Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Elia, som också fick lida,bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader. Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda. (Jak 5:16-18).
Denna text är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det nionde av tolv kapitel. ’Elijah: a man who could make it rain’ ur boken ’Grain for the Famine’ [2000]
Innebörden av titeln är ’Andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i bloggtexten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar kommer snart även ur boken ’More Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Elia var en man med samma natur som vår. Elia var en man som kunde få det att regna. Genom den här bibelstycket ovan försöker den Helige Ande tala om för oss att om han kan göra det, så kan vi göra det. Vi kan få det att regna. Men – vad betyder det?
Den Helige Andes olika aspekter
I biblisk typologi så illustrerar olika vätskor olika aspekter av den Helige Ande. Nytt vin representerar den Helige Ande i tillbedjans aspekt. Olja talar om den Helige Andes smörjelse. Men det levande vattnet, i skrifterna, är alltid den Helige Ande utgjuten. Regnet, som väller ut, rinner ned i grundvattnet och blir till levande vatten.
Jesus förklarade det så här: ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. (Joh 7:38-39).
Jesus sa direkt att levande vatten är den Helige Ande som utgjuts.
Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar (Jes 44:3).
Ännu en gång står det att Gud ska hälla ut vattnet på den torra marken. Och han säger att detta betyder att han kommer att utgjuta sin Ande. Regn är en bild av den Helige Ande som utgjuts.
Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, och den åker som inte fick regn torkade bort. (Amos 4:7).
Inget regn, ingen skörd
Hur kommer det sig, till exempel att en evangelists predikan i Afrika kan få tusen och åter tusen människor blir frälsta vid ett enda möte, men om han åker till Tyskland eller England eller Australien, så händer ingenting? Svaret finns här i Amos 4:7. Gud skulle sända regn över en stad, men över en annan stad skulle han inte sända något regn. Och staden utan regn skulle inte heller få någon skörd. Detta är Guds suveräna nådeverk i utgjutandet av Hans Ande. Det regnar i Brasilien, Korea, Indonesien, Filippinerna och stora delar av Afrika. Men, i de västliga protestantiska länderna som har haft Bibeln i femhundra år råder det nu torka. Gud vänder sin nåd från de rika länderna till de fattiga. Över hela världen är vit, protestantisk kristendom är i nedgång, antal troende, moraliskt, teologiskt och andligt.
Kyrkan växer i de romersk-katolska länderna, de svarta länderna, de olivhudade länderna och de gulhudade länderna.
Den anglikanska kyrkan har sett kraftig nedgång i England, medan de flesta av de afrikanska anglikanska biskoparna är frispråkiga evangelikala (med biskop Desmond Tutu som det anmärkningsvärda undantaget). Afrikanska anglikaner är fruktansvärt förföljda av muslimer i Nigeria. I hela Asien är den anglikanska kyrkan mycket levande. Men i Storbritannien är Church of England en död kyrka.
Den gamla elden som vi såg i pingströrelsens tidiga dagar, som Sunshine-väckelsen i Australien, Azusa Street-väckelsen i Kalifornien är vad som sker nu på platser som Ecuador, Chile, Filippinerna. Sunderland-väckelserna i England med Smith Wigglesworth – i Indonesien och Kenya.
Gud kommer att sända regnet över en stad, medan staden som det inte har regnat på kommer att torka ut. Idag har vi människor som lär ut formler för församlingstillväxt. Det är nonsens. Det fungerar inte. Det saknas en ingrediens – Guds suveräna nåd; Hans Ande utgjuts.
Dock, Hans ord är inte verkningslöst. Vissa människor kommer att räddas, en här och en där, men om du förväntar dig en massiv skörd, så är det så att finns det inget regn, blir det ingen skörd.
Men Elia var en man som kunde få det att regna. Och han var av sammas slag som oss. Med andra ord, om han kan kunde, så kan vi.
En ny chans till väckelse, för fäders skull
Jag är övertygad om att Gud vill ge de västerländska protestantiska demokratierna ytterligare en chans till omvändelse innan Jesus kommer tillbaka. Gud vill ge länderna i väst en ny chans – inte för vår skull, utan för hans namns skull. Inte för att vi förtjänar det, för det gör vi inte. Det är för våra fäders skulle. Våra kyrkor idag är i stort sett alla avfallna.
Det i Romarbrevets elfte kapitel att Gud vill ge judarna en chans till vid världens ände innan Jesus kommer. Varför? När Gud ser på Israel, ser han inte bara Israels synd och hennes pågående förkastande av sin Messias. När Gud ser på Israel ser han fortfarande Jeremias i fängelse, han ser fortfarande Jesaja bli tusågad av kung Manasse, han ser fortfarande Sakarjas martyrdöd i templet, han ser fortfarande att Johannes döparen få sitt huvud avhugget. Och Han säger, ”För deras fäders skull vill jag ge denna nation en chans till.”
För Storbritannien är detsamma. När Gud ser på Storbritannien ser han inte bara Storbritannien som det är idag – ett så kallat kristet land där hinduiska gudar dyrkas i katedralen i Canterbury, medan biskopar samtidigt förnekar både uppståndelsen och jungfrufödelsen.
När Gud ser på Storbritannien idag, ser han allt – dåtid, nutid och framtid. Han ser fortfarande John Bunyan kedjad vid väggen i Bedford countyfängelset i tolv år, där han skrev ’Kristens resa’; Han ser fortfarande John Wesley bli stenad av en folkhop som hetsats upp av Church of England bara för att ha predikade evangeliet; Han ser fortfarande Tynedale brännas på en bål av Roms kyrka, bara för att vi kunde få Bibeln på engelska; Han ser fortfarande Charles Haddon Spurgeon; Han ser fortfarande Ridley och Latimer och Hooper; alla martyrer i England.
Och Gud säger: ”För deras fäders skull och för Mitt namns skull vill jag ge denna nation en chans till.”
Det är lika sant för USA. Han ser fortfarande Jonathon Edwards och D.L. Moody och Harry Ironsides. Han ser de trogna kristna. Han ser inte bara vad vi har idag med framgångspredikanter, mammondyrkare och kättare.
Gud vill ge dessa västerländska protestantiska nationer ytterligare en chans att omvända sig. Men för att de ska få den chansen måste det regna. Först och främst måste vi inse att vi befinner oss i torka. Och innan denna torka tar slut kommer inga som helst program i världen att åstadkomma omvändelse och väckelse i kyrkan. Det krävs regn.
Inget regn, ingen säd. Inget regn, ingen skörd.
Elia var en man som vi som kunde få det att regna. Och idag letar Gud efter män och kvinnor som oss, som kan få det att regna.
Klicka här för att läsa utdrag ur Första konungaboken innan du går vidare:
Tisbiten Elia, som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”
Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där.”
Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på aftonen, och han drack ur bäcken. Men efter någon tid torkade bäcken ut, därför att det inte regnade i landet.
Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta.” Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Tag också med dig en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö.”
Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.
En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. Och han ropade till Herren och sade: ” Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ” Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.” Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.” (1 Kung 17:1 – 18:3)
När Ahab fick se Elia sade han till honom: ”Är du här, du som drar olycka över Israel?” (1 Kung 18:17)
Men Elia sade till dem: ”Grip Baals profeter. Låt inte en enda av dem komma undan.” De grep dem och Elia förde dem ner till bäcken Kishon och dräpte dem där.
Elia sade till Ahab: ”Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn.” Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se utåt havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet.” Då sade han: ”Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar.” I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel. (1 Kung 18:40-46)
Tre och ett halvt år
Och det regnade och det regnade och det regnade.
De tre och ett halvt åren då det inte regnade i berättelsen om Elia är en bild av de tre och ett halvt år som refereras till i Daniel och Uppenbarelseboken, då Anden inte kommer att utgjutas vid världens ände. Det är en bild av vad som händer eskatologiskt, när Elias ande kommer tillbaka i funktion på något sätt, som profeten Malaki förutspådde. På samma sätt lär oss det sätt som Elia räddade den hedniska kvinnan och hennes son något om hur Gud kommer att använda Elias ande, för att på något ta hand om den hedniska kyrkan vid världens ände.
Elia, Elisa och Johannes Döparen hade alla samma ande. Herren sa till Mose att han skulle ”och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem.” (4 Mos 11:17). När händelser inträffar på samma geografiska plats betyder det vanligtvis att det finns någon andlig och teologisk koppling mellan dem. Elias tjänst slutade på Jerikoslätten, där Elisa fick sin mantel (vilket betyder hans auktoritet), och Johannes Döparens tjänst ägde rum på samma plats.
Den onda kvinnan, Isebel, är en typ av kvinnan Isebel i Uppenbarelseboken – den falska religionens ande – som förvandlade kungen, den politiska makten, till någon hon kunde manipulera. För Ahabs räkning fick hon Nabots vingård, som Ahab hade begär till.
I skriften är vingården en benämning på Israel och, i dess förlängning eller som införlivat, kyrkan. Den onda kvinnan försökte få vingården åt kungen varför hon hamnade i konflikt med Elia och hon övertalade kungen att försöka förgöra Elia. Detta är exakt vad vi ser i berättelsen om Herodias (Matt 14:3-12) – en ond kvinna som vände kungen mot Elia (Johannes Döparen).
Onda kvinnor i Bibeln pekar alla på något sätt på den onda kvinnans karaktär i Uppenbarelseboken, där konflikten med Elia kommer att återspelas i de sista dagarna.
Det första i vår studie av hur Gud tar en man som Elia och förvandlar honom till någon som kan få det att regna är att lära sig varför regnet slutade.
Regn upphör på grund av Guds folks synd
Regnet upphörde på grund av Guds folks synd. Den Helige Ande utgjuts inte över den västerländska protestantiska världen på grund av dess synd, som är identisk med Israels synd på Elias dagar.
Abort är en repris av offer av barn till demoner som vi ser hos Israel och Juda i Gamla testamentet.
Dyrkan av andra gudar. Baals präster var inte några främlingar från annat land, de var judar. Idag är det likadant. Över hela den västerländska protestantiska världen sker en dramatisk ökning av dyrkan av andra gudar – islam, New Age, hinduism. New Age genomsyrar många av de evangelikala och pingstförsamlingarna idag. Människor blandar kristendom med hedendom, såsom den romerska katolicismen gjorde ser vi hända nu idag i många pingstkyrkor.
Materialism. Kyrkan är ljummen, materialistisk och fylld av galna doktriner. Kyrkan har en variant ”tro” som inte är biblisk – en dyrkan av mammon och girighet i kristen klädedräkt.
Det var därför det slutade att regna. Det första och främsta ansvaret för den västerländska civilisationens förfall ligger inte på det sekulära samhället, det ligger på oss. Det var Guds folks synd som stoppade regnet. Problemen som sprider sig i vårt samhälle – droger, abort, skilsmässa, våld, brottslighet – vittnar alla om kyrkans misslyckande.
Guds folk kompromissade och så småningom hamnade Israel hos Baals präster. Det är vad som hände på Elias tid och det är vad som händer idag. Det är på grund av Guds folks synd som det inte regnar i våra länder idag.
Vi måste vara villiga att bege oss till Kerit
Det första Gud sa till Elia att Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. (1 Kung 17:3), och där skulle korparna mata honom. Kerit var på andra sidan Jordan. När Gud sa till Elia att lämna sitt land och gå till Kerit; sade Han åt honom att lämna sin nationella identitet, sin kulturella identitet och sin religiösa identitet bakom sig. Dessutom skulle Elia matas av korpar. Korpar var inte kosher, de var en ”oren” fågel. Gud skulle försörja honom på sätt som han aldrig hade förväntat sig.
Den andliga torkan är så svår i västvärlden idag att människor som skulle få det att regna måste vara villiga att åka till Kerit. Det kan komma att innebära att kyrkor måste lämna traditionella samfund som har kompromissat. Det kan också komma att innebära att troende lämnar kyrkor som har kompromissat eller som har begett sig in i doktrinära felaktigheter och som vägrat att omvända sig. Och det kommer att innebära att vi måste sätt vår tillit till Gud att möta våra behov på sätt och på platser som vi inte kunnat förvänta oss, även om det sker genom saker vi anser vara nästan oheliga, som korpar.
Var har du din lojalitet någonstans?
Elia var tvungen att sätta Gud först och hans land i andra hand.
Problemet idag är ofta att människor sätter deras nation, kultur, identitet, samfund och deras lojalitet till dessa samfund – före lydnad mot Guds Ord. Men de människor som kan få det att regna kommer att vara människor som inte är rädda för att gå till Kerit och som litar på Gud.
Det är mörkast före gryningen. Saker och ting kommer att bli mycket värre innan de blir bättre. Bäcken vid Kerit kommer så småningom att torka upp. I vers nio ser vi att Elia måste gå till en plats som heter Sarefat. Ordet Sarefat kommer från den hebreiska infinitivet som betyder ’att bränna’ eller ’att rena med eld’.
För att Gud ska ta någon med en natur som vår och förvandla dem till någon som kan få det att regna, så behöver Han rena dem med eld.
Det kommer att bli en mycket svår period – inte bara prövningar och frestelser, inte bara torka eller ens förföljelse – utan alla dessa saker tillsammans. Det kommer att komma till den punkt där människorna du försöker hjälpa kommer att tro att de förrådde dem, som med änkan i Sarefat. Men oavsett hur illa det än är för dig, hur mörkt det än blir, hur svår torkan än är, så kan jag lova dig två saker: i) det kommer finnas mjöl i krukan och ii) olja i kannan för den som är villig att bli renad. Saker kommer att vara svåra innan ett genombrott kommer. Men kommer finnas bli mjöl i krukan och olja i kannan. Du kommer att ha Guds ord och du kommer att ha Andens smörjelse, oavsett vad som sker. Du kommer att få din säd [”Säden är Guds ord” Luk 8:11] och din olja medan andra går under i hungersnöd.
Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” (1 Kung 17:18).
Hennes son dog. Och hon skyllde det på Elia. Just de människor du försöker hjälpa kommer att skylla på dig när de ser svårigheterna.
Är det här du, du som drar olycka över….?
Saker och ting har varit så dåliga under så lång tid att de saker vi älskar mest måste dö innan de kan återuppstå. En stor del av kyrkan i västvärlden kommer att behöva dö innan den kan återuppstå. Nytt vin kan inte finnas i gamla läglar. Just det var ett av problemen med den karismatiska rörelsen; de försökte lagra det nya vinet i de gamla läglarna. För att förnya en kyrka måste man byta ut läglarna. De saker som vi har älskat mest kommer att behöva dö innan de kan återuppstå.
”Är du här, du som drar olycka över Israel?” (1 Kung 18:17).
Är det här du, som drar olycka över kyrkan? Är det här du, som drar olycka över the Baptist Union? Är det här du, du som drar olycka över Assemblies of God?
Är det du som drar med dig olycka? Du som står upp mot ekumenik och Kingdom Now och Trosrörelsen [Faith Prosperity – name-it-and-claim-it] Du som står upp mot falska mirakler och falskt helande. Du som står upp mot ledare som med lögner gör sig rika på att utnyttja pensionärer. Du som drar olycka över Israel!
Det är vad de sa till Elia. Och om du vill få det att regna, så är det vad de kommer att säga till dig.
Konflikten på Karmel
Därefter går de till berget Karmel. Här uppstår konflikten med Isebel; konflikten med den falska religionens anda, med romersk katolicism, ekumenik, frimureriet, islam, homosexualitet och New Age. Det kommer att bli konflikter, och de som vinner kommer att vara de som har blivit renade i Sarefat.
Så mycket av det vi kallar ”karismatisk tillbedjan” idag med bruset, gnället och rabblandet och hypen, ser mer ut som Baals präster på berget Karmel än som Elia.
Märk väl att Baals präster verkligen trodde på att det skulle fungera, de trodde att de skulle få ett svar. Våra bröder idag, fångade i ekumenik, Kingdom Nowteologi, restaurationism, obibliska, falska och farliga doktriner; allt förknippat med hype och med profetior som aldrig slår in – de tror faktiskt på dessa saker. Men konflikten kommer och folket kommer att få se vilka de sanna profeterna är.
Det börjar smått. Först verkar det som att inget kommer att hända. Var är det som vi skulle få se? Hos Baals präster var allt bara högljutt skryt och arrogans, jubel och hype. Men Gud fungerar inte på det sättet. Det börjar smått; som en liten hand som dyker upp ur havet. Det börjar alltid smått. Men det blir större och snart fylls hela himlen av regnmoln, blixten slår ner och Guds Ande faller. Och det regnar och regnar och regnar.
Varför har det slutat att regna?
Det finns inget enkelt sätt att stoppa kristendomens förfall i västvärlden. Det har gått för långt för länge. Vi har blivit förrådda av våra ledare [We have been sold down the river by our leaders]. Alla program , hype och jippon i världen kommer inte att ge någon skörd av själar. Det krävs regn. Men det har slutat att regna.
Varför har det slutat att regna? Dels på grund av samhällets synd, men mest på grund av kyrkans synd. Och inte förrän att det finns en omvändelse i kyrkan, så kommer det inte att finnas världslig omvändelse i världen.
Varför har regnet slutat? Det är inte i första hand pornografins, hallickars, prostituerades, knarkhandlares, homosexuellas eller aborters fel. Det är i första hand mitt fel, eftersom jag har evangeliet. Det är mitt fel, för jag har den Helige Ande. Det är mitt fel, för jag vet om sanningen och jag har budskapet som kan göra skillnaden.
Det är vårt fel, eftersom församlingen i väst är Laodicea (Upp 3:17); eftersom vi är ljumma kristna; eftersom vi litar mer på livet här och nu i den här världen än vi litar på Jesus. Det regnar inte på grund av min synd och din synd.
De som kommer att få det att regna kommer att vara de som inte är rädda för att åka till Kerit – människor som inte är bundna av tradition eller institutioner. De kommer inte att försöka lägga nytt vin i gamla läglar. De kommer att göra vad Gud säger till dem och lita på att Gud försörjer dem på ett sätt som de inte förväntar sig.
De kommer att vara människor som inte är rädda för att bli renade, människor som kommer att åka till Sarfat, människor som är villiga att se saker som de älskar dö, i vetskap om att dessa saker kommer att återuppstå i renhet.
Det blir svårt. Men hur svårt det än blir så lovar jag att det kommer finnas olja i kannan och mjöl i krukan.
Och de människor som är renade kommer att åka till Karmel och stå framför Isebel – inför falsk religion, frimureri, homosexualitet, romersk katolicism, islam, ekumenik, Kingdom Now, Trosrörelsen, restaurationism. De kommer att stå inför Baals profeter – de som vågar kalla sig evangeliets tjänare, men som kompromissar med falsk undervisning. Det blir en konflikt. Men det är dem ’som drar olycka över Israel, som kommer att vinna.
James Jacob Prasch