En av de centrala nya lärorna från Latter Rain-rörelsen på 40- och 50-talen var den så kallade restorationen (återställelsen) av apostlar och profeter till den segrande kyrkan vid tidens ände. Denna återställelselära (restoration teaching) fick stå åt sidan under den karismatiska förnyelsen i åratal. Men den marknadsfördes aldrig särskilt starkt och ingen försökte systematiskt implementera den på global nivå. I detta vakuum har G. Peter Wagner utvecklats som en central personlighet. Han har gett organisatorisk och främjande drivkraft åt denna så kallade återställelse och tagit djärva steg för att implementera en apostolisk återställelse i en bredare global kyrka.
Denna bloggtext är översatt med tillåtelse av James Jacob Prasch och Moriel Ministries.
Textens orginaltitel är ’New Apostolic Reformation’. Författare okänd. Bloggtexten är från Moriel Ministries tidigare blogg. Publicieringsdatum för orginaltexten är okänd varför läsaren skall ta textens aktualitet i beaktande. Dock är innehållet relevant. Rubriker i bloggtexten kan vara tillagda till orginaltexten för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Om ej annat anges så är de svenska bibelverserna från Folkbibeln 1998.
Wagner har en position med ett större inflytande än många andra förespråkare för apostolisk återställelse. Han har en bred evangelisk bakgrund och är känd som tidigare missiolog vid Fuller seminarium. Han är den erkända arvtagaren och efterträdaren till Donald McGavern, grundaren av all församlingstillväxtundervisning (church growth teaching). Förutom att vara medgrundare av World Prayer Center i Colorado Springs, är han grundande och ordförande för Global Harvest Ministries, som ansvarar för ”United Prayer Track for AD2000 and Beyond” samt många andra missionsrelaterade aktiviteter utanför AD2000-organisationen. ’The Billy Graham Lausanne Conference’ antog Wagners missions-/evangelisationsagenda. Med början i samarbetet med John Wimber gick Wagner snabbt in i karismatisk kristendom. Han har systematiserat vissa karismatiska andliga krigföringspraktiker och utvecklat sin strategiska krigföringsmentalitet etc. Han främjade också vad han kallade den ”tredje vågen”. I denna ”tredje våg” såg han generiska evangelikala engagera sig i tecken och under utan att anamma traditionell pingstteologi. Han samarbetar nu med många kvarlevor från Latter rain på 50-talet som fick ett nytt liv i den karismatiska förnyelsen. Biskop (även profet och apostel) Bill Hamon är ett betydelsefullt namn i detta avseende.
I biskop Hamons bok ” Apostles, Prophets and the Coming Moves of God: End Times Plan for His Church on Planet Earth” skriver Wagner i en förordstext att Hamon var inflytelserik i att fostra honom genom vad han kallar ett paradigmskifte från traditionell kristendom. Hamon uttryckte detta nya paradigm i oktober 1999 när han tillkännagav för ”International Gathering of Apostles and Prophets” att ”vi ser profeter och apostlar komma fram av strategisk skäl… Vi positioneras för att lägga nya grunder för gryendet för ’a New Kingdom Age’. Vi befinner oss mitt födandet av en ”new order-dispensation”*… Vi är på väg att gå från nådens tidsålder till herraväldets tidsålder.”
(*new order-dispensation – en ny tidsålder eller en ny gudomlig tidsordning.[ö.a])
Även om Wagner och hans apostoliska vänner i allmänhet är okända för vanliga pastorer och kyrkoledare, förkunnar de ändå djärvt sin auktoritet i kyrkan. De känner tydligen att de nu är ”positionerade” för att avge auktoritativa ”apostoliska förklaringar” till den bredare kyrkan. Wagner publicerade nyligen på sin webbplats ett ” Open Memorandum Addressing the Twin Towers War”. I memorandumet, daterat den 14 september från C. Peter Wagner, presiderande apostel för International Coalition of Apostles, gjorde han följande uttalande: ”Detta är tiden för apostoliska förklaringar. Kyrkan befinner sig nu i en position, som kännetecknas av aktiva och accepterade roller som apostlar, profeter och förbedjare, som den inte har upplevt på 1800 år.” Wagner citerade sedan profeten Rick Joyner: ”Det som för så många verkade vara en omöjlig uppgift att återställa apostolisk kristendom pål jorden är på väg att bli verklighet.”
Implementering:
Det nya apostoliska rundabordssamtalet:
Wagner är kopplad till tjugofem andra apostlar som har blivit inbjudna att bilda ett internationellt ledarskap av apostlar. Dessa roller är endast genom inbjudan.
Den internationella koalitionen av apostlar:
På en lägre nivå har de bildat en större grupp apostlar. Wagner ser denna grupp växa till cirka 500. De planerar att hålla årliga sammankomster och toppmöten runt om i världen.
Apostlar till städerna:
I Wagners senaste bok, ” Apostles of the City: How to mobilize Territorial Apostles for City Transformation”, uppmanar han varje större stad att utnämna en kader av apostlar till ledarskap.
Eftersom Wagner har obegränsade medel till sitt förfogande kan han göra en stor skillnad. Krävs alla dessa pengar och ansträngningar, eller är det ett dyrt spel av att låtsas i kyrkan? Svaret på den frågan är baserat på en grundläggande fråga. Finns det någon biblisk auktoritet som lär ut en återställelse av apostelämbetet i sluttiden?
Paulus, den siste aposteln
Idag talar vi vid vissa tillfällen löst om människor som apostlar. Vanligtvis är det begränsat till pionjärmissionärer, till exempel har William Carey kallats Indiens apostel. Den enda anledningen till att denna term används är att någon sändes för att vara pionjär i ett nytt område med evangeliet. Detta förväxlas naturligtvis aldrig med de grundläggande apostlarna under NT-eran. Under NT-tiden fanns det också ett löst och brett sätt att använda ordet apostel, i betydelsen någon som sändes på ett uppdrag av något slag. Vid dessa tillfällen betyder ordet helt enkelt ”budbärare” eller ”delegat”. I dessa fall förväxlas dessa delegater (utsända) aldrig med den speciella och begränsade betydelsen av en grundläggande apostel för kyrkan.
NT:s kvalifikationer för grundläggande apostlar
NT:s apostlar krävdes vara ögonvittnen till den uppståndne Jesus. Detta anges i Apostlagärningarna 1:22 när Petrus insisterade på att Judas ersättare ”måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.” Paulus (1 Kor. 9:1) försvarade sitt apostlaskap genom att säga: ”Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre?” När Paulus återger dem som Jesus uppenbarade sig för säger han: ”Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster.” (1 Kor. 15:8). Paulus var ”ett ofullgånget foster” i den meningen att Jesus hade uppenbarat sig för de andra apostlarna före sin himmelsfärd. Paulus, omvänd genom ett mirakulöst uppenbarande av den uppståndne Jesus efter himmelsfärden, såg också den uppståndne Herren, om än senare i tiden än de andra apostlarna. Frasen ”allra sist” bekräftar att Paulus var den siste aposteln. ”Allra sist” kan grammatiskt sett bara vara ett adverb som beskriver något som är sist i en serie. Detta är ännu säkrare när det finns en grupp adverb (sedan…sedan…och sist av alla). I Paulus sinne var han den siste av alla apostlar. Han skulle säkert bli förvånad över att höra att han egentligen inte var ”allra sist”.
Vilka var dessa grundläggande apostlar? För det första fanns de första tolv, där Mattias ersatte Judas. För det andra fanns det tydligen väldigt få fler som hade sett Jesus och fått i uppdrag av honom. Apostlagärningarna 14:14 kallar både Barnabus och Paulus för apostlar. Jakob, Jesu bror, kallas apostel i Galaterbrevet 1:19. Androikus och Judas kallades apostlar i Romarbrevet 16:7. De flesta kommentatorer ser dem som apostlar i en funktionell och bred betydelse. Jag hittade inga kommentatorer som hänvisade till dem som grundläggande apostlar. Om de verkligen var grundläggande apostlar, kunde de ha varit bland de 500 personer som såg den uppståndne Jesus vid ett tillfälle (1 Kor. 15).
Generationen som följde de sista bibliska apostlarna övervägde aldrig en fortsättning på apostelämbetet. Tydligen övertygade Paulus ord, den siste aposteln, dem. Den så kallade återställelsen av apostlar i sluttiden har ingen biblisk auktoritet. Den enda möjliga auktoriteten är ”ytterligare uppenbarelse” som ges till profeterna i Latter rain och de som har tagit emot ”ytterligare uppenbarelse: bortom skrifterna”. Valet är enkelt, tror vi att Paulus hade rätt när han sa att han var den siste aposteln eller tror vi på profeter i de sista dagarna som på egen auktoritet har uttalat en återställelse av apostlarna vid tidsålderns slut. För mig avgör Paulus frågan en gång för alla.
Wayne Grudem, som ibland förespråkar nutida profetiska uttalanden, är dock helt övertygad om att det inte finns några NT-apostlar idag. Han säger: ”Eftersom ingen idag kan uppfylla kraven att ha sett den uppståndne Jesus med egna ögon, finns det inga apostlar idag. I stället för levande apostlar som är närvarande i kyrkan för att undervisa och styra den, har vi istället apostlarnas skrifter i NT:s böcker. Dessa NT-skrifter uppfyller, för kyrkan idag, de absolut auktoritativa undervisnings- och styrande funktioner som uppfylldes av apostlarna själva under kyrkans tidiga år.” (Grudem, The Gift of Prophecy in the NT today, s. 276).