Jag kan inte säga hur många gånger det är som folk kommit till mig med ett exemplar av Gail Riplingers New Age Bible Versions, och som är mycket förvirrad över vilken bibelversion de ska läsa. De ställer frågor som:
• ”Är det sant att det endast är King James version som följer de ursprungliga grekiska och hebreiska texterna?”
• ”Är det sant att alla andra texter har blivit stympade på något sätt?”
• ”Vet du att även anhängare av New Age säger Kristus?”
• ”Vet du om att det fanns en lesbisk med i översättningskommittén till N.I.V.?”
Denna text är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det sjätte av tolv kapitel. ’Bible Versions’ ur boken ’Grain for the Famine’ [2000]
Innebörden av titeln är ’Andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i bloggtexten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar kommer snart även ur boken ’More Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Finns det någon grund för allt det här? Låt oss börja från början.
Under december 1996 åkte jag in på sjukhus för att utföra tester på min hals. Jag rådfrågade en av de mest respekterade neuroradiologerna i Afrika, Dr Hilda Podlas, en brittisk utbildad, judisk kvinna som kom till tro genom vårt arbete i Sydafrika. Hon är expert på neuroradiologi och skriver för medicinska tidskrifter och föreläser i ämnet. Och i Storbritannien genomgick jag magnetisk resonanstomografi. Alla inblandade neurokirurger och neurologer, konsulterade tillsammans och kom fram till samma slutsats: Vi skulle kunna operera din hals, men det är inte tillräcklig hög sannolikhet för att operation antingen skulle minska smärtan eller förhindra framtida degeneration. Om det fanns någon rimlig chans för endera eller båda av dessa utfall skulle vi rekommendera operationen, men som det ser ut nu kan vi inte ge den rekommendationen.
Jag fick alltså möta de bästa specialisterna i Sydafrika och Storbritannien, och alla de experterna var överens. Inga problem. Helt apropå så kunde genomföra de där medicinska testerna tack vare att jag hade ett medlemskap i sjukförsäkringsfond. Hur jag kom att få tillgång till den är en intressant historia.
När jag studerade på Bibeliseminarium så fick min kyrka i London en ny värmepump installerad i byggnadens källare. Men den installationen genomfördes inte korrekt. En mörk, regnig natt, när jag lämnade byggnaden, märkte jag att det rann kokande vatten, från huvudtaket och ned på ett lägre tak. Jag visste inte vad det var, men jag var rädd att det skulle kunna orsaka en elektrisk brand. Så jag bestämde mig för att undersöka det hela – inte genom att gå tillbaka in och upp för trappan för att titta ut genom ett fönster med en ficklampa, utan genom att klättra upp på det spiktoppade gjutjärnsräcket som omgav den gamla byggnaden. Räcket var blött. Jag halkade. En av spikarna på gjutjärnsstaketet gick rakt genom mina revben och in i mitt bröst, och tryckte in min bröstmuskel i min lunga.
Jag spetsades och det fanns ingen i närheten. Det var bara början på olyckorna. Att ta mig loss från spiken var det andra. Och den tredje var att då den brittiska nationella hälsovården då var så dålig, så bad sjukhuspersonalen mig att ”vara en god kristen” och skriva ut mig från sjukhuset medan jag ännu var i behov av behandling. De lovade att de skulle skicka sjuksköterskor att besöka mig för att lägga om mitt bröst. Vi hade inga pengar till privat sjukförsäkring (jag var ju seminariestudent på den tiden) och jag ville ”vara en god kristen”, så jag skrev ut mig från sjukhuset. Sedan följde att bröstkorgen blev infekterad och det var nära att jag misslyckades med sista år på seminariet. Så jag sa till mig själv: ”Jag kan leva så här, men Gud förbjude att det skulle hända min fru och mina barn.” Och även om det kom att kosta oss mycket pengar, enligt våra mått mätt på den tiden, så har vi haft en sjukförsäkring sedan dess.
Jag åkte in på sjukhuset i december förra året för att ta prover på min hals. Men någon hade ställt till det. Det var meningen att jag skulle genomgå en magnetisk resonanstomografi (MRT), men de fick för sig att jag skulle genomgå elektiv angiografi. Tydligen hade någon kontorist som inte är utbildad i medicinsk terminologi ställt till det. Tack vare min egen medicinska utbildning kände jag till skillnaden och kunde få sjukhuspersonalens uppmärksamhet.
Jag upptäckte felet i tid och allt blev bra. Men vad hade hänt om jag inte hade haft den medicinska kunskapen? Vem som helst som inte visste vad elektiv angiografi är skulle ha fått genomgå fel test. Här ovan har vi då två fall. i) I ena fallet har vi expertutlåtanden där alla är överens. i) I det andra fallet har vi en outbildad kontorist som ställer till så det kunde blivit fel procedur.
Experter vs Högljudda individer
Debatten om bibelversioner är inte annorlunda den. Det finns en klyfta mellan i) forskare som kan läsa hebreiska och grekiska, som har studerat teologi och biblisk arkeologi, och textkritik hela sitt liv, och i) en grupp högljudda individer som inte har studiebakgrund för att göra de påståenden de gör.
Gail Riplinger verkar imponerande. Hon har fina bokstäver efter sitt namn ”B.A.”, ”M.A.” och ”M.F.A.”* från Cornell University och Harvard University. Mycket imponerande. Vad hon inte berättar är att hennes examina är i ”Hem- och konsumentkunskap”!** Gail Riplinger har alltså inga relevanta teologiska eller språkliga kvalifikationer alls.
[*B.A, Bachelor of Arts, motsvarar Kandidatexamen, M.A, Master of Arts motsvarar Magisterexamen, M.F.A, Master of Fine Art, är en konstnärlig mastersexamen]
[**Home Economics]
Förra veckan besökte jag min tandläkare för att få en krona på en tand. Min tandläkare heter Maurice Green och är en judisk kille som bad tillsammans med mig för många år sedan för att ta emot Herren. Hans son var rektor på London Bible College och ordförande för Jews for Jesus i Storbritannien. Maurice är en mycket bra tandläkare. Jag besökte även en advokat förra veckan, han heter Rex Makin och anses vara den bästa rättegångsadvokaten i norra England. Det är bra för Rex Makin, men han kommer absolut inte att få sätta någon krona på mina tänder. Maurice Green är en utomordentlig tandläkare, men han skulle aldrig få företräda mig i en domstol.
Kvalificerad eller inte kvalificerad
Vad händer då när en genomsnittlig person, som inte är utbildad i hebreiska och grekiska, läser en bok som Riplinger’s New Age Bible Versions, en bok som är skriven av någon som inte är kvalificerad att skriva i ämnet?
Om du ska ge dig på och ’docera’ på ämnet bibelversioner bör du ha högre studier på teologiskt seminarium. Åtminstone bör du han klarat av grundläggande studier i teologi. Du bör ha studerat hebreiska och grekiska, och ha genomfört studier på universitetsnivå i textkritik. Du bör veta mer än att bara ha ytlig kunskap om biblisk arkeologi – så att du förstår hur vi kommit att ha alla de olika bibelmanuskript vi har idag.
Gail Riplinger intervjuades av Wayne House, en konservativ, evangelisk kristen forskare. Wayne House berättar att hon ”upprepade gånger felaktigt uttalade termer som används av bibelforskare”1. Efter att han frågat henne fyra gånger ”så erkände hon tveksamt att hon inte kunde läsa grekiska”.2
Det är inte en enkel sak att komma fram till en välgrundad uppfattning avseende bibliska texter och korrekta översättningar. När jag rådfrågade experter angående min hals fanns det tre neuroradiologer, två neurokirurger och fyra neurologer som alla tittade på samma MR-undersökningar. Var och en av dem uttryckte sin personliga åsikt. De var inte ute efter att fatta ett politiskt beslut, de letade efter rätt beslut. Det var ett tekniskt problem de övervägde, där var och en av dem använde sitt eget tekniska perspektiv och sin yrkeserfarenhet i ämnet. Medicin är ingen exakt vetenskap. Det finns alltid en marginal för diskrepans.
Detsamma gäller textkritik. Det är inte så enkelt som en del vill göra gällande. Med Gail Riplinger så har vi någon som inte vet vad hon gör, något som orsakar enorm upprördhet hos outbildade kristna.
Wayne House påpekar att det enda bra med Riplinger bok är att den ”inte är längre än den är och att dårskapen i dess olika påståenden är tydliga när man tar sig tid att studera dem”3. Jag måste hålla med honom. New Age Bible Versions är skräp, absolut skräp. Detta säger jag inte för att klanka ned på King Jamesversionen och inte heller för att lyfta fram andra versioner.
Ett visst mått av tolkning, eller absurditeter
Personligen tycker jag inte att New International Version (NIV) är en bra översättning. Det är strukturerat på en tanke-för-tanke-grund, snarare än en ord-för-ord-grund. Närhelst man tar det förhållningssättet i översättningsarbetet får man för mycket av översättarens personliga tolkning.
Alla översättningar för med sig ett visst mått av tolkning. Om du skulle ha en person som talade ett visst språk, och sedan hade tre personer till som talade det språket som sedan skulle översätta till ett annat språk som de också kunde tala flytande, så skulle de tre tolkningarna komma att skilja sig åt. Det kommer alltid att finnas ett subjektivt inslag i översättningsarbetet.
Grekiskan i det Nya testamentet, (koine), försöker förmedla hebraiska och arameiska tankar till en hellenistisk värld. Det är inte detsamma som att säga att du måste vara en lärd grek eller hebré för att förstå Bibeln. Det måste du inte. Men om du ska göra definitiva uttalanden – detta är det rätta och detta är det felaktiga – då är det bästa att du vet vad du pratar om. Några av de slutsatser som Gail Riplinger har kommit fram till är helt absurda.
Det finns något som heter akrostikon [acrostic algerbra] i Bibeln; se Psalm 119 till exempel*. Många engelska översättningar infogar rubriker – aleph, beth, gimel, daleth, etc. – ovanför de relevanta avsnitten. Och det finns också något sådant som biblisk numerologi och numerisk typologi – tolv apostlar, israels tolv stammar, hundrafyrtiofyra, multiplar av fyra och sju, och så vidare. Vissa siffror är förknippade med vissa saker. [*Organiserad efter det hebreiska alfabetets 22 bokstäver där varje bokstav får åtta verser som börjar på samma bokstav.]
Det har funnits personer Ivan Panin (1855-1942) – en ryss som tillbringade många år i USA – som utvecklade ett system för numerisk analys. Hans system debatteras fortfarande.
Men Gail Riplinger lär ut en absurd form av alfabetisk algebra, där hon subtraherar bokstäver från noggrant utvalda förkortningar från varandra för att slutligen få fram bokstäverna SIN [SYND], som då enligt henna skall visa på Guds ogillande av andra översättningar än King James översättning.
Wayne House genomförde en parallell variant med förkortningarna för bibelöversättningarna Cunards Authorized (CA), King James II (KJ2), Hayman’s Epistles (HE), Revised English Bible (REB), New International Version (NIV), New American Standard Bible (NASB) ) och Barclays New Testament (BNT), och fick fram bokstäverna CHRIST [KRISTUS]. Vad bevisar det?
Faktum är att om du vänder om de tre sista bokstäverna i Gail Riplingers förnamn och lägger till den första bokstaven i hennes efternamn får du bokstäverna LIAR [LÖGNARE]. Vad bevisar det?
Och om nu någon skulle påstå att Gud hade sagt att man ska utföra denna alfabetiska akrobatik – som Riplinger faktiskt säger om hennes absurda övning – vad skulle det bevisa? Det hela är galet.
I ett nyhetsbrev hävdar Riplinger gudomlig inspiration för sin egen bok.
”Dagligen, under de sex år som behövdes för denna undersökning, så gav Herren mig mirakulöst de nödvändiga materialen och resurserna – ungefär som när korparna matade Elia. Varje upptäckt var inte resultatet av min ansträngning, utan det direkt från Guds hand – så mycket så, att jag ens tvekade att skriva mitt namn på boken. Följaktligen så använde jag G.A.Riplinger – Gud som författare och Riplinger som sekreterare.”
Om Gud skrev den här boken skulle jag vilja veta varför han gjorde så många misstag. Kan han inte grekiska och hebreiska?
Legitima problem skall lösas på ett legitimt och ansvarsfullt sätt
Det finns genuina problem med vissa av dagens översättningar. Till exempel är New Inclusive Bible en censurerad och politiskt korrekt översättning som är kättersk.
Det finns ett legitimt problem, men det måste lösas på ett legitimt sätt. Det pågår en infiltration av New Age i kyrkan idag. Men det måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt, inte ansvarslöst. När verkliga problem tas upp i offentlighet på ett ansvarslöst sätt av människor som inte kan tas på allvar, då kommer människor att misstro argumenten för sanning.
Mycket av det som sägs i kreationismens namn är vare sig teologiskt eller vetenskapligt ansvarsfullt. Trovärdiga argument misstros lätt när de förs fram av galna människor. Just därför skadas ofta kampen mot evolutionsläran av kreationister.
När Gud behövde någon för att försvara Jesu som Messias inför det judiska etablissemanget, valde Han en farisé för att göra det. När Han behövde någon för att föra evangeliet till den grekisk-romerska världen och skriva epistlarna – ta judiska tankar och förmedla dem till människor med en grekisk världsbild – valde Han någon som visste hur man skulle göra det. Det är olyckligt att människor försöker göra saker som vare sig är kallade till eller utrustade för att göra.
På sida efter sida attackerar Riplinger människor. Hon angriper inte människors åsikter eller undervisning, utan hon förtalar dem, oftast genom att ta saker de sagt ur sitt sammanhang. Och på den falska eller förvrängda grunden försöker hon säga att människor är än det ena, än det andra.
I en domstol med sina rättsregler skulle förhindra sådan argumentationsmetod; Riplingers attacker skulle helt enkelt kastas ut. Det skulle inte heller stå sig inom akademisk teologi. Och i en vetenskaplig debatt skulle hennes metoder slitas sönder i bitar.
Till exempel attackerar hon Edwin Palmer, verkställande sekreterare för NIV-kommittén. Riplinger anklagar Palmer för att förneka att den Helige Ande spelade en roll i befruktningen, ”avlandet”, av Jesus och försöker också koppla hans åsikter till mormonteologi.
Hon känner förmodligen inte till det, men det grekiska ordet är monogenes, vilket innefattar långt mer än det engelska ordet ”beget” [avla].
Palmer gjorde uttalandet4: ”Den Helige Ande avlade inte Sonen” – i förhållande till den eviga aveln av Sonen från Fadern inom treenigheten. Det hade ingenting att göra med Marias avel av Jesus. Riplinger citerar Palmer – ur alla sammanhang – följer sedan med ett annat citat från mormonen, Brigham Young, angående den fysiska uppfattningen av Jesus genom Maria.
[”The Holy Spirit did not beget the Son”]
Palmer säger5 direkt, på ett annat ställe i sin bok, att ”Den Helige Ande behövdes i början av Jesu mänskliga liv, vid hans inkarnation. Med ordet inkarnation menar vi den handling genom vilken den andra personen i treenigheten, ’blev kött och levde en tid ibland oss’ (Joh 1:14)”
Riplinger har tagit ett uttalande av Palmer ur sitt sammanhang, för att felaktigt anklaga honom för att förneka den Helige Andes inblandning i Jesu fysiska uppfattning, när Palmer – i samma bok – uttryckligen har sagt att den Helige Ande var inblandad.
Wayne House6 kommenterar: ”Detta är i bästa fall ett slarvigt lärande eller en förvirrad teologi, men det kan vara ren villfarelse och bedrägeri från hennes sida, för att bevisa hennes ogrundade teori om NIV:s förmodade kätteri.” Riplingers metod att antyda att Edwin Palmer är en kättare är identisk med den metod som användes mot Jesus ”Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer.” (Mark 14:58).
De tog de saker han sa ur sitt sammanhang och ur det övergripande sammanhanget för hans undervisning, och anklagade honom falskt. Detta är Satans metod – våra bröders åklagare (Upp 12:10).
Jag gillar inte NIV, men jag tänker inte gå runt och berätta för folk att Edwin Palmer är som mormonerna, bara för att jag inte håller med honom ur ett vetenskapligt perspektiv. Vår oenighet gör inte mannen till en villolärare.
Termen Kristus
Riplinger hävdar att översättarna av NIV använder termen ”Kristus” [the Christ] på samma sätt som människor inom New Age gör. Det är sant att när New Age säger ”Kristus” [the Christ] så menar de ”Kristus inom oss”. De syftar inte på Jesus från Nasaret, Messias, utan de syftar på ett spiritistiskt koncept från den gnostiska idén om den kosmiska upplysningen av det inre jaget.
Det hebreiska Gamla testamentet använder dock termen Ha Mashiach – Messias (Kristus eller Den Smorde [the Christ or the Anoited One]), eftersom det fanns många messias – många smorda. Varje kung, varje profet och varje präst var en ”smord”. Användningen av den bestämda artikeln var nödvändig för att indikera den ultimate smorde som skulle komma. Jesus är skild från och framför allt över alla de andra ’smorda’, och detta faktum indikeras av användningen av den bestämda artikeln. Gamla testamentets Ha Mashiach blir ho christos – Nya testamentets – Kristus [the Christ]. Det finns inga problem här, förutom att Gail Riplinger säger att det finns ett problem.
”Verkliga referenser till Jesus som ”Kristus” [the Christ] är sällsynta: men nyare versioner fyller dock sina sidor på det sättet”.7
[”Real references to Jesus as ’the Christ’ are rare: however, new versions literally paint their pages with this pawn”.]
Låt oss titta på fakta. Frasen ”Kristus”[the Christ] förekommer 19 gånger i King James Version. Den förekommer 48 gånger i NIV. Den grekiska ho christos förekommer 59 gånger i den (så kallade) Textus Receptus. Tar vi hänsyn till alla fall av ho christos i dess andra kasusformer, blir det totala antalet gånger ”Kristus”[the Christ] förekommer i de olika grekiska texterna:
Textus Receptus (1551) = 169
Majoritet-bysantinsk = 166
Nestle-Aland 26:e uppl. = 146
Vilket vill säga att, om vi tar Riplinger på hennes ord, så innehåller det manuskript som King James är baserat på, fler ”New Age”-referenser än de manuskript som används i de moderna versionerna.
a) Hennes argument är i sig idiotiskt.
b) Om termen ”Kristus”[the Christ] är bevis kätterska tendenser, så är King James mycket mer kättersk än de översättningar som hon angriper.
Det hela är absurt. Gail Riplinger är en charlatan och en bedragare. Jag vet inte hur mycket pengar hon har tjänat på sin bok, men jag vet vilken skada hon har gjort för många kristna.
Riplingers grundläggande argument är att varje biblisk manuskript som inte stämmer överens med King James är ett ”tillägg” till Guds Ord. Men vad gör du om ”tillägget” förekommer i de manuskript som föregår i de dokument som King James bygger på? Vi kan nu i sådana fall hävda att det är King James som innehåller ”tillägg”, inte tvärtom.
Äldre bibliska manuskript
Det finns många gamla bibliska manuskript. Vissa är bättre än andra. Det finns över tio tusen betydelsefulla fragment av Nya testamentet; det äldsta är från andra århundradet.
Som jämförelse finns det bara 420 kopior av Julius Caesars erövringar, vilket visar att Gud vakar över sitt ord för att utföra det.
Fram till slutet av artonhundratalet var de flesta texter som användes av bibelöversättare skapade utifrån en sammanställning av manuskript som gick tillbaka till 700-talet. Vissa var från fjärde århundradet, men de flesta var från sjunde århundradet.
Sedan slutet av förra seklet har vi tillgång till betydligt fler manuskript än tidigare. Riplinger uppmanar att vi ignorerar dessa och håller oss till de som används i översättningen av King James Version.
King Jamesöversättarna använde något som kallas Textus Receptus (’den mottagna texten’) för Nya testamentet. Riplinger attackerar alla alternativa manuskript som opålitliga. Men Textus Receptus kommer från något som kallas Majoritetstexten [Majority Text], som inte är ett källdokument i sig. Textus Receptus bygger på minst fyra andra källmanuskript, med den dominerande källan från den bysantinska texttraditionen. En annan text, kallad Alexandrinus, bygger även den på samma källa. Så, Textus Receptus, som King Jamesfolket byggde översättningen på, har alltså samma källa som de samtidigt fördömer! Hur kan man säga att det ena är det enda rätta, att de andra följer dåliga källtexter, när de faktiskt har en gemensam källtext!? Det är ett absurt argument. Men det är något som den vanlige läsaren inte skulle kunna veta något om.
Textus Receptus fanns inte ens som en litterär enhet före Erasmus på 1500-talet. Även de akademiskt mer trovärdiga King Jamesförespråkarna som på Trinitarian Bible Society tar avstånd från Gail Riplinger.
Riplinger säger att under Origenes i Alexandrias inflytande, så blev alla andra texter stympade för att avleda från Kristi gudom. Origenes var en kättare. Jag förnekar inte det för en sekund. Han hade galna, gnostiska idéer. Han kastrerade sig själv. Killen var galen. Jag är inget fan av Origenes. Men Origenes skrev också något som kallas Hexapla, där han publicerade de sex grekiska versionerna av Bibeln som fanns tillgängliga på hans tid. Han ställde dem bredvid varandra, så att människor kunde jämföra dem. Vad vi vet om Origenes är att han inte försökte företräda någon version. Men vi har alltså människor som hävdar att alla andra versioner blev stympade, förutom den (så kallade) majoritetstexten, som kom att bli Textus Receptus och vad som utvecklades från det. Detta är rena gissningar. Det finns inga bevis för att Origenes någonsin har gjort vad de påstår. Tvärtom, Hexapla indikerar att den raka motsatsen är mer sannolik. Den listade olika (främst dåliga och ebionitiska) texter.
Vem auktoriserade den auktoriserade versionen?
Sedan säger de ”Det fanns med en lesbisk vid översättningskommittén av NIV”. Vem ”auktoriserade” den auktoriserade versionen? Det var inte Gud, utan vissa säger att det var en homosexuell pedofilkung som sodomiserade små pojkar – kung James I av England. Skulle det upphäva översättningens giltighet? Hur pervers någons sexuella läggning nu kan vara, behöver det inte ha någonting med kvaliteten på deras arbete att göra. Om man skall hålla den nivån så är King James bibel den första översättningen du behöver bli av med.
Vad gör man med det faktum att King James Version upprepade gånger avviker från både Textus Receptus och den hebreiska Masoretiska bibeltexten?
Vad gör du när Textus Receptus säger en sak och King James har fel översättning? Eller där ord som inte förekommer i Textus Receptus och King James lägger till dem? Eller där orden förekommer i Textus Receptus medan King James utelämnar dem? Och hur är det med orden som finns i Textus Receptus men som inte förekommer i någon grekisk text?
Enligt King-James-Only-folket är den enda korrekta gammaltestamentliga texten den masoretiska. Men när de i det Nya testamentet citerar från Gamla testamentet är det vanligtvis inte från den masoretiska texten, utan Septuaginta. Innebär det att det Nya testamentet är kätterskt?
Under detta århundrade har vi sett Guds hand vid upptäckten av Dödahavsrullarna. De 22 procenten av rullarna som hittills publicerats visar att det inte har skett någon mutation (förändring) av bibeltexten genom århundradena.
Jag skulle vilja hävda att varje bibelversion som föregår (daterade före) upptäckten av Dödahavsrullarna är obsoleta för vetenskapliga syften. Inte för att Dödahavsrullarna berättar en annan historia, utan för att de bekräftar riktigheten i de texter som överlämnats till oss.
Även om många människor har kommit till tro genom predikan ur King James, så är jag övertygad om att King Jamesöversättarna skulle ha producerat en något annorlunda version om de hade haft tillgång till det material som finns tillgängligt idag. Ännu mer löjeväckande än Riplinger är Peter Ruckman som – kätterskt – hävdar att tilläggen till Kin James år 1611 är ”ytterligare uppenbarelser”. Det är sådana åsikter som är besläktade med Jehovas vittnens försvar av deras bibel, ”New World Translation” [NV, Nya världens översätting.].
Det finns bra översättningar. Och dåliga.
Det finns bra översättningar och det finns dåliga översättningar. King James är en giltig bibel. NIV, även om jag inte gillar den, är en giltig bibel. NASB – New American Standard Bible är en giltig bibel.
The Message, Nya världens översättning, the Inclusive Bible, the Couples Bible, New Jerusalem Bible är inte bra översättningar.
Bibeln är Guds ord i Människoordet. Det gör det inte mindre Guds Ord, men inte heller mindre än Människoordet.
De mindre avvikelserna i källtexterna som finns tillgängliga för oss påverkar inte historiciteten av de relevanta händelserna – att Gud blev en man i Jesu person, att han lärde ut dessa saker, att han tog korset och dog för våra synder, att Han uppstod från de döda, hur vi skall leva, att vi vet om framtiden, att vissa saker kommer att hända.
Ingen av dessa fakta och doktriner är påverkade.
Guds ord är fortfarande sant.
Gud vakar fortfarande över sitt Ord för att genomföra det.
Det är inga problem med våra biblar.
James Jacob Prasch
- House, H. Wayne 1994, A Summary Critique: New Age Bible Versions, in Christian Research Journal, Fall 1994, Christian Research Institute International. ↩︎
- Ibid. ↩︎
- Riplinger, G.A. 1993, New Age Bible Versions, A.V. Publications, p.344. ↩︎
- Palmer, Edwin H. 1974, The Person and Ministry of the Holy Spirit, Baker Book House, Grand Rapids Michigan, p.83. ↩︎
- Ibid, p.65. ↩︎
- House, H. Wayne 1994, A Summary Critique: New Age Bible Versions, in Christian Research Journal, Fall 1994, Christian Research Institute International. ↩︎
- Riplinger, G.A. 1993, New Age Bible Versions, A.V. Publications, p.318. ↩︎
För mer detaljerad information kring engelska översättningar av Bibeln se:
or more detailed information on the general subject of English translations of the bible, see:
– Carson, D.A. 1979, The King James Version Debate: A Plea for Realism, Baker Book House, Grand Rapids.
– Lewis, Jack P. 1981, The English Bible: From KJV to NIV, Baker Book House, Grand Rapids.