”När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit.” (2 Tess 2:1-2)
Dessa verser öppnar upp för en större undervisning om den sista personen i Antikrist som ska komma, men om vi skyndar oss förbi för snabbt kanske vi inte uppskattar den värdefulla insikt som Paulus ger. Det överväldigande, upprepade kännetecknet för Antikrist och de som verkar i Satans karaktär och likhet är villfarelse. Det började med Satan som ormen i lustgården med Eva och det fortsätter genom hela Skriften fram till de förväntade sista dagarna då bedrägeriet mångfaldigas till en nivå som aldrig tidigare upplevts. Men lägg märke till att Paulus förser oss med innehållet i den grundläggande verktygslådan för bedrägeri: ”någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss ”. Allt villfarelse omfattar ett eller flera av dessa tillvägagångssätt.
”En ande” återges i vissa översättningar som ”profetia”. Det första tillvägagångssättet i vår lista är falska profeters verk. Aposteln Johannes utvecklar det:
”Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.” (1 Joh 4:1)
Hur kan vi ”pröva andarna om de kommer från Gud ”? Det handlar inte bara om huruvida det de säger blir sant eller inte – inte alla profetior förutsäger per definition en händelse vid ett framtida datum – utan om det är i perfekt linje med Guds ord. Falska profeter vill ersätta Guds ords auktoritet med sina egna ord. När en falsk profet accepteras är det som faktiskt sker att Guds ord förflyttas till att få lägre status.
Det andra tillvägagångssättet som nämns är ett budskap, ”ett ord eller brev ”, falska lärares verk. Längre fram i brevet förstärker Paulus poängen genom att säga:
”Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.” (2 Tess 2:15)
Hur skiljer vi mellan en sann och en falsk lärare? Genom Guds ords mått. Paulus förklarar att det de hade lärt, hade antingen sagts (”något ord”) eller skrivits (”brev”) av sanna förmedlare av Guds ord. Falska lärare vill ersätta Guds ords auktoritet med sitt eget ord. De uppträder oftast antingen i fariséernas karaktär, som menar att Guds ord inte täcker varje fråga eller situation, så att du behöver dem för att tolka det åt dig, eller i sadducéernas karaktär, som menar att eftersom Guds ord inte är bokstavligt sant och bara är allegorier och berättelser, behöver du deras vägledning. Åtminstone låtsas den falske profeten tala ett ord från Gud; falska lärare försöker i själva verket sätta sig själva i Guds plats.
Det sista tillvägagångssättet som nämns är ”brev”. Vid tiden för Paulus skrivning hade detta en dubbel betydelse, inte bara hänvisande det till ett skriftligt budskap, utan det medförde också betydelsen av ”auktoritet”. Vid den tiden skickades ett brev med någon för att identifiera dem som auktoriteter och ge riktlinjer för gränser och villkor för den auktoriteten. I nytestamentliga termer, när vi tittar på ”breven”, ser vi att de har den dubbla funktionen att vara författade utifrån apostolisk auktoritet, vilket bekräftar både deras position i Kristus och plats för att tala för Hans räkning. Eller som det står i Efesierbrevet: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” (Ef. 2:20) Paulus talar om falska apostlars verk.
”Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.” (Upp 2:2)
Hur ”prövar vi dem som kallar sig apostlar”? Ja, på precis samma sätt som vi prövar profeter och lärare: Ordet. Falska apostlar vill ersätta HELA Guds auktoritet ”Hans Ord inkluderat” med sitt eget ord och personlighet. De är summan av de separata agendor som falska profeter och falska lärare har.
Av alla falska personligheter som alltid finns närvarande hos oss idag, tycker jag personligen att de märkligaste och mest upprörande är de som påstår sig vara apostlar. Å ena sidan har vi isolerade individer som insisterar på att de ska tilltalas som ”apostlar”; å andra sidan har vi den nya apostoliska reformationen som bokstavligen gör anspråk på ett medlemskap på flera hundra ”apostlar”. Deras önskan är att inte bara ersätta Guds Ord med sitt eget som falska lärare, eller tala i Guds ställe som en falska profeter, utan att utöva total auktoritet. Det är den slutgiltiga uppfyllelsen av vad Satan försökte i lustgården.
Allt detta tjänar som den korrekta bakgrunden till en större poäng som jag vill göra om hur villfarelsee fungerar. I motsats till vad vissa uppfattar har falska profeter, falska lärare och falska profeter inte makten att få människor att tro på dem mot deras vilja. De existerar bara för att de som följer dem tillåter det att hända. Fåren tar emot ”en ande eller ett budskap eller ett brev som om det vore från oss”.
Falska profeter existerar eftersom människor, istället för att hålla dem vid den strikta Guds ord strikta norm, villigt låter dem tala i Guds ställe. Falska lärare existerar eftersom människor, istället för att hålla dem vid Guds ords strikta norm, villigt låter dem introducera ” förödande läror”. (2 Petr. 2:1) Falska apostlar existerar eftersom människor, istället för att pröva dem utifrån Guds ords norm, villigt låter dem stå i Guds plats över dem.
Jag är glad att det finns goda förvaltare i kungariket som slår larm när det gäller falska profeter, falska lärare och falska apostlar. Kristus och apostlarna nämnde också namn där sådana falska personligheter hittades och tvekade inte att offentligt konfrontera dem. Jag skulle dock vilja påstå att det inte slutar med att sätta ihop en lista över vem som är ”stygg och snäll” andligt sett. Jag tror att några av de väktare som har slagit larm om sådana individer och organisationer i vår tid är frustrerade över att så få verkar svara på deras varningar. Att förkunna sanningen är bara det första steget; att störta sådana falska ledare och göra dem ineffektiva innebär att medlemmarna i flocken som följer dem måste nås. Om ingen lyssnar på eller följer dem, försvinner de i praktiken.
Det är ett intressant mönster när vi ser på väckelse i både Skriften och historien. Den börjar alltid med en återgång till Ordet och korsets verk. Även i väckelser i Gamla testamentet handlade det inte bara om att kasta ut avgudar och falska gudar som dyrkades eller att bli av med falska religiösa ledare, utan att leda Guds vanliga folk tillbaka till Ordet och tillbaka till blodet.
Vi kanske blir personligen upplysta av artiklar på kristna webbplatser som korrekt identifierar sådana falska ledare enligt bibliska måttstockar, men arbetet med att få dessa falska tjänster att upphöra ligger verkligen i våra händer. Det är vi som har närmast kontakt med de bibliskt förlorade som villigt har låtit någon ersätta sig med Guds Ord och/eller auktoritet. Det är vi som är mycket mer benägna att leda de förlorade tillbaka till Ordet, tillbaka till korset och tillbaka till andlig ansvarsskyldighet inför den sanna auktoriteten i Guds Ord och vägar. Det är vi som översätter kunskapen och informationen som ges om falska ledare till något som faktiskt kan göras för att störta dem genom att återställa dem som har gett auktoritet till en falsk herde. Försona dem med Ordet och korset, så kommer de återigen att försonas med den Sanna Herden.
D.E. Isom