skär det. När man skär det ser man mönstret: skapelse, ny skapelse och återskapelse.
Ögonens begär, köttets begär och högmod över livets goda
Med denna bakgrund i åtanke, vänd dig till Första Moseboken kapitel tre. På hebreiska kallar vi Första Moseboken för Bereshit, vilket betyder ’I begynnelsen’. Vers 5:
”Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.”
Här ser vi ögonens begär, köttets begär och högmod över livets goda, vilket vi varnas för i Johannes brev. Johannes, författaren till Uppenbarelseboken och Johannesevangeliet, är också författaren till tre brev. Vi hittar midrash om Första Moseboken genom hela hans verk; ögonens begär, köttets begär och ’högmod över livets goda’* är ytterligare ett exempel.
(*Alternativ översättningar: ”Livets högfärd” – Åkesson. ”Högmodet som skryter med sitt goda” – Giertz. ”Vad högfärden skryter med” – 1981. ö.a.)
Generellt sett finns det i Guds ekonomi bara två män: den förste Adam och den siste Adam. När du föddes fysiskt, föddes du av Adam. När du föds på nytt, föds du av den siste Adam, som är Jesus.
Den andre Adam, Jesus, var tvungen att vara lik Adam i vissa avseenden. Adam och Jesus skapades båda direkt av Gud utan fortplantningsförmåga (Jesus existerade förut men hans kropp skapades), och de skapades båda utan synd. Den förste Adam föll dock i synd. Innan Jesus kunde gå till korset och ta på sig vår synd, var han tvungen att vända på det som den förste Adam hade gjort. Det är därför texten i Markus kapitel ett, när den beskriver Jesu frestelse, säger att han var bland de vilda djuren på samma sätt som Adam var. Bilden av Jesus i Adams karaktär målas här upp. Satan kommer sedan till Jesus och hänvisar till samma tre frestelser som Adam och Eva föll i: ögonens begär, köttets begär och högmod över livets goda. Där den förste Adam föll, gjorde inte den andre Adam. Innan Jesus kunde gå till korset, var han tvungen att övervinna det som övervann den förste Adam. Då och först då kunde han gå till korset. Det är därför texten säger: ”När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.”. Vid deras första möte var Satan tvungen att försöka få Jesus att falla i samma synd som den förste Adam gjorde. Vid deras andra möte kunde han, och tog på sig, vår synd. Jesus kunde inte gå till korset för vår räkning förrän han hade upphävt vad den förste Adam gjorde; förrän han segrade där den förste Adam misslyckades.
Att veta. Att erfara.
Låt oss nu titta närmare på frasen ”att veta”. Det hebreiska ordet ”att veta” är la daot, och den grekiska termen är gnosco. Ormen var redan i trädgården när Adam och Eva blev tillsagda att lägga jorden under sig; de skulle alltid veta att ondskan existerade, och objektivt veta vad den var; men de skulle inte veta det inom sig själva. De skulle inte veta det erfarenhetsmässigt, även om de skulle veta att den existerade. Vi vet redan att Livets träd fanns i Edens lustgård; Kunskapens träd om gott och ont fanns också där. Adam och Eva hade ett val mellan dessa träd: Livets träd eller Kunskapens träd om gott och ont. De valde att försöka vara sina egna gudar, att få kunskap som de inte var menade att ha. De skulle veta att ondska existerade, men de skulle inte veta det inom sig själva. För att förstå detta måste vi förstå de olika typerna av kunskap, av vilka vi har två bibliska exempel.
Det första exemplet finns hos översteprästen på Försoningsdagen: endast översteprästen kunde gå in i det allra heligaste, och även han bara en gång om året på Yom Kippur, Försoningsdagen. Vilken hebree som helst kunde dock läsa Tredje Moseboken och veta vad som fanns inuti det allra heligaste. Han kunde läsa beskrivningar av möblerna, skådebrödet, förbundsarken etc., och i den meningen kunde han veta vad som fanns där. Endast översteprästen kunde dock veta hur det var att gå in där, eftersom han var utsedd för det. Han var helgad, eller avskild, för det ändamålet: på hebreiska vill säga me kudesh. De hebreiska termerna ”att veta” och ”att helga”, som i ”att avskilja” – La daot och Le heet kodesh – går ofta samman i Bibeln. Vem som helst kunde veta vad som fanns inuti det allra heligaste, men bara den person som var helgad för ändamålet fick veta hur det var att gå in i det allra heligaste.
Den andra gången dessa två termer används i samband med varandra är i det heliga äktenskapet. Vem som helst kan få tag på ett exemplar av Gray’s Anatomy och titta på den kvinnliga kroppen: man kan titta på diagram, tabeller och bilder av äggstocksvävnad, äggledare, livmodervävnad eller någon annan aspekt av kvinnlig anatomi; allt finns i läroböckerna. Vem som helst kan veta vad som utgör en kvinnas kropp. Den hebreiska termen för ”att gifta sig” betyder dock ”att göra helig, att helga”. Under ett judiskt bröllop säger man Me kudesh, eller ”med denna ring gifter jag mig med dig”, bokstavligen ”helga”; avskiljas enligt Moses och Israels lagar. Ordet för ”att gifta sig med” och ordet för ”att helga” är detsamma. Det hebreiska ordet för ”att fullborda ett äktenskap” är ”att veta”.
Vem som helst kan veta vad som finns inuti en kvinnas kropp; men endast den man som helgats för ändamålet ska veta hur det är att träda in. På samma sätt kunde vem som helst veta vad som fanns inuti det allra heligaste, men ingen utom översteprästen kunde veta hur det var att gå in där. Det är samma sak med gonosko, den grekiska termen. Adam och Eva var alltid menade att veta att det fanns ondska, och att det fanns en djävul. De var menade att veta att saker måste underkuvas på jorden, även om den ännu inte hade fallit. De var menade att veta objektivt, men de var inte menade att veta det erfarenhetsmässigt. De skulle veta, men de skulle inte veta hur.
”Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.”
Nakenhet i Skriften
Nakenhet i Bibeln betyder inte bara nakenhet på stränder på platser som Maui, Hawaii eller Elat i Israel. New-age-folket på sådana platser simmar nakna och har tatueringar av drakar, blommor eller en mängd andra saker på platser där man inte skulle tro att folk skulle eller borde ha tatueringar; de springer omkring nakna på stranden, precis som de hedningar de är. Det är dock inte om det som detta främst handlar om. Adam och Eva var bokstavligen nakna, ja, men det betydde något mer än så. Kom ihåg Laodicea-kyrkan i Uppenbarelseboken: ”du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken ”. Som Jesaja sa symboliserar nakenhet att du inte har frälsningens kläder. Adam och Eva visste att de nu behövde bli frälsta, för de hade syndat.
I sin skuld sydde de därför ihop fikonlöv. Kom ihåg vad vi ser i Första Moseboken och Uppenbarelseboken: ett fikonträd. I Uppenbarelseboken står det att fikonlöven är till för folkens helande; bibliskt sett är fikonlöv därför bilder eller symboler för goda gärningar.
Adam och Eva sydde ihop fikonlöv, och på samma sätt kommer den fallna människan alltid att försöka rättfärdiga sig själv inför en syndfri Gud med goda gärningar. Varje religion på jorden är evangeliets diametrala motsats. När Gud – det vill säga Jesus – fann Adam och Eva i lustgården med sina fikonlöv, förkastade han fikonlöven och sa att det måste finnas blodsförsoning för att ta bort synden. Religion är människan som försöker nå Gud med goda gärningar; evangeliet är Gud som försöker nå människan med blodsförsoning. Religion är människan som försöker nå Gud; evangeliet är Gud som försöker nå människan. Återigen, religion är evangeliets diametrala motsats, oavsett vilken form det tar. Det spelar ingen roll om det är Jehovas vittnen och mormoner som knackar på dörren, en ortodox jude som försöker hålla mitzvot, en katolik vid novenan [”en serie böner som en person ber under nio dagar i följd”, översättares anm.] eller en muslim vid haij. Varje religion är baserad på att sy ihop fikonlöv i ett fåfängt försök att bli rättfärdiggjord inför Gud. Det finns dock absolut ingen garanti för frälsning i det. Tvärtom säger skrifterna direkt att ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel”. Säger jag att Moder Theresas rättfärdiga gärningar är smutsiga trasor? Nej, det säger jag inte; Gud säger det.
Goda gärningar
Kristna gör inte goda gärningar för att bli frälsta; riktiga kristna gör goda gärningar snarare för att vi har blivit frälsta. Det är inte vår rättfärdighet, utan Kristi rättfärdighet i och genom oss. Det är helt annorlunda än människoskapad religion. Vi gör goda gärningar för att vi har blivit frälsta, inte i ett försök att uppnå frälsning för oss själva. Detta leder till varför Jesus förbannade fikonträdet: det hade löv, men ingen frukt; på samma sätt hade Israel en rättfärdighet baserad på gärningar baserad på legalism, men det hade inte den Helige Andes frukt.
Vi bör förstå att bladen verkligen är viktiga. I Mellanöstern är solen så varm att frukten skulle förstöras utan blad. Särskilt på ett fikonträd växer frukten under bladen. När Jesus förbannade detta träd säger dock texten att det ännu inte var fikonens säsong. Varningen vi måste utläsa av detta är att ”Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen”; vi måste leva i beredskap hela tiden. Återigen, utan blad skulle frukten förstöras; som Jakob säger till oss: ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar”. Det är inget fel med bladen, men faktum är att man inte kan äta dem. Inte ens de bästa bladen kompenserar för brist på frukt, även om man behöver bladen. Det säger oss att vi kommer inte att känna igen människor genom deras gärningar, utan att vi kommer att känna igen dem genom deras frukt. Det bör noteras att gärningar kan vara bevis på frukt, eftersom bladen normalt dyker upp ungefär samtidigt som frukten; men ett överflöd av blad är inte en garanti för att man kommer att finna frukt.
Adam och Eva sydde ihop fikonlöv, såsom alla religioner fortfarande gör idag. Det finns många icke-evangeliska ”kyrkor” som tror att de är kristna. Om du frågar dem: ”Hur kommer man till himlen?”, kommer de att säga att det uppnås genom att ha tillräckligt med goda gärningar för att uppväga de dåliga gärningarna, eller något liknande. Så, vad gör de då för att dölja sin nakenhet? De syr ihop fikonlöv. Vad gör de på mässan? De syr ihop fikonlöv. Vad gör de nere i moskén? De syr ihop fikonlöv. Varje religion syr ihop fikonlöv, trots att det är meningslöst för att vinna frälsning. För att vinna frälsning måste det finnas en blodsförsoning.
Berättelsen fortsätter:
”Vid kvällsbrisen hörde de HERREN Gud vandra i lustgården.”
Det hebreiska ordet för ”svalka” är också det hebreiska ordet för ”vind”, ruach. Det hebreiska ordet för ”vind” är i sin tur också det hebreiska ordet för ”ande”: Pneuma på grekiska, ruach på hebreiska. Så här har du den Helige Andes närvaro som antyds i den hebreiska texten.
”Och mannen och hans hustru gömde sig för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården. Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?””
Vi märker här att det talas om ”träden i trädgården”; angående de sista dagarna sa Jesus aldrig att vi måste lära oss liknelsen om fikonträdet. När man läser det i Lukas, sa han faktiskt: ”Han gav dem också en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd.[…]” Detta är inte vårt ämne idag, jag påpekar det bara i förbigående för att säga att det finns mycket mer i liknelsen om fikonträdet än de flesta kristna har en aning om. Faktum är att liknelsen om fikonträdet och de andra träden finns i Domarboken kapitel nio. Men låt oss fortsätta.
Karaktärer i trädgården
Vi ser nu skaran av karaktärer som introduceras i trädgården; först och främst har vi Gud i Jesu person, en kristofani. Vi har Satan i hans form som bedragare. Sedan har vi den nakna mannen. Hittills har vi tre karaktärer: Gud, Satan och en naken man. Låt oss fortsätta med texten:
”Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?””
Det här låter kanske som om Gud inte visste; Gud visste förstås, men Han utmanade Adam.
”Mannen svarade: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.”’”
Lägg märke till att även om Gud i sin allvetande redan visste vem som åt först, går Han inte till Eva utan till Adam. Om något, Gud förbjude, går fel i mitt äktenskap eller min familj, eller i ert äktenskap eller er familj, mina herrar, kanske det inte är vårt fel, men vad Gud angår är det vårt problem; mannen är Guds auktoritet i den relationen.
I Bibeln, varje gång en man låter en kvinna ta andligt ledarskap, får man en katastrof. Abraham och Sara, eller Ahab och Isebel är två exempel på detta. Detta går direkt tillbaka till Edens lustgård, och är som sådan ett av Satans äldsta knep. Varför är ledarskap involverat i detta fel nu? Vi kommer att se det om en stund, men låt oss fortsätta.
Och mannen sade i vers 12,
””Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade HERREN Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” Då sade HERREN Gud till ormen: ”Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” Till kvinnan sade han: ”Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag befallt dig…”
Lägg märke till att förbannelsen vilar över Satan först, kvinnor sedan och män tredje. Satan först, kvinnor sedan och män tredje; domen utfärdades i syndens ordning.
Okänsliga män och överkänsliga kvinnor
På grund av syndafallet har män blivit okänsliga. Även på grund av syndafallet har kvinnor blivit överkänsliga. När en man och hustru blir frälsta är det oftast hustrun som blir frälst först. Detta är inte alltid fallet, men förmodligen i minst 75 procent av fallen blir hustrun frälst först. Om mannen blir frälst först blir hustrun så småningom också frälst i 75 procent av fallen; vattnet tar formen av sin behållare. Om hustrun blir frälst först är det dock vanligtvis en mycket svårare situation. Kristna kvinnor sörjer ofta i åratal över sina icke-troende män. Varför är det lättare för kvinnor att bli frälsta? Det beror på att de är mer känsliga. När en man och hustru ber tillsammans om vägledning är det vanligtvis hustrun som hör från Herren först och tydligast; män är beroende av kvinnlig känslighet på grund av syndafallet. Å andra sidan, även om det vanligtvis är lättare för kvinnor att höra den Helige Andes röst, är det också lättare för kvinnor att höra en falsk andes röst och bli bedragna, att bli lurade av andlig förförelse. Kvinnor är mycket mer sårbara för andlig förförelse än män. Därför, precis som män är beroende av kvinnlig känslighet, är kvinnor beroende av manligt beskydd. Underkastelsen i ett kristet äktenskap ska vara ömsesidig, men på olika sätt; det är jämlikhet med olika funktioner, men ansvaret ligger hos mannen. Kvinnor är mer sårbara för andlig förförelse, medan män är mer sårbara för att inte höra alls. Det är helt enkelt så det är i vår fallna värld. Det kan ha funnits en benägenhet till det innan mannen föll, men syndafallet gjorde det till vad det är nu.
Förvisning, frälsningslöfte, förföljelse
Allt händer i en trädgård. Därefter skickar Gud ut en ängel och säger: ”Gå härifrån. Du kan inte komma in längre.” Här introduceras vi till den fjärde karaktären, ängeln som säger ”gå ut”. I denna trädgård faller mannen. I denna trädgård uttalar Gud en förbannelse över män och kvinnor. I denna trädgård säger ängeln ”kom inte in hit.” I denna trädgård är mannen naken inför sin Gud.
Ändå finns det i denna trädgård också ett löfte om frälsning: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Som de flesta av er vet representerar Eva Israel och i förlängningen kyrkan. Kyrkan är Kristi brud, och Israel är Guds kvinna.
Antisemitism och förföljelse av den troende kyrkan är som huvud och svans; två sidor av samma mynt. Vi kan skilja mellan de två, men vi kan inte separera dem. Guds plan för världens frälsning beror på hans profetiska agenda för Israel och judarna, och för den troende kyrkan. De två typer av människor som Bibeln kallar Abrahams barn är judarna och den troende kyrkan. Jesu Kristi återkomst beror på Guds profetiska plan för Israel och judarna, och för den troende kyrkan. Därför har judarna och den troende kyrkan samma fiende. Varför tror du att muslimerna hatar Israel och Amerika? Är det rent politiskt? Nej. Det finns en andlig anledning. Vid denna tidpunkt i historien är Amerika säte för evangelisk kristendom, liksom Storbritannien var för hundra, tvåhundra år sedan, och liksom Tyskland och Schweiz var under reformationen.
” Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Se på det hedniska Rom: först vände de sig mot kyrkan under Nero. Några år senare vände de sig mot judarna under Titus. Några århundraden senare hände det under kommunisterna i Sovjetunionen. Vilka förföljde sovjeterna mest? Judar och pånyttfödda kristna! Genom århundradena av inkvisitioner, pogrom och massakrer, vem förföljde den romersk-katolska kyrkan mest? Judar och pånyttfödda kristna. Vad säger Arafats anhängare? Vad visar de dig inte på CNN? De visar dig inte att de islamiska araber som de förespråkar är samma människor som varje dag i veckan säger: ”Först lördagsfolket, sedan söndagsfolket. Jihad! Jihad!” Med andra ord, först dödar vi judarna, och sedan dödar vi de kristna. Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din säd och hennes säd.
Allt detta händer i en trädgård. Med det i beaktande, låt oss se på midrash: Vänligen se Johannes 18, första versen.
”När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick.”
Getsemane trädgård
Av de fyra evangelierna är det Johannes som identifierar Getsemane som en trädgård. Johannes är återigen alltid intresserad av att göra en midrash på Första Moseboken. Kidron är en smal dal mellan Tempelberget i väster och Olivberget eller Har Zeitim i öster. Getsemane kommer från det hebreiska ordet Shemen, eller ”olja”. Olivoljan – som vi kallar Shemen ziot – som användes rituellt i templet kom från Getsemane. De brukade skörda oliverna som växte på Olivberget och föra dem till Getsemane för att pressas. (Det finns fortfarande olivodlingar på Olivberget än idag; experterna säger faktiskt att det finns träd där som är 2 000 år gamla och fortfarande växer; de bör alltså ha funnits på Jesu tid. Olivträd lever extremt länge om de inte störs av jordbävningar eller föroreningar eller andra miljökatastrofer). Det är till Getsemane som Jesus går, och där börjar något hända.
För Gud är en människa utan synd värd mer än alla människor med synd: det är därför en människa kan dö för alla. I denna lustgård tar Gud vår synd på sig. Han tar vår synd och lägger den på sin son, Jesus, för att ta sin rättfärdighet och lägga den på oss.
Jesus led fysiskt; Han torterades. Han led känslomässigt; Bibeln talar om denna tid som ”hans själs vedermöda”. Men något annat hände på korset: Hans gemenskap med sin Fader bröts. Vi måste också notera att Han sa: ”Det är fullbordat. Fader, i dina händer överlämnar jag min Ande.” Satans lögnare i kyrkan idag förnekar denna grundläggande lära: Copeland, Hagen, Joyce Meyer, alla dessa människor lär ut fel. De lär att Satan vann segern på korset, att Jesu Ande inte överlämnades till Fadern, att det inte var fullbordat och att Han var tvungen att gå till Helvetet. De lär vidare att Han torterades i Helvetet i tre dagar och tre nätter, och att Han sedan var tvungen att födas på nytt i Helvetet. Det är Copelands och Hagens lära, som de fick från E.W. Kenyon. De har en annan Jesus; de har ett annat evangelium, som de flesta av er vet. Eftersom Jesu kors inte är centralt för deras syn på frälsning, är inte heller Jesu kors centralt för deras syn på det kristna livet. Istället för ”ta upp ditt kors och följ mig” är deras lära ”du är ett konungabarn. Nämn det och kräv det. [Name it and claim it. Word for Faith, Trosrörelse. ö.a.] Gud vill att du ska vara rik, tro på Gud för en till Mercedes, etc”. Dessa män tillhör djävulen och är just några av de falska profeter som Jesus varnade för skulle komma i de sista dagarna. Idag gör dessa exakt vad Jesus sa att de skulle göra.
Jesus tar vår synd på sig, inte i helvetet, utan i en trädgård. Det är där Gud börjar lägga vår synd på Jesus.
Och sedan utgöts Guds fulla vrede över Jesus medan han var på korset.
”Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.””
’Jag är’ – ’Ego eimi’
Jesu riktiga namn var Rabbi Yeshu BarYosefvi Netzeret. De skulle inte ha vetat vem Jesus Kristus var, men de skulle ha vetat vem Rabbi Yeshua var; Han är den som uppväcker döda och botar spetälska; Han är den som kan gå på vatten.
”När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.”
Den grekiska texten säger att de föll tillbaka och sedan gled de framåt. Varje knä skall böjas, även hans fienders.
Fenomenet att bli ”dödad i anden” [”slain in the spirit”] inträffar vid olika tillfällen i Bibeln, särskilt i Nya testamentet. I Uppenbarelsebokens första kapitel är Johannes i Anden på Herrens dag, och när Jesu kraft kommer över honom faller han som om han blivit dödad. Han föll framåt, och blev så skräckslagen att Gud var tvungen att sända en ängel för att uppmuntra honom. När Jesus drev ut en demon ur det barn vilka demoner kastade i elden, trodde de att han var död; men när han reste sig upp var han helt annorlunda. Daniel var också skräckslagen.
Lägg märke till att i Bibeln, när någon blev ”dödad i Anden”, var detta en händelse som bara inträffade en gång i livet. Det är inte vad som händer när människor faller som spelar roll, utan frågan är hur annorlunda är deras liv när de väl står upp? Men vilka är det som står i kö för att bli ”dödade i anden” idag? Jo, det är samma personer som stod i kö för det förra veckan. De vill det bara för spänningens skull. Som med allt så söker ”Ett ont och trolöst släkte” detta tecken.
Återigen, i Bibeln var det att bli dräpt i Anden en livsförändrande upplevelse som bara inträffade en gång i livet. Det spelar ingen roll vad som händer när någon faller, utan hur förändrat deras liv är när de reser sig upp. Även i Bibeln, när det var en välsignelse från Gud, föll personen i fråga framåt. Den enda gången de någonsin föll bakåt var när det var en förbannelse och dom: när de kom för att arrestera Kristus.
Idag ser man Rodney Howard Brown och dylika killar som har med sig officiella ”fångare”. Men de hela sker i fel riktning. Folk insisterar på att de vet att den här upplevelsen kommer från Gud; ja, det kan det visserligen vara, men om det är det, så är det för att Han är arg på dem. Jag personligen är ganska säker på att det mesta är frågan hypnotisk induktion i kombination med demoniskt bedrägeri. Även om det är från Gud är det dock en dom.
Vem söker ni? Jesus. Jag är Han. På grekiska, ”Jag är Han”, eller ego eimi. Den grekiska motsvarigheten finns också i slutet av Johannes kapitel 8, där Jesus säger: ”innan Abraham var till, är jag.” Ego eimi. Folket försökte då stena honom, eftersom han hade gjort sig själv jämställd med Gud.
Tillbaka till karaktärerna
Låt oss gå tillbaka till våra karaktärer: I Edens lustgård finns Gud i Jesu person. I Getsemane lustgård finns Gud i Jesu person. Men sedan, i Edens lustgård, är Satan som bedragare närvarande. Vad händer med Judas i Johannesevangeliet strax innan lärjungarna följer med Jesus till Getsemane? Texten säger oss tydligt: Satan for in i honom. De enda två personer som personligen är besatta av Satan kommer att vara Antikrist eller den falske profeten, och Judas, Födärvets son. Johannes beskriver i sitt brev Antikrist i Judas karaktär. ”Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss.” När du ser något om Judas i Bibeln säger den Helige Ande oss något om Antikrist. Både Judas och Antikrist är intresserade av pengar; båda bedrar bröderna. Lärjungarna frågade: ”Inte är det väl jag, Herre?” – de kände inte till förrädarens identitet förrän Jesus uppenbarade honom. På samma sätt kommer människor inte att veta vem den verkliga Antikrist är förrän att Jesus uppenbarar honom. Om du inte kan genomskåda Benny Hinn, Kenneth Copeland eller Chuck Colson, vad kommer då att hända med dig när Antikrist kommer?
Hur lurade Judas folk? Han lurade folk med Moder Theresas trick: fikonlöv. ”Varför detta slöseri? Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga.” Han låtsades ha medkänsla för de fattiga för att inställa sig hos människor, för att få dem att tro att han var god. I verkligheten använde han dock bara de fattigas svåra situation för att förföra, kamouflera och manipulera. Moder Theresa sa innan hon dog att hon inte hade någon garanti för frälsning. När hon fick Nobelpriset klargjorde hon att hon inte omvände människor i Indien till kristna, utan till att bli bättre hinduer och bättre muslimer. Det var hennes evangelium. Hon fixade till dem, gav dem en ren plats att dö på med värdighet och skickade dem till helvetet i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn i en tvättränna.
Antikrist kommer att göra samma sak. Han kommer att låtsas ta hand om de fattiga och därmed manipulera människor till att tro att han är en fantastisk humanist. Lägg också märke till att om du berättar sanningen om Moder Teresa, kommer även de flesta kristna att bli upprörda över att du vågar säga det om detta stora ”Guds helgon”. Du kanske bara citerar henne, men hon är oklanderlig i deras ögon. Antikrist kommer att få Moder Teresa att se ut som en kombination av Isebel och Ma Barker… fruktansvärt, hemskt.
I trädgården, återigen, i Getsemane, har vi Satan i karaktären som bedragare. Vilka andra är närvarande i trädgården? Låt oss se på detta i de synoptiska evangelierna mycket kortfattat. Vänd till Markus 14:51.
”Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.”
Här har vi en man som, när de kom för att gripa Jesus, flyr naken. Han är en typ av de människor som, vid förföljelsens stund, kommer att avfalla. De flyr utan frälsningens klädnad i ett försök att rädda sina nackar. Många kommer att avfalla.
Problemet med förföljelse är att det är de som inte behöver förföljelsen som drabbas först och värst. De andra kommer dock, när den väl kommer, att avfalla.
Kom ihåg att Jesus sa: ”Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra..” De kristna som kommer att avfalla och förråda dig imorgon är de som lyssnar på Copeland och Hagen idag. Om någon får höra lögnen att Gud vill att du ska vara rik, att du inte behöver lida, att du är en konungson, bara för att sedan befinna sig lidande, vilket hopp har de då om att behålla sin tro? Deras tro var tyvärr aldrig verklig från början. Jag är pingstvän, men förvrängningen av pingströrelsen är lika avfällig som den romersk-katolska kyrkan, den grekisk-ortodoxa kyrkan eller den liberala protestantismen. Allt kommer från djävulen. Allt är Satans verk och bedrägeri.
För att återgå till våra karaktärer så har vi nu Gud, vi har Satan och vi har den nakne mannen i trädgården. ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade till dem: ”Jag Är”. Sedan läser vi att det händer igen: ”Än en gång frågade han dem: ”Vem söker ni?” De sade: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade: ”Jag sade er att det är jag.”” Tre gånger säger Jesus ”Jag Är”. ”Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!” – detta är en gemensam solidaritet; ”gemensam solidaritet” är den teologiska termen för att beskriva när en person representerar en större grupp människor. Det finns många gemensamma solidariteter i Johannes evangelium.
Gemensam solidaritet
Jag ska ge er två exempel på gemensam solidaritet: Bar Abbas betyder på arameiska ”Faderns son”. Han motsvarade en modern terrorist. Jag bor i England och reser ofta till Nordirland, där ni har IRA och UVF; de protestantiska och katolska terroristerna. Dessa människor är i grunden gangsters som begår vad som motsvarar organiserad brottslighet i namn av en politisk religiös sak. Både protestanter och katolikerna gör det. De är i grunden gangsters – religiösa hycklare av den mest fruktansvärda sorten. Det är ungefär som Barabbas var.
”När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: ”Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?” Vill ni ha den här mördaren, eller vill ni ha den här Rabbin som återupplivade den lilla flickan? Vem fick blinda att se, halta att gå och döva att höra, som botade spetälska, som lärde människor om kärlek, fred och sanning?
”Barabbas”, deras krav på Barabbas är en bild av oss alla: de rättfärdiga för de orättfärdiga. Barabbas, Faderns son. Vi blir Faderns söner eftersom Jesus gick till korset i vårt ställe. Alla fyra evangelierna placerar evangeliet i ett rättsligt förfarande – Jesus ställdes inför rätta i vårt ställe.
John Wimber sa dock: ”Vi ska ta evangeliet ut ur det rättsliga forumet”. John Wimber hade ett budskap från helvetet. Alla fyra evangelierna placerar evangeliet i ett rättsligt forum och du kan inte känna Gud som en kärleksfull Fader förrän du känner Honom som en rättfärdig domare.
En annan gemensam solidaritet är en av apostlarna: Vi har även vardagsspråket på engelska, en tvivlande Thomas. Han var inte den enda aposteln som tvivlade, men han gjorde det och sa ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” Enligt Sakarja 12:10, när Jesus kommer tillbaka, kommer judarna att ”att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.” Det är då det icke-troende Israel kommer att tro – när de ser hålmärkena. Thomas är en gemensam solidaritet; han är en bild av sina judiska landsmän.
Det finns en annan gemensam solidaritet: ”Vem söker ni?” ”Jesus” ”Det är jag. Släpp dessa”. Vilka är ”dessa”? Petrus, Jakob och Johannes; som representerar dig och mig.
”Vem söker ni?” ”Jesus.”
”Det är jag; släpp dessa.”
”Tja, hur är det med Jacob Prasch? Du vet, den där killen som jobbade sig igenom universitetet med att sälja kokain?”
”Släpp honom. Det är mig ni söker; ta mig.”
”Men han var campusradikalen som sprängde en polisbil med en brandbomb!”
”Ja, jag vet vem han var, och jag vet vad han gjorde. Jag såg honom under fikonträdet. Släpp honom.”
”Tja, hur är det med de homosexuella?”
”Släpp honom. Ta mig; det är mig söker.”
”Hur är det med hallicken?”
”Släpp honom. Det är mig ni söker.”
”Hur är det med den prostituerade?”
”Släpp henne. Det är mig ni söker, släpp dessa.”
”Släppa dem? De är brottslingar!”
”Jag vet vilka de är, men det är mig söker. Släpp dessa. Ta mig.” ”Släpp dessa.”
”Vem är du?”
”Jag är ’Jag Är’. Det här är mitt spel. Jag är den som vandrar i trädgården. Jag satte dessa regler. Vi spelar mitt spel, enligt mina regler. Släpp dessa och ta mig.”
Detta är evangeliet. De gjorde som Han sa och lät dem gå. Och det hände i en trädgård. Låt oss fortsätta titta på trädgården:
Begravning
Vänd dig till kapitel Johannes 19. Återigen är vi i trädgården i vers 39.
”Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.”
Myrra i Bibeln användes för en sak: att smörja ett lik till begravning. När Jesus föddes hade de med sig guld eftersom Han skulle bli kung, de hade med sig rökelse eftersom Han skulle bli präst, men de hade även med sig myrra eftersom Han skulle dö. Kom ihåg kyrkan i Smyrna, att Jesus sa till dem: ”Se, djävulen skall kasta några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar kommer ni att få utstå lidanden.” Myrra, eller smyrna på grekiska.
”De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.”
Det måste vara i en trädgård, samma som Första Moseboken, samma som Getsemane.
Jesus begravdes i en trädgård. Dagen innan, lördagen, läste de Ha Shit Hashirim. Än idag i synagogan, den lördagen i Ha Matzot, påskveckan, läses Megilla, känd för er som Höga Visan. Vänd med mig till Höga Visan, 4:6.
”När dagen blir sval och skuggorna flyr, vill jag gå bort till myrraberget, till den rökelsedoftande höjden.”
Brudgummen smordes till begravning, för att dö för bruden; för att frambära det godtagbara offret. Salomos romans med shulamiten är en metafor för Kristi romans med kyrkan. Han är smord till begravning, för att dö för sin brud. Det var det som lästes i synagogan.
Se nu på Höga Visan 5:1: ”Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud. Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor”. Med andra ord: ”Kom in. Kom in i trädgården.” Det är vad som läses i synagogan på lördagen.
Sömn och uppståndelse
Nästa dag, söndagen, den första dagen i veckan, kallas på hebreiska yom Rishon. Den yom Rishon var dock en unik yom Rishon i den judiska kalendern. Det är den hebreiska högtiden för förstlingsfrukter.
Vänd till 1 Korintierbrevet 15:20. Uppståndelsekapitlet, och vad läser vi? ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” Lägg märke till ”insomnade”. ”Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” När du somnar vaknar du igen. Som vi alltid påpekar talar Bibeln aldrig om en troendes död som död, utan som sömn. Lasarus sover. Den lilla flickan sover; Talitha Tekumi, hon sover. Paulus säger ”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.” Ofrälsta människor dör; troende somnar. Det finns mycket vi kan säga om detta: Det finns två anledningar till att Bibeln beskriver en troendes död som sömn. Den första är uppenbarligen uppståndelsen; du vaknar igen. När du somnar är nästa sak du är medveten om när du vaknar. Nästa sak som troende som somnar kommer att vara medvetna om i tiden är uppståndelsen. Men något annat händer när du somnar: Ditt medvetande går in i en annan sfär, där saker som inte är meningsfulla under våra vakna timmar ackumuleras. När du drömmer kan du drömma om döda människor som lever igen och prata med dem. I en dröm kan du se tidigare händelser i nuet och framtida händelser i nuet. Dåtid, nutid och framtid blir detsamma. Det finns en kronologi, men det finns ingen tid. Vi har två grekiska ord för tid, chronos och kairos. I evigheten har du bara chronos, inte kairos. Med andra ord är evigheten inte en klocka som fortsätter att gå, utan ingen klocka alls. Det är chronos, kronologi, en ordning av händelser, men det finns ingen tid.
I en dröm kan du se tidigare händelser hända igen: Du kan se George Washington korsa Delawarefloden. Du kan se vad som helst. Du kan se att något kommer att hända, du kan drömma om din kommande semester till Kalifornien eller vad som helst. Du kan drömma om saker som inte har hänt än. Du kan se döda människor levande, eller vad som hände i Uppenbarelseboken. Lammet slaktades före världens skapelse. Han såg de 24 äldste på tronen; han såg framtida händelser som ännu inte hänt hända här och nu. När du somnar drömmer du, fysiologer vet att vi alla drömmer. De vet från encefalogram och alfa-hjärnvågor bland annat att vi alla drömmer.
Ditt medvetande går in i en annan sfär där saker inte skulle vara meningsfulla under de vakna timmarna, de är meningsfulla, det är vad som händer när du dör. Så frågan blir, ja, somnar din själ, eller går du för att vara hos Herren? I förhållande till oss är du i din grav. I förhållande till evigheten händer det redan. Det står i Efesierbrevet 2:6 att vi redan sitter med Kristus i himmelen. Man kan inte tillämpa tid på evigheten. Det är ett av de första ställena där kalvinisterna gör fel, de försöker tillämpa tid på evigheten. Finns det evig trygghet? Ja. För i evigheten händer det redan, men evig trygghet i Bibeln betyder inte en gång frälst, alltid frälst. För oss är det en variabel. Det finns evig trygghet, men inte på det sätt som kalvinisterna tror. De rör till allting kring det. Kalvinismen är baserad på humanism. Det är humanism. Det är galet.
Men de troende går och lägger sig. Kristus är förstlingsfrukten av dem som sover. Detta är den messianska uppfyllelsen av den hebreiska förstlingsfruktshögtiden. Vad skulle hända på denna söndag, yom Rishon, av förstlingsfrukter? Den söndagen i påskveckan? Den lördagen då de hade läst Höga Visan och fortfarande gör det än idag? Söndagen före gryningen, medan det fortfarande var mörkt, skulle översteprästen gå ner från templet till Kidrondalen, där han skulle vänta på att den första ljusstrålen skulle komma från bakom Olivberget. När han såg det första solljuset skulle han ceremoniellt skörda de första sädeslagen från vårskörden och ceremoniellt skörda dem. Det skulle kallas förstlingsfrukten.
Alla fyra evangelierna berättar att Jesus uppstod vid soluppgången. Som jag ofta har påpekat är s-o-l:ens uppgång en metafor inom biblisk filologi för S-o-n:ens uppgång. Till och med Gamla testamentet i Jesaja 60:1 säger: ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.”, etc. Alla fyra evangelierna säger att uppståndelsen inträffade just i gryningen, medan det fortfarande var mörkt. Just den timmen, på den dagen på året, då översteprästen bar in den första frukten i templet och skördade den första frukten, uppstod Jesus som den första frukten av uppståndelsen.
Tillbaka till trädgården
I en trädgård! Så, låt oss se igen vad som händer i trädgården. Människan faller i trädgården, förbannelsen läggs över människan i trädgården, men sedan, i trädgården, tar samma Gud vår synd och arresteras för den. Sedan i en trädgård korsfästes Han för den. På den plats där Han korsfästes fanns det en trädgård. Han korsfästes i vår plats i trädgården. Men sedan händer något annat i trädgården. Johannes, kapitel 20:1.
”Tidigt den första veckodagen, (yom Rishon, den hebreiska högtiden för förstlingsskörden) medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala (Maria Magdala – hon kom från Magdol i Galileen, vilket skulle ha betytt att det var en plats där det fanns ett torn. Precis som översteprästen var tvungen att gå in i trädgården när det fortfarande var mörkt) ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: ”De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.””
Lägg märke till att de dåliga nyheterna i trädgården kom först till en kvinna. Förbannelsen kom först över en kvinna. De dåliga nyheterna kom först över en kvinna. Så de goda nyheterna var tvungna att komma till en kvinna först. Förstår du varför det var tvunget att vara en kvinna? Det kunde inte vara en man; det var tvunget att vara en kvinna. Förbannelsen kom först över en kvinna, så de goda nyheterna var tvungna att komma till kvinnan först.
”Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats.”
Nu är detta en kulturell nyans. När snickare i biblisk tid i det forntida Främre Orienten fick i uppdrag att bygga något, eller att slutföra något, hängde upp de upp en duk. I slutet av dagen använde de duken för att ta bort svett. Men i slutet av dagen, när arbetet var klart, veks duken, eller servetten, och lämnades där.
”Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Därefter vände lärjungarna tillbaka hem. Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.”
Återigen, dessa två änglar motsvarar de två keruberna på förbundsarken, men jag tänker inte gå in på det nu. Du kan få tag på inspelningar om du är intresserad.
”Och de sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren”.
I Höga visan bjuds bruden in av brudgummen till Lustgården Du förstår, i Första Moseboken sa ängeln: ”Gå härifrån. Gå ut ur trädgården, du kan inte komma in längre. Men när han en gång tog vår synd i trädgården och uppstod från de döda, säger ängeln nu: ”Kom in. Kom in. Han har uppstått! Kom in.”
Kvinnor är mer känsliga. De förstår det först. Män är lite tjocka i huvudet. Så fortsätter historien. Hon försöker berätta det för apostlarna.
”Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: ”Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria!” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska [vilket egentligen skulle ha varit den hebreiska dialekten av arameiska]: ”Rabbuni!” (det betyder mästare). Jesus sade till henne: ”Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.””
I Johannesevangeliet hänvisade Jesus tidigare till Fadern som sin Fader, i possessiv form, personlig possessiv [”Visar ägande eller tillhörighet.” Ö.a]. En gång tog han vår synd och uppstod från de döda, nu är han vår Fader.
”Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon hade sett Herren, (kvinnor förstår det först, jag är övertygad om detta. Åtta av tio gånger när en man och hustru blir frälsta är det hustrun som blir frälst först) och att han hade sagt detta till henne. På aftonen samma dag, den första veckodagen (judarna räknar dagar från solnedgång till solnedgång), medan lärjungarna av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: (shalom alechem) ”Frid vare med eder!”
När det står ”fruktan för judarna” avser det Judéer. Det syftar inte på att folket var judar. De var alla judar. Jesus var jude. De var alla judar. Maria var judinna, apostlarna var judar. Det du har här är en översättning av det grekiska ordet yudeioi, det betyder judar. Det religiösa etablissemanget i och runt Jerusalem och de människor de kontrollerade. Det betyder inte etniska judar, eftersom de alla är judar. Det betyder det religiösa etablissemanget i och runt Jerusalem, Sanhedrin och de som de kontrollerade.
Frid vare med eder!
Och Han säger: ”Frid vare med eder!” Jag har förklarat detta flera gånger, men vi har människor som inte har hört det förut. Jag bor i England där doktor Samuel Johnson sarkastiskt, men ändå korrekt, i sin ordbok definierade fred som en period av förberedelse och bedrägeri mellan två krig. Vi tänker på fred i den grekiska betydelsen av att vara ”Irene”, som flickans namn; en frånvaro av konflikt. Det är fred som världen ger dig. Guds fred är shalom. Nu, i slutändan, kommer Hans fred att inkludera en frånvaro av konflikt. När Jesus återvänder kommer nationerna att smida sina spjut till vingårdskniv. I slutändan kommer shalom att inkludera en frånvaro av konflikt. Men en frånvaro av konflikt är inte shalom. Shalom kommer från infinitiven av det hebreiska verbet leshalem. Leshaleru betyder att betala. Det är en synonym i biblisk hebreiska för ordet le malot, som betyder att fylla. Det finns inte i modern hebreiska, utan i biblisk hebreiska betyder det att fylla. Det är en synonym. Och det betyder att uppfylla. Leshalem, ordet shalom kommer från leshalem. Vi får shalom från leshaleru, att betala, att fylla och att uppfylla. Vi har shalom eftersom Jesus kom för att betala priset för vår synd, för att fylla oss med sin ande och för att uppfylla lagen, toran. Vi har shalom eftersom Messias kom till leshaleru, för att betala priset för vår synd, för att fylla oss med sin ande och för att uppfylla lagen. Du kan vara i den största konflikten i ditt liv och ha shalom. Eller så kan du vara i en fullständigt orörd omständighet och sakna den. Yeshua sade: ” Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.”
”Min frid.” Det var vad Han sade.
Är du i tid, eller kommer det vara för sent?
Den uppenbara frågan är nu denna: I trädgården förstörde vi det. I trädgården lurade Satan oss och han gör det än idag. I trädgården köpte vi en förbannelse över oss själva. Men i trädgården lovade Gud återlösning. Huruvida du tror det eller inte är irrelevant. Det är bestämt för människan att en gång dö och efter det kommer domen. Om du inte tror på vad jag säger idag, garanterar jag dig att det kommer en tid då du kommer att tro det. Men det kommer då att vara för sent. Den enda frågan är, är det sant eller falskt? Jag kan säga dig att det är sant. Du kommer att tro det en dag. Men det kommer att vara för sent. Nu är den bestämda tiden, idag är frälsningens dag.
Precis som Adam och Eva står du naken inför en helig, perfekt Gud. Och alla fikonlöv i världen kommer inte att räcka. Ingen mängd fikonlöv kan rädda dig från Guds vrede. Du kanske litar på goda gärningar och det som samhället kallar för en god människa. Oavsett hur bra du är, är du inte tillräckligt bra för att komma till himlen. Hur bra du än är, är du inte tillräckligt bra för att inte hamna i helvetet. Men hur dålig du än är, är du inte så dålig att Gud inte älskar dig och inte vill frälsa dig.
Jag hade en fördel. Jag växte inte upp i en protestantisk kultur. Jag visste inte ens vad en pånyttfödd kristen var. När jag var sexton höll jag på med heroin. Jag visste inte. Ingen behövde övertyga mig om att jag var en syndare. Det visste jag redan. Djävulen får fler människor till helvetet med religion än han får med all knark, all omoral, allt spelande, och alla dessa synder tillsammans. Helvetet befolkas av fikonlöv. Så står du där naken inför din skapare och kanske syr ihop fikonlöv. Du litar på religion. Men utan blodsutgjutelse finns det ingen förlåtelse för synder.
Försvarsadvokat och domare
Men någon kom in i trädgården i ditt ställe. Tänk bara på en rättegång där det finns en domare, en åklagare och en försvarsadvokat. Nu kommer antingen den domaren och den åklagaren och den försvarsadvokaten att vara för dig eller emot dig. Anta att då att du är i en rättegång där domaren också är din försvarsadvokat. Åklagaren är Satan, brödernas anklagare. Då kan du inte förlora. Å andra sidan, om den domaren inte är din försvarsadvokat, utan din åklagare, då kan du inte vinna.
Men du kan vinna. Hur? Genom att låta Honom ta din synd. I trädgården tog Han den redan. Du måste bara acceptera att Han gjorde det. Det är evangeliet. Han tog den redan, du måste bara acceptera att Han gjorde det. Fikonlöv kommer inte att göra dig någon nytta. Sakrament, novena, religion, kommer inte att göra dig någon nytta. Det där är fikonlöv. Jag är inte emot goda gärningar. Vi gör goda gärningar för att vi har blivit frälsta, inte för att bli frälsta. Det hände i trädgården. Det är ditt val. Han tog din synd. Du kan vända dig från synd och be Honom att förlåta dig. Be Honom att komma in i ditt liv och ge dig ett nytt liv. Han kan göra dig till Barabbas. Han gjorde det här, hon gjorde det där. Ja, jag vet. Men nu finns Faderns Son. Ta mig istället. Han såg dig under fikonträdet. Han vill säga till dig vad Han sa till sina lärjungar. Faktum är att Han vill säga till dig vad Han sa till mig. Vad Han sa till sina lärjungar vill Han säga till oss för att Han vill att vi ska vara Hans lärjungar. Han sade till dem: ”Frid vare med eder!” Shalom Alechem.
Vill du ha shalom? Inga problem. Du kan få det. Du kan få shalom, för jag kom till leshaleru, i trädgården, för att betala priset för din synd. För att fylla dig med min ande och för att uppfylla Guds lag som du aldrig end skulle kunna börja hålla. Det är vad Jesus sa till Maria Magdalena, det är vad Jesus sa till Petrus, Jakob och Johannes. Det är vad Jesus sa till mig. Och om du inte är född på nytt, är det vad Han vill säga till dig idag. Shalom Alechem.
Om du inte känner Honom, ta reda på det. Prata med en kristen och vila inte förrän du hör Jesus säga dig Shalom Alechem. Gud välsigne dig.
James Jacob Prasch