I en tid där populärpsykologi maskerar sig som biblisk doktrin kan saker och ting bli väldigt förvirrande. Idag hör vi mycket om saker som är en blandning av sanning och villfarelse, eller köttsligt och andligt, gott och ont, eller till och med gudfruktigt och demoniskt. För att göra saken värre får vi alltför ofta blandade signaler. Istället för att ge en tydlig indikation på vad signalerna faktiskt betyder, säger så många av våra pastorer och en gång respekterade ledare till oss saker som ”ljuset är varken rött eller grönt utan gult” – och lämnar oss hängande i limbo utan att vi ska veta om det är ’stopp’ eller ’gå’ som gäller. Att komma till rätt doktrinär position och urskilja saker på ett bibliskt sätt har i dessa tider blivit svårare och svårare för många uppriktiga troende som verkligen vill veta sanningen för att avgöra vad som är rätt. I en allt mer komplex labyrint, är den första och främsta frågan att ställa ”Vad säger Gud om blandning i sitt ord?”
Denna bloggtext är översatt med tillåtelse av James Jacob Prasch och Moriel Ministries.
Textens orginaltitel är ’Understanding the Mixture’ och texten är författad av ’James Jacob Prasch’.
Bloggtexten är från Moriel Ministries tidigare blogg. Publicieringsdatum för orginaltexten är okänd varför läsaren skall ta textens aktualitet i beaktande. Dock är innehållet relevant. Rubriker i bloggtexten kan vara tillagda till orginaltexten för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Om ej annat anges så är de svenska bibelverserna från Folkbibeln 1998.
1 Tessaloniker 2:3-5 & 2 Petrus 2:1
Att förstå den sanna naturen i andlig förförelse och hur den fungerar utifrån Guds ord
I första Tessalonikerbrevet, skriver Paulus inspirerad av Den Helige Ande, att i en sann apostolisk förmaning finns inte ”error, nor impurity, nor deception”* Varje förmaning som innehåller doktrinära fel, orenhet eller onda avsikter kan därför omöjligt vara av Gud. Paulus uppmanas också av den Helige Ande att placera dessa tre ord i en sekvens, eftersom de skapar varandra. Läromässiga fel vilseleder oss till orenhet och onda avsikter.
(*”fel doktrin, orenhet [fysisk eller moralisk], eller onda avsikter”. Se gärna Biblehub för ordningen för de tre koinegrekiska begreppen samt deras betydelse.)
Det börjar med fel doktrin (det grekiska uttrycket är planas) som har att göra med felaktig lära. Bibelns lära är Jesu lära. Jesus bad att Fadern skulle helga oss i sanning – Guds ord är sanning (Joh 17:17).
Den grekiska termen som används för sanning här är logos (på hebreiska Dvar) eftersom vi verkligen vet att Jesus själv är logos eller Ordet inkarnerat (Joh 1:1). Det är därför Jesus definierar sig själv som ”Sanningen” (Joh 14:6).
Om någon inte står grundad i biblisk sanning så står denne inte i Kristus och blir inte heller helgad för Gud.
I de sista dagarna ser vi därför att, de som inte älskar doktrinär sanning, inte heller älskar Jesus Kristus, eftersom det ena är som en barometer för det andra. Sådana ofrälsta människor kommer vara ett lätt offer för antikrist (eftersom de faktiskt redan är under inflytande av det som teologer och filosofer kallar med den tyska termen zeitgeist eller ’tidens ande’ som är antikrists ande -1 Joh 2 :15-18). Men texten visar oss att den också inkluderar dem som bekänner sig som kristna, ”Från oss har de utgått”, som laglöshetens människa (kopplar Judas till Antikrist). Denna tanke blir skrämmande och anspelar direkt på det som Paulus kallar apostasia eller ’avfallet’, ’kristna’ som följer antikrist. ’Kristna’ som inte älskar det bibliska (2 Tess 2:9-12), som texten säger, ”alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten”.
Skriften säger till och med att de som avfaller faktiskt kommer att göra det under Guds dom som som vilseleder dem för att de inte älskar Hans Ord och därför inte heller älskar Hans Son. Dessutom får vi till och med veta hur det kommer att ske. Antikrist kommer att vara Guds ombud för domen över dem som inte älskar biblisk sanning (Sak 11:12-16) och han kommer att använda falska tecken och under för att göra det (Upp 13:14, 2 Tess 2:9-11, Matt 24:24). Liksom faraos trollkarlar kommer antikrist och den falske profeten att använda demonisk makt för att utföra tecken och under som efterliknar Guds verk och förfalskar en genuin biblisk användning av den Helige Andes karismatiska gåvor (2 Tim 3:8). Det är av denna anledning som Jesus varnade för att ”Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken” (Luk 11:29). Även detta är skrämmande. Som vi har påpekat under en tid – om människor inte klarar av att se genom uppenbara bedragare som Benny Hinn och John Arnott, eller att se genom bevisade falska profeter som Gerald Coates, Paul Cain och Rick Joyner eller kultiska kyrkor som Elim som följer pengarorienterade hypeartister som Morris Cerullo – då finns det inget sätt för dem att klara sig undan den kommande verkliga förvillelsen.
Och precis som Bibeln varnar oss för så kommer sådana kristna att anklaga dig för att vara farisé när du påvisar att deras tro och handlingar inte är bibliska. I själva verket är sådana människor alltför okunniga och medvetet blinda för att förstå vad Nya testamentet faktiskt säger om fariséerna. ”de läror de förkunnar är människors bud” (Matt 15:9), de saknar en biblisk grund för sina åsikter och verksamhet, och det är faktiskt dem som Guds ord beskriver som fariseiska. Faktum är att, om man dömer bibliskt, skulle det vara John Smith, ansvarig för Elims Direction Magazine som annonserar obibliska och oetiska travestier som Morris Cerullos upptåg och offentliga nedlåtanden av kyrkan, eller David Shearman från The Assemblies of God som går samman med Cerullo som är de nutida fariséerna. UK Advertising Standards Council fann faktiskt Cerullo vara skyldig till alla fyra anklagelser gällande Fundraising, men mainstream pingst står fortfarande bakom honom. Närhelst de utmanas om falska helanden på tv, eller Cerullos Sin of Simony , fortsätter dylika ledare att försvara fortsätta och lyfta fram eller marknadsföra män som Cerullo. Även om han pressades till att avgå från The Evangelical Alliance bara för att säga att ”allt är inte dåligt – det finns en blandning”. Men vad säger Herren om en sådan blandning?
Jesus talade om falsk lära och felaktig praxis baserad på den som ”fariséernas surdeg” (Matt 16:6, Luk 12:1). I biblisk typologi representerar surdegen andligt högmod och synden som följer av det (1 Kor 5:6-8). Falsk lära är synd och involverar alltid andligt högmod. När vi därför talar om ”En blandning” måste vi komma ihåg att ”lite surdeg syrar hela degen” (1 Kor 5:6). Det mesta av det fariséerna trodde var i själva verket bibliskt sant, men det som var falskt var allt som krävdes för att vilseleda människorna bort från Herren.
Idag är det likadant. Mycket av det som hyperpingstism eller karismatisk extremism lär ut kan vara sant. Kultiska rörelser som Restorationism, Elim eller The Church of Christ är till stor del sanna i majoriteten av deras bekännande doktrin. Det mesta som finns i Alfakurser är förmodligen sant. Men det som inte är det, syrar hela degen.
Detta är inte att säga att alla trogna kristna och alla trogna kyrkor alltid kommer att vara överens om varje doktrinär punkt, men det är att säga att de alla kommer att vara överens om varje punkt av väsentlig doktrin som: skriftens auktoritet, evangeliet, treenighetens natur och kristen morale. När vi ser pneuma-centrerad tillbedjan baserad på Den Helige Ande istället för Kristus-centrerad tillbedjan där Anden som pekar på Jesus (Joh 14), då vet vi att det finns surdeg. I alfakurser och i Benny Hinns kätterska skrifter ser vi en surdeg . Frukten av den Helige Ande är självkontroll (Gal 5:23) när vi ser människor bete sig som djur eller som att de är berusade, att det skulle vara manifestationer av den Helige Ande då vi vet att det är en främmande ande och att vi har en surdeg. När vi ser Morris Cerullo uttala sig om att ett litet barn botats men som sedan tragiskt dör kort därefter och vi ser honom marknadsföra sina ”Mirakel-helige-ande-bönedukar” för 24 engelska pund som skall få skulder att försvinna, människor fortsätter att marknadsföra honom, då har vi en surdeg.
Jesus sa att vi skulle göra alla till lärjungar, inte till konvertiter. Det första steget i bibliskt lärjungaskap är dopet, inte en ”helgkonferens för att aktivera Toronto-händelserna” såsom Alfakursens grundare Nicky Gumbel säger. Bibeln säger att ’Kristi blod renar från all synd’, men romersk katolicism säger att att vi måste brinna i ett tillfälligt helvete, kallat skärselden, för att sona för våra egna synder. Detta är verkligen ett annat evangelium som vi är befallda att förkasta, och de som lär ut det är förbannade av Gud (Gal 1:2), men Alfa säger åt folk att stanna i den romerska kyrkan. Alfakurser är baserade på surdeg blandat med äkta spannmål. Sådana ”blandningar” har Gud helt klart fördömt.
Hebréerna förbjöds att tillverka plagg av linne och ull eftersom Gud hatar blandning (5 Mos 22:11). Således har ”blandningen” sin rot i ”felaktigheten”. Den bibliska grunden för renhet är sanningen om den rätta läran. Detta är anledningen till att Nya testamentet innehåller dubbelt så mycket uppmaning till rätt lära som rätt uppförande. Om vi inte har rätt lära, får vi heller rätt uppförande. I den ekumeniska kyrkans perversa tillstånd ser vi män som George Carey, Pat Robertson, J.I. Packer, Bill Bright från Campus Crusades For Christ,
Dr. Kent från The Church of The Nazarene, och Chuck Colson undertecknar avtal, ’Evangelikala och katoliker tillsammans’ där man accepterar Romersk Katolicism som kristet och går med på att inte vittna för katoliker (trots att Rom har ett annat evangelium, avgudadyrkan och till och med förföljer evangelikala i Latinamerika). När de pressas kommer de att försöka försvara sin kompromiss om biblisk sanning med argumentet ”ja, vi kanske inte håller med om allt inom romersk katolicism – det är en blandning”.
Ett ännu mer patetiskt exempel på detta finns i teologen Dr Norman Geislers olyckliga ställning (som Hank Hanegraaff tyvärr hyllade som en stor apologetisk forskare). Medan Geisler påstår sig vara en evangelikal forskare, speglar hans akademiska bakgrund en Thomistisk inriktning, grundad i de aristoteliska influenserna från Thomas Aquinas från det romersk-katolska Loyola-universitetet (uppkallat efter grundaren av den folkmordsdrivna jesuitorden). Geisler förkunnar öppet ”Den romersk-katolska kyrkan är inte en falsk kyrka med viss sanning i sig, utan en sann kyrka med viss lögn i sig”. Återigen försöker Geisler försvara det bibliskt oförsvarbara – ”Blandningen”. Rekommenderad läsning här är boken ”On The Edge Of Apostacy” av Robert Zins.
Resultatet av felaktig lära, är felaktigt beteende. Människor slutar att vittna för katoliker eftersom de vilseleds att tro att de är frälsta, vilket få är, och de enskilda katoliker som kan ha blivit frälsta istället för att ångra sin avgudadyrkan fortsätter att utöva transsubstantiationens kannibalistiska styggelse, synden av nekromantik när de ber till död och ber i tungor till Maria. Fel doktrin leder till felaktigt beteende.
Idag har Satan uppfostrat agenter som Paul Crouch från Trinity Broadcasting som lär att läran inte är viktig eftersom den skapar splittring. De bortser naturligtvis från det faktum att läran är Jesu lära, det är hans ord och om vi säger att läran inte är viktig – så följer bibliskt att Jesus inte är viktig. De glömmer också att Guds ord lär att läran är avsedd att skapa splittring (1 Kor 11:19, Rom 16:17), eftersom den helige Ande är Sanningens Ande, inte villfarelse och Andens enhet kan inte existera där det finns villfarelse (1 Joh 4:6). De som sprider sådan villfarelse gör det alltid i kärlekens namn. Deras perverterade resonemang är att sanningen kan förolämpa, och det är inte kärleksfullt, och det kan då visa sig vara splittrande. Men Guds ord lär tvärtom att verklig kärlek inte kan flöda om den inte flödar över av doktrinär sanning och urskillning av vad som är sant och falskt (Fil 1:9). Så älskade Jesus kvinnan vid brunnen. Han berättade kärleksfullt men kompromisslöst och direkt för henne sanningen om hennes falska religion (Joh 4:22) precis som han gjorde med en syrisk-fenicisk kvinna (Mark 7:27). Eftersom han älskade henne sa han direkt till henne att hennes religion inte var för människor utan endast lämplig för hundar. Så är till exempel även med romersk katolicism, och vi måste vara som Jesus och älska romerska katoliker tillräckligt för att säga det till dem. Ja, och i samma brev av Paulus som handlar om blandning, befaller Herren oss att förmana dem som inte är bibliska lärjungar (1 Tess 5:14). Även om John Arnott påstår det diametralt motsatta, befaller Gud oss att ’pröva allt’ och hålla fast vid det goda (1 Tess 5:21). En blandning är aldrig bra och kan aldrig bli bra. Sålunda ser vi att doktrinärt fel medför en blandning av sanning och villfarelse som första Tessalonikerbrevet kallar ”orenhet” och detta resulterar i andlig villfarelse.
Denna orenhet som härrör från en infiltration av felaktig undervisning i den grekiska texten i Första Tessalonikerbrevet kallas Akatharsis motsatsen till det grekiska ordet katharsis där vi härleder den engelska termen ’Catharsis’. Denna term betyder inte oren i betydelsen att inte vara ’tvättad från synd’, det skulle vara ett helt annat grekiskt ord som heter absolusio (därifrån vi får termen ”absolution”). Det betyder inte heller att ”separera det onda och behålla det goda”. Septuaginta översätter detta från den hebreiska texten som betyder ’frambringa det goda från det onda’ med ännu ett grekiskt ord ekagageis i Jeremias 15:19 Orenheten i akatarsis innebär att det finns en blandning som inte kan renas i en separationsprocess som med ekagageis. I Katharsis finns en renad form av något. I akatarsis är det något som är en blandning av det rena och orena.
Blandningen är inte bara något på ytan som kan tvättas bort, det är en homogen blandning som måste tas bort och ersättas.
Detta framgår bäst av de ursprungliga hebreiska och grekiska texterna i skriften. Den hebreiska motsvarigheten till katharsis s Tahore, som betyder ”ren”. Som kung David bad i psaltaren 51 ” Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta ” – ”Lev Tahore Bera Le Elohim”. Det är något som måste skapas på nytt. Människan är fallen. Vi kan inte få våra synder borttvättade, något nytt måste skapas (Joh 3:3). För att bli tahore måste vårt gamla syndiga jag korsfästas med Jesus och begravas med honom (Rom 6:3-6). Vi får direkt höra att dopet inte handlar om att tvätta bort det som är fel hos oss (1 Petr 3:21), det är en begravning (Kol 2:12).
Eftersom vi är skapade till Guds avbild och likhet men att har en fallen natur innebär att vi är en blandning av gott och ont. Men Gud kräver renhet. Herren förslösar inte bort tid på att försöka rena oss genom att separera rätt från fel genom att försöka tvätta bort det onda och behålla det goda. Blandningen är för homogen – synden påverkar varje aspekt av vårt väsen. När vi går till vattnet för att bli döpta ska vi inte tvättas – utan att begravas. Det meningslösa i att försöka tvätta något orent för att göra det rent illustrerades i Jesus analogi om fariséerna. De försökte göra en katharsis för att korrigera akatarsis (det faktiska ordet är den aktiva verbalformen katharizo) genom att tvätta bägaren, men insidan förblev smutsig (Matt 23:25). Vi kan rena oss själva som kristna (2 Kor 7:1) men bara genom att gå tillbaka till korset och dö tillsammans med Kristus dagligen, inte genom att försöka skilja det goda från det onda, utan genom att göra oss av med blandningen och leva som nya skapelser.
Typologiskt så är helande av spetälska en typ av frälsning, där spetälska bildligt representerar synd och dess konsekvenser. Det är därför, när Jesus botade spetälska, som den grekiska texten använder främst ordet katharizo för att göra ren (genom att separera den sjuka vävnaden från den friska) istället för ordet therapeo för helande. Endast Herren kan rena. Att försöka rena en sådan blandning genom att göra sig av med det onda och behålla det goda är absurt. Något rent som har blivit lite smutsigt genom vår kontakt med världen kan tvättas (Joh 13:10-14), och när vi slutligen blir frälsta används ett helt annat grekiskt ord (eplunan) där våra kläder tvättas rena i Lammets blod (Upp 7:14). Men vi kan inte rena oss själva. När det väl finns en blandning går det inte att tvätta eller separera; det dyrbara kan bara extraheras från det värdelösa genom att förkasta det helt och låta Gud göra om det (t.ex. Jer 18:4).
Således, när vi ser pastorer som försöker argumentera om att kompromissa om saker som romersk-katolicism, liberal protestantism, eller att inte avvisa alla penningpredikanter på TV, Toronto, Alfa, Promise Keepers, Pensacola, JIM Challenges etc. för att det finns ”A Mixture”, och vi bör ’behålla det goda och förkasta det onda’ – då ser vi män som är bibliskt okunniga och inte kvalificerade för att kyrkligt ledarskap (1 Tim 3:2-7 Titus 1:9) eftersom de inte är i stånd att undervisa på rätt sätt och dela Guds ord för att upprätthålla den rätta läran. Det populära pingstledarskapet sväller av sådant kyrkligt kvacksalveri.
När vi pratar om falska profeter, så ser vi ofta detta i kyrkan idag – lågbudgetversioner av profetisk tjänst, där vi får höra ”Ja, ibland är hans profetiska förutsägelser rätt”. Ändå är Guds ord tydligt för oss, som ger oss en stark och omisskännlig varning mot detta tänkande (Jer 5:30-31). Ett exempel är Bob Jones, en av Kansas City-profeterna (vars omoraliskhet avslöjades). Om honom sade John Wimber att ”han är som ett rör med två öppna ändar, ibland talar djävulen genom honom och ibland Herren”! John Wimber själv blev hyperkarismatisk kalvinist efter att ha tvingats lämna ett doktrinärt konservativ Wesleyan Arminian Pentecostal, han var en karismanins främsta arkiteker för dess nutida uttryck som Neo-gnosticism och New Age. Hans reformerade idéer avseende förbundsteologi ledde honom in dominionismens villfarelse, genom att blanda samman två doktrinära fel, kalvinistisk rekonstruktionism med en erfarenhetsbaserad teologi (Experiential Theology).
När det gäller att döma bibliskt så varnar Guds Ord oss för ’blandning’, något som finns hos exempelvis alfakurser, Pensacola etc. och säger oss då att det inte är av Gud. Delar av doktrinära felaktigheter skapar en blandning vars enda slutprodukt är en villolära. Roten till denna blandning har alltid att göra med att kompromissa med betydande doktrinära felaktigheter. Detta ger i sin tur en blandning av sanning och villfarelse, köttsligt och andligt, eller till och med gudomligt och sataniskt.
Flera personer som kontaktade oss var förtvivlade över David Pawson, de hade vänt sig till honom för vägledning, men han vägrade att inta en bestämd hållning avseende Toronto. I sin bok om ämnet ”Är välsignelsen biblisk” [Is The Blessing Biblical]? Valde Pawson att sätta sig på mitten, och sade sa att ljuset varken var rött eller grönt utan gult [amber]. Vid en signalordning förblir ju nu ljuset vara gult i några sekunder, ljuset säger oss att vi måste vara beredda på att antingen ’stanna’ eller ’köra’. Det förblev inte gult under de sex åren med all dess skrattande och djurlika beteende, och vid det här laget står det klart att det inte heller blev någon väckelse. Frågan är nu inte om hur mycket av det som är bra och hur mycket av det dåligt. Redan eftersom det är en blandning, blir det rött – stopp! Och den som blivit färgblind är knappast någon som är myndig att instruera andra. När det gäller sådan här andlig berusning så varnar Guds ord oss återigen specifikt för dem som ”raglar när de profeterar” och ”stapplar när de skipar rätt” (Jesaja 28:7). Anledningen till att de gör detta under berusning framkommer i följande vers (Jesaja 28:8) där ’vämjeliga spyor’ är en bild för avvisad andlig föda. Det råder en ovilja att acceptera obekväma bibliska sanningar, för att kunna urskilja bibliskt och utfärda tydliga och bestämda domar på grundval av Guds ord. Sökande människor som söker efter pålitliga bibellärare får varken höra om de ska ’köra’ eller ’stanna’. Istället för grönt eller rött förblir ljuset gult.
Efter att ha berättat om dynamiken i denna falska uppmaning om ’fel doktrin, orenhet och onda avsikter’ i 1 Tess 2:3, fortsätter Paulus med att förklara motiven bakom det i verserna 4-6 genom att jämföra sin egen tjänst med den Silvanus och Timoteus. De som ägnar sig åt att blanda blir till en villolära som Paulus på grekiska kallar dolo, som betyder list. De som engagerar sig i detta har med andra ord en agenda. Paulus säger att de utövar smicker för att behaga människor, men deras verkliga motiv är endast girighet. Det är otroligt hur exakta varningarna visat sig vara som den Helige Ande givit oss genom Paulus! Den gemensamma nämnaren i den förförelse vi ser i kyrkan idag är oundvikligen pengar. Som ett exempel, enligt The Associated Press, av de 6,6 miljoner dollar som samlades in i Pensacola för mission, så gick endast 2% dit! Resten lade ledarna vantarna på, till gick till luxösa hus och att mätta deras profithunger. Pensacola blandar sanning med villfarelse, och denna orena blandning skapar villoläror, men slutmålet tycks vara kontanter. Efter att ha falskt profeterat att Gud skulle slå ned Hank Hanegraaff inom 3 månader, föll Pensecolapastorn John Kilpatrick bokstavligen istället själv ned, när han föll från ett tak, krossade bäckenet och hamnade i rullstol, men affärerna fortsatte. Som Paulus skrev, i blandningen kommer du att finna girighet.
En sådan blandning av sanning och villfarelse har varit Satans trick ända från början. Han bedrog Adam och Eva genom att blanda sanning med villfarelse när han subtilt förvrängde vad Gud verkligen sade genom att ta det ur sitt sammanhang. Han frestade även Jesus genom att ta Skriften ur sitt sammanhang. Detta återspeglar hans natur som är att förklä sig till en ljusets ängel. Det är därför Paulus varnar för Satans tjänare, som sänts av honom för att lura församlingen genom att på samma sätt kamouflera sig som ljusets änglar (2 Kor 11:3 & 13-15) och som Petrus varnar att de förvränger skrifterna till sitt eget fördärv (2 Petrus 3:16). Trosrörelse, ersättningsteologi, ekumenism och restorationism är alla villoläror som Satan förövar mot de utvalda genom sina tjänare genom att förvränga skrifterna ur deras sammanhang. Ibland, som i fallet med biskop David Pytches, Mike Bickel, John Avanzini och Rodney Howard Brown, är förvrängningarna så befängda att det är otroligt att någon skulle kunna tro på sådant nonsens. Men tyvärr så är det många så kallade kristna som gör det.
Nya testamentet beskriver denna blandning av doktrinär sanning och villfarelse som att ” som smyger in förödande läror ” i 2 Pet 2:1 med den grekiska termen parasoxousin som betyder att de placerar sanning bredvid villfarelse. Det här avsnittet berättar för oss att sådana män är falska lärare och falska profeter, och här används det grekiska prefix psuedo vilket betyder att de låtsas vara verkliga. Peter berättar att sådana män till och med förnekar Herren som har friköpt dem, vilket är precis vad vi ser.
Kenneth Hagins och Kenneth Copelands sataniska doktriner säger de att det var Satan, inte Jesus, som vann segern på korset, efter att ha plågats 3 dagar och nätter i helvetet tillsammans i en natur med Satan, var Jesus tvungen att födas på nytt i helvetet. Copeland lär till och med att han själv kunde ha dött på korset istället för Jesus Kristus. Det kan verkligen sluta i ett sådant hädiskt kätteri, men det börjar så, det börjar med villfarelse. Det börjar snarare med en blandning.
1 Tessalonikerna 5:23
Att förstå skillnaden mellan Biblisk och sekulär psykologi
Källan till blandningsproblematiken är främst felaktig doktrin; återigen – fel doktrin föder fel praktik.
Men ”blandningen” är inte bara en akademisk fråga om ”sanning och villfarelse”, utan även den blandning av kött (köttsligt) och ande (andligt) som följer. Petrus använder till exempel falska profeter och falska lärare omväxlande, eftersom om ens doktriner är felaktiga kommer deras profetior också att vara felaktiga (2 Petr 2:1). Detta är till exempel varför män som David Wilkersons profetior har en sådan förutsägbar noggrannhet – hans doktrin är rätt. Men det också är därför män som Gerald Coates och Rick Joyner har så hopplöst fel så ofta – deras doktrin är fel. Eftersom deras prediktiva profetia misslyckas så är de naturligtvis inte profeter, de är bara klärvoajanta.
Falska profetior är inte bara en bra illustration över hur felaktig lära framkallar felaktigt beteende, utan den visar också hur blandningen av sanning och villolära omvandlas till en blandning av köttsligt och andligt.
Profeten Jeremia talade om detta när han skrev hur falska profeter inte nödvändigtvis profeterar genom demoner, utan genom sin egen fantasi och sina egna fruktlösa sinnen (Jeremia 23:16). Vad de antar sig vara den Helige Ande som kommunicerar till sin ande är helt enkelt endast deras egen fantasi. När man ifrågasatte Kansasprofternas falska profetior svarade dress försvarare helt enligt protokollet, jo deras profetior är en ”blandning mellan riktiga och falska utsagor.” Faktum är att alla klärvoajanta har delvis rätt och delvis fel. Men, de har inte den Helige Ande, utan en spådomsande. Och de ” spår för pengar” (Mika 3:11). När den Helige Ande talade genom Israels profeter fanns det dock ingen felaktighet, det var ingen klärvoajans, ingen spådom och ingen blandning.
Alla karismatiska gåvor och manifestationer har en benägenhet att vara enbart psykologiska företeelser. Jag är övertygad om att de flesta tungomål inte är verkliga, men inte heller demoniska. De flesta är rent psykologiska (även om jag personligen tror på den bibliska tungomålsgåvan). Likaså är de flesta profetior, kunskapsord i dag rent psykologiska, detta är en anledning till att de måste bedömas (1 Kor 14:29). Människor blandar ihop sitt eget sinne med sin ande. I Toronto-fenomenet var det på samma sätt, de flesta manifestationerna var helt enkelt frågan om hypnotisk induktion kombinerat med demonisk villfarelse. Detsamma gäller förvisso även den överväldigande majoriteten av den så kallade ’befrielsetjänsten’ [deliverance ministry] – det är rent psykologiskt och det finns absolut ingen bibliskt ledning för att driva ut demoner från frälsta kristna. Både befrielsemanifestationer och Toronto-manifestationer kommer huvudsakligen från samma källa – den mänskliga själen. Det är en fråga om hypnotisk induktion som används av Satan för att vilseleda människor.
Det är en viss personlighetstyp och en särskild köttslig typ av kristna som är predisponerade för villfarelser i Pensacolastil. På samma sätt är det en viss personlighetstyp och en viss typ av kristna som engagerar sig i andlig befrielse. Människor köar villigr för att ännu en gång falla ner eller komma tillbaka till Pensecola för ännu ”upplevelse”. På samma sätt vi ser samma personer upprepade gånger komma för att bli ”befriade”. Men i inget av fallen ser vi någon normal förändring i deras liv. Till och med en mer översiktlig undersökning av kristna som ständigt är involverade i att bli ”befriade” visar många som lider av kronisk känslomässig instabilitet, översätts till andlig instabilitet eftersom de blandar ihop anden med själen. Istället för att få ’befrielse’ verkar det oftare som att Satan använder befrielse till att hålla dessa stackars själar i träldom. Visserligen är sådana människor vanligtvis uppriktiga, de önskar verkligen heligheten och friheten som nya skapelser, de hoppas kunna finna det genom befrielse. Det är inte så att det inte finns något andligt i deras handlingar eller att det hela är enbart psykologiskt. Det är helt enkelt så att det finns en ”blandning”.
Denna typ av blandning har en benägenhet att blanda ihop det som är andligt med det som är psykologiskt. Guds ord erkänner att vi är psykologiska varelser, såväl som andliga och fysiska varelser när det gäller ’själen’.
Jesu mentala och känslomässiga ångest kallas ”en vedermöda hans själ har utstått ”. För att fortsätta i Första Tessalonikerbrevet skriver Paulus mycket om det lidande som han var ämnad för (1 Tess 3:4). Han talar också direkt om det kollektiva uthärdandet (1 Tess 3:1) och hans personliga oförmåga att känslomässigt uthärda det som ägde rum (1 Tess 3:5). Inte minst av allt berättar han hur Satan mer än en gång ”hindrat” hans planer (1 Tess 2:18). Dessutom är sådana berättelser saker som den Helige Ande placerade i skriftens kanon och representerar ett andligt perspektiv på känslomässigt trauma och sataniskt motstånd.
Men idag, med dess populära psyko-babbel som dominerar så mycket av den samtida kyrkoscenen, skulle Paulus ses som en som ’saknade tro’, ’vara negativ’ och ’sakna visioner’ (något en Trosrörelse-kvacksalvare redan anklagat honom för). Detta återspeglar naturligtvis Benny Hinns villoläroattack mot Job för hans lidande.
I verkligheten har det att ’vandra i tro’ och ’utan att se’ ingenting alls att göra med att låtsas som att negativa omständigheter inte existerar (som i Trosrörelsens lögner att ’kroppen ljuger när man upplever symtom på sjukdom’), när det snarare har att göra med att lita på Herren trots omständigheterna. Den segerrika kristna vandringen är verkligen inte en fråga om att inte vara drabbad, utan att lita på att Herren upprätthåller oss i dessa lidanden (2 Kor 4:8-18) och inte tappa modet. Det kristna livet är ett liv i den seger som är vunnen. Men det är inte detsamma som att det är vi som proklamerar seger genom att binda Satan så att han inte kan störa oss. I sitt sammanhang har sådant nonsens ingenting alls att göra med vad ”binda och lösa” faktiskt betyder i bibeln, lika lite som det fåniga ”tala till himlen för att upprätta kungarikets herravälde” [kingdom dominion] sånt skräp som karaktäriserar det ekumeniska March for Jesus. Det betyder att Herren kommer att bygga en häck runtom oss och begränsar vad Satan får och inte får göra mot oss (han kan bara döda oss om Gud tillåter det), och det betyder att när Herren tillåter Satan en seger, är det ett drag som Gud kommer att vända på för sina syften; i Romarbrevet 8 ”samverkar allt till det bästa ”, inte att allt verkar till det bättre.
Vi är lovade att Satan kommer förlora kriget, men inte varje strid. När Gud tillåter Satan att vinna en strid kommer det bara att slå tillbaka mot Satan (som i Jesu korsfästelse och Stephans martyrskap).
I alla dessa saker är vi dessutom säkra på att Herren kommer att upprätthålla oss och aldrig tillåta oss mer svårigheter än vad han är beredd att stödja oss igenom med sin nåd.
Men på grund av populärpsykologi förvrängs dessa bibliska sanningar, ignoreras eller har till och med genom villoläror förkastats. Människor blir tillsagda att ’proklamera seger’, eller att ”binda fienden” men menar då inte vad Guds ord betyder med de termerna, utan istället menar de faktiskt endast vad de betyder inom positivt tänkande och motivationspsykologi.
Om man skulle besöka ett sekulärt seminarium för motiverande försäljning för säljchefer, skulle man kunna få se en snygg motivationstalare med en glansig karismafrisyr springandes runt scenen med en mikrofon och säga saker som ”Det finns tre steg”. ”Steg ett – förstå din vision”. ”Steg två – glöm ogynnsamma omständigheter, ge ingen plats åt negativa tankar – fokusera bara på dina mål och på din vision”. ”Steg tre – När du förstår din vision och maximerar det positiva och glömmer det negativa, då kommer du befinna dig i ett läge där du kan få andra att investera i din vision”.
Så kommer denna sekulära psykologi in i kyrkan och maskerar sig som biblisk teologi. Sen på söndagen kommer en upphetsad predikant stå upp och dela ”sin vision”, och när han blir ifrågasatt kommer han att ”förkasta negativiteten i Jesu namn”, och säga till dig ”Gud vill att det ska vara din vision också, och du bör också bidraga till visionen”.
Jag har sett fler kyrkor än jag kan räkna som fått ekonomiska problem och som tappat medlemmar på grund av denna idiotiska pseudo-andlighet. En Kingdom Now/Toronto-galning i nordvästra England som kom att påverkas den anti-israeliska restaurationspredikanten Rick Godwin och fick se sin kyrka hamna i massiva skulder efter ett stort byggprojekt, som inte var bestämt av Gud, och som tappade större delen av sina medlemmar. Denne ledare fick börja sälja försäkringar på deltid för att klara sig och till sist lämnade han landet. En annan pingstkyrka i närheten, inom samma trossamfund, hamnade i en finansiell skandal på grund av en plan som inbegrep kristna pensionärers villor.
Och naturligtvis, när byggprogram eller vilken ihopkokad idé som helst inte visar sig vara Guds vision, utan ledarens eget, saker och ting inte fungerar då blir det en fråga om att ”stå upp i tro och stå emot Satan”.
När folk blir trötta på att bli ekonomiskt utnyttjade och lämnar kyrkan tar det auktoritära ledarskapet [heavy shepherding] över och de som lämnar eller vill lämna kyrkan får höra att ”de har en upprorsande”.
All denna röra beror på ”blandningen” av sekulär psykologi och världens fåfänga filosofier med biblisk psykologi och kristen lära. Det är på grund av samma blandning vi så många kristna i kyrkor som exempelvis Toronto-predikanten Phil Pringles ’City Church’ i Sydney engagera sig i saker som Amway och pyramidspel. Psykologiserade kristna är benägna till sådant eftersom det är grundat på psykobabbel maskerat som bibliska principer. Även om det finns dem som blivit av mes sitt beroende genom Anonyma Alkoholister och blivit frälsta, är det ändå som trots 12-stegsprogrammet är på väg till helvetet eftersom de inte tror de behöver Kristus. Detta eftersom det finns en blandning av bibliska principer och populärpsykologi i sådana organisationer, vilket leder dem vilse i en subjektiv, universalistisk syn på den Allsmäktige – ’Gud såsom jag förstår honom’ – istället för att ledas till Jesu kors.
Den teologiska roten till denna blandning är naturligtvis gnosticismen, där ett subjektivt mystiskt perspektiv på Skriften, som ignorerar sammanhanget, ersätter det objektiva exegetiska perspektivet. Gnostiker använder alltid bibliska termer men de har olika definitioner för dem. Den romersk katolska gnosticismen kallas sensus pleniore. Den romerska kyrkan är snabb med att påpeka att de liksom klassiska protestanter tror frälsning genom nåd. Med nåd menar de dock inte det hebreiska ordet chesed som betyder ’Guds förbunds barmhärtighet’, eller den grekiska termen Charism som betyder ’gåva’, och inte heller den engelska definitionen som betyder ’undeserved favor’. Roms faktiska och helgande nåd är för dem inte en barmhärtighetsgåva eller något oförtjänt, utan en eterisk substans som erhålles genom hedniska sakrament i deras andligt korrupta och falska religiösa system. Det är rent etymologiskt de som de tror på ”nåd”.
New Ageanhängare är gnostiker även de. Det tror också på att ”se ljuset” vilket för dem betyder att förverkliga det inre jagets kosmiska upplysning. Många tror också på att bli ”född på nytt”, vilket betyder reinkarnation och är kopierat från hinduismen. Sufi-islam, chassidisk judendom och mormonism är alla falska trossystem som använder bibliska termer men med en annan innebörd. Allt detta är en del av den gnostiska labyrinten, och när vi vittnar för sådana människor kan vi inte antaga att de menar vad vi menar med samma ord, utan termer måste definieras noggrant och bibliskt.
Samma problem återfinns inom den karismatiska rörelsen som Vineyard och restorationismen vilka också har gnostiserade uttryck. De bibliska termerna finns där men ofta med en helt annan betydelse än bibeln, särskilt med termer som ’rike’, ’förkunnelse’, ’apostel’, ’binda och lösa’ och ’profetisk tjänst’.
Promise Keepers Movement växte fram ur Vineyard och delade ut tiotusentals exemplar av Robert Hicks bok ”The Masculin Jouney”, som en guide till kristet manligt lärjungeskap. Boken lär ut att ”Jesus Kristus frestades till att ha sex med andra män” och ”när tonåringar som förlorar sin oskuld utanför äktenskapet och har sin första erfarenhet av droger bör det ses som en övergångsrit, något de bör gratuleras för, eftersom de är människor – eftersom vi måste hitta ett sätt på att fira upplevelsen av synd”. En sådan hädelse och moralisk styggelse fördunklas dock av bokens betoning på New Ages fallos-symbolik. Hela denna travesti härrör från en blandning av populärpsykologi med biblisk psykologi, och en blandning av Bibeln och New Age-idéer, allt underlättat av gnosticism. Det största problemet är dock att detta gnostiska syndrom är del av Trosrörelselägrets innersta väsen.
”Gör din försäljningspotential till ditt mål” blir till ”Förverkliga din vision”. ”Think Big” blir till ”Utvidga mitt område”. ”Ignorera det negativa” blir till att ”vi lever här i tro, utan att se”. ”Tänk positivt” blir ”trosbekännelse”, eller ”tillrättavisa negativitet i Jesu namn”. Tragiskt nog lär ett outbildat prästerskap ut detta mer och mer i stället för biblisk lära i sina seminarier, och detta outbildade prästerskap, (särskilt bland så många pingstmänniskor där bibliska normer redan ändå ofta inte finns kvar). Detta outbildade prästerskap är allt för bibliskt analfabetiska och intellektuellt bristfälliga för att ha förmågan att ens förstå skillnaden i blandningen.
Som alltid leder felaktig lära till felaktigt beteende. Två föreläsare från ’Elim International School of Ministry’ i Auckland, Nya Zeeland, kontaktade oss och klagade på att de fick instruktioner om att de som utbildas för verksamheten, inte ska undervisas om omvändelse eftersom Elim snarare tror på nåd, att omvändelse är ett negativt budskap. Föreläsarna ansåg med rätta att detta stödde den svåra situationen för Elims ledande predikant i Nya Zeeland, Ian Bilby, som avslöjades för utomäktenskapligt förhållande. Detta samtidigt som han hela tiden gav sitt godkännande för Benny Hinn och främjade Toronto och hävdade att Gud rörde på sig. Det är samma Ian Bilby som nationellt propagerade Gerald Coates falska profetia om att förbereda sig för en större jordbävning vid ett bestämt aprildatum. Det var den ”negativa/positiva” populärpsykologin som hjälpte till att bana vägen för Bilbys synd.
Utvecklingen av denna förförelse finns väl dokumenterad. Robert Shuller från Chrystal Cathedral nära Los Angeles var den framlidne Dr. Norman Vincent Peele, från Marble Collegiate Church i New York City, skyddsling, en frimurare av 33:e graden som undervisade och skrev om ”Det positiva tänkandets kraft”. Shuller blev Satans främsta instrument för att importera denna sekulära psykologi till evangeliska kretsar. Därifrån plockades den upp av trosrörelsebedragarna [Faith Prosperity] influerade av A..A. Allen, E.W. Kenyon, Agnes Sanford och William Branham.
Pengapredikanterna gjorde anspråk på gnosis (en speciell mystisk uppenbarelse) – ”Herren visade mig.” utan hänvisning till det faktum att allt de ägnade sig åt – parasoxousin – från deras far djävulen.
I samma brev säger den Helige Ande till oss genom Paulus att lösningen på dessa typer av problem inte är att Släck inte Anden. ”Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont.” ( 1 Tess 5:19-22) Vi rättar fel med sanning och inte med ett annat fel som cessationismen (den falska uppfattningen att Andens gåvor för alltid upphörde med de ursprungliga apostlarna). Vi är snarare befallda att avstå från det onda och pröva för att se om det är från Gud.
Vi måste då förstå skillnaden mellan biblisk psykologi och sekulär psykologi, vilket är vad den Helige Anden inspirerade Paulus att förklara för oss i följande vers: ” Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.”(1 Tess 5:23). Paulus ber om vår helgelse i ’kropp’ (soma), i själ (psuche) och i ande (pneuma). I ordningen skulle motsvarande hebreiska termer vara guf, nefish, och ruach. De tre är olika. Vi är tredimensionella – tredelade varelser eftersom vi är Imagio Dei-skapelser, efter en treenig Guds avbild och likhet. Vår själ är lika skild från vår ande som vår kropp är från vår själ.
Men inom sekulär psykologi och i österländsk religiös mystik (som New Age imiterar) är vi bara tvådimensionella varelser, där själens och andens funktioner blir komplicerad eftersom de två blandas ihop och ses som en enhet. Känslor, intellekt, vilja etc. blandas med vår andliga funktion som kommunicerar med Gud.
I värsta fall blir känslan eller i bästa fall förnuftet förvirrat för kommunikationen med Gud. När detta händer, så kommer år själ att tjäna köttet, istället för att själen tjänar vår ande. Det är därför vi ser så mycket köttslighet inom hyperpingst och karismatisk extremism. När erfarenhetsteologin väl tagit Guds ords plats och vi får höra att biblisk urskiljning är fariséism eller att bedröva den Helige Ande då är det verkligen ett problem, eftersom det är Guds ord som är medlet för att urskilja vad som är köttsligt och vad som inte är det (Heb 4:12). Därför det finns det inte något hopp och ingen framtid för de kyrkor och rörelser som gav sig in i sådant som Toronto och Pensacola. Det enda sättet att ha framtid i detta liv som behagar Herren är att lämna sådana platser.
Den bästa handboken för biblisk psykologi är Ordspråksboken. Ordspråken säger oss mycket mer om mänskligt beteende och våra motiv än någon som helst sekulär psykologibok, detta eftersom likväl sekulär psykologi som österländsk mystik felaktigt reducerar ned tredimensionella varelser till tvådimensionella varelser och därför inte riktigt kan urskilja, eller ens känna igen vår innersta människa som är vår ande. Både sekulär psykologi och österländsk religion har en syn på den mänskliga anden som är metafysisk – inte biblisk.
När till exempel beteendeavvikelser kan förankras organiskt (t.ex. kemisk obalans, traumarelaterat, biverkningar av medicin, neurologiskt, hormonellt etc.) kan psykiatrisk medicin hjälpa en person till viss del eftersom den ser psykisk ohälsa ur ett biomedicinskt perspektiv fysiologiskt som sjukdom. Och om det finns en organisk grund för någons tillstånd, kan behandling av den kemiska grunden för problemet fysiologiskt resultera i lindring av destruktivt beteendesymtom.
Men när vi väl går in i den kliniska psykologins område, där vi har att göra med störningar som är rotade i känslomässiga upplevelser, det mesta som sekulära discipliner då kan göra, är att behandla effekten men aldrig den innersta orsaken. Detta kräver en förnyelse av anden (pånyttfödelse genom tron på Jesus). Grundorsaken till människans kollektiva problem är synd och det har vi alla, men sekulär psykologi erkänner vanligtvis inte syndens existens i någon biblisk mening, och den skulle inte heller kunna hantera den även om den gjorde det. Ofta behandlas symtomen, men inte sjukdomen, och inte sällan förvärrar den sekulära psykologin människor eftersom dess tvådimensionella utgångspunkt är fundamentalt felaktig.
Terapeutisk psykologi försöker i huvudsak hantera människans problem utifrån för att se en inre förändring, medan biblisk psykologi säger att man först måste omvända sig från sina egna synder och acceptera Jesu försoning och hans andliga herradöme, och vara villig att förlåta andra. Därefter kan yttre förändringar ske, inifrån som ett resultat av frälsningen (Rom 12:2).
Medan vi har blivit nya andliga skapelser, är detta med att bli nya psykologiska skapelser en daglig process av med-dödandet av det gamla köttets tjänande av jaget, och med-uppståndelse av anden som tjänar en förnyad själ. Genom pånyttfödelsen skapas den nya natur som därefter bearbetar och påverkar våra själsfakulteter genom det dagliga dödandet av det gamla jag centrerade själslivet parat med del i uppståndelselivet som gradvis förnyar själen.Detta är inte allt på en gång utan en förnyelseprocess där psykologisk förnyelse speglar andlig förnyelse (Ef 4:23). Det är därför Paulus inte använder ordet psuche butsophronismon som betyder ’kontroll över sitt beteende’, när han beskriver det ”sunda sinnet” som vi är lovade som kristna. Detta återspeglar direkt andens frukt som självkontroll (ekreiitei) – den psykologiska självkontrollen som reflekterar och är ett resultat av den andliga förändring som äger rum. Denna förvandlingsprocess börjar vid frälsningen men når sin höjdpunkt i och med Jesu återkomst (Fil 1:6).
Inom biblisk psykologi ändras människors onormala beteende till rätt beteende och det är ett resultat av den andliga förändringen som kommer av ett personligt möte med Jesus (Joh 5:15). Vi kanske inte alla är självdestruktivt dysfunktionella, men oomvända människor är alla onormala på grund av fallet. Med andra ord, det vanliga vansinnet är bara en fråga om grader; alla som inte tror på Jesus är per definition på något sätt galna eftersom deras vilja är träldom under syndens makt där själen (sinne, känslor etc.) tjänar köttet (Tit 1:15). Det är bara i Kristus som vi finner kraften i sunt sinne i äkta mening, eftersom en process börjar där vi förvandlas och ges Kristi sinne (1 Kor 2:16). Det enda sättet som ofrälsta personers själar kan vara underordnad sin ande är om de är demonbesatta och deras ande är under satanisk kontroll. All biblisk psykologi går rakt emot världens tvådimensionella missuppfattning av den mänskliga själen och dess förhållande till anden.
Men sekulär psykologi är mer än klinisk. Från konsumentpsykologer som ger reklambranschen råd om hur de kan manipulera oss till att vilja köpa saker, till ”muskelminnes”-reflexkonditionering som psykologiska krigföringsexperter utarbetar för att träna soldater till att döda utan att tänka och blint acceptera order om att döda, till politiska psykologer som ger råd åt mediarelationsspecialister om mediastrategier – det samtida västerländska samhället har blivit kraftigt psykologiserat, och det har också dess kyrka.
Till en början började psykologins intrång i kyrkan som något ofarligt med något skenbart värde. När författare som C.S. Lovett försökte hitta paralleller mellan vad bibeln säger om saker som hur Satan frestar oss och olika element i mänsklig behaviorism.
Sedan gick vissa varningsskyltar upp när Bill Gothard började använda skriftliga berättelser inte som exempel på rätt beteende utan som en doktrinär formel för att fastställa vad rätt beteende är och hans seminarier spelade mycket på psykologiska faktorer som inte var väldokumenterade från någon fast biblisk grund som kunde vilseleda ungdomar in i obalanserade syn på auktoritet och en obalanserad motvilja mot äktenskap med potentiellt farliga återverkningar.
Hans åsikter, till exempel, att äktenskap bäst bör skjutas upp till 30 års ålder, har ingen biblisk grund och allvarligt i konflikt med kliniska faktorer att detta är den gynekologiska åldern då obstetriska riskfaktorer för förstagångsgraviditetskomplikationer, infertilitet, medfödda defekter och komplikationer före förlossningen börjar statistiskt öka.
Hans argument grundade sig inte i solid biblisk exeges, utan i hans syn på hans perspektiv på ungdomspsykologi blandat med bibeln. Hans ministerium kom under ytterligare eld när han anklagades för att försöka lägga sitt eget celibat på andra efter att en sexskandal som involverade hans bror och personal skakade hans organisation.
På senare tid har kyrkan psykologiserats i Amerika av James Dobson, som är både ekumenisk och en Promise Keepers-förespråkare. Dobsons avgörande inflytande har lagt grunden för många problematiska saker. Redan tidigt i hans framträdanden plats, fanns ”det-gula-ljuset-syndromet” med i Dobsons föreläsningar där han berättade för kristna föräldrar att han var osäker på om tonårsonani var fel eller inte. Detta satte bollen i rullning till den punkt där Promise Keepers återigen främjade Hicks uppfattning om att tonårssex före äktenskapet var en ”övergångsrit” som skulle firas.
Medan Fuller Seminary missiologiska fakultet blev övertagen av den olyckligt överlägsne ekumeniske Morris Cerulloförespråkaren och John Wimberkollegan Peter Wagner, var dess grundutbildning för psykologi fullt upptagen med att pumpa ut en version av psykologi som var en blandning av det bibliska och det obibliska. Hans stöd för Cerullo är ingen slump. Populärpsykologi är en naturlig sängkamrat för hypade trosrörelseartister. Härifrån gick det från ont till värre och från värre till änuu värre. Vi säger inte här att Dobson och Gothard aldrig sa eller skrev något sant eller aldrig sa eller skrev något Bibliskt – det gjorde de. Vad vi säger är att det här fanns en”blandning”, och blandningen är Akatharsis.
Ytterligare ett område där sekulär psykologi haft inflytande i kyrkan är dem med auktoritär ledarskap [heavy shepherding] vilka börjar som teologiska kyrkor men är kulter sociologiskt, för att sedan så småningom sönderfalla i kättersk doktrin i kombination med andlig och psykologisk misshandel. Detta är utbrett inom restorationismen och finns idag, enligt många, i grupper som The Jesus Army (UK), The Church of Bible Understanding (USA), Bible Speaks/Greater Grace (USA och Storbritannien) och The London and Boston Church of Kristus.
I vissa av dessa grupper används psykologi i form av manipulativt grupptryck, där man kan konstruera en falsk skuld och andra tekniker som en form av betingning maskerat som ”kristet lärjungeskap”, för att skapa blind lojalitet mot gruppen och dess ledare där alla former av utnyttjande kan ske.
En sådan grupp kallas ”Rhema” och är baserad i Spanien men är verksam i flera länder inklusive Storbritannien och USA. Där sågs dess ledare säga till folk att gifta sig med människor som var HIV-positiva och ”bara lita på Herren”!
Denna typ av konditionering blandar återigen grupp-psykologi med giltiga bibliska principer till en potentiellt dödlig blandning väl kamouflerat som ”lärjungeskap”.
Bibliskt lärjungaskap är en ’enhet i mångfald’ där varje medlem har olika andliga gåvor som kompletterar deras naturliga förmåga och sinnelag (Matt 25:15), där det individuella bidraget till kroppen måste utvecklas i enlighet med vad Gud har gett dem. Psykologisk konditionering, och inlärt beteende genom förstärkning, lanserades av psykologen B.F. Skinner på Harvard. Beteende kan förändras och kontrolleras genom att manipulera dess konsekvenser. Med detta tänkande blandas med bibliskt lärjungaskap, och en sådan blandning är förödande. Church of Bible Understanding-kulten i USA och Kanada förvandlade praktiskt taget tusentals tonåringar till personlighetskloner av kultens grundare, den kanadensiska Stewart Trail, en begåvad (men inte akademiskt välutbildad) bibellärare som verkligen blev en avfälling, och som också var ett exempel där hårdhet ersatte Andens frukt, och mental grymhet upphöjdes till status som dygd. Att personligen blir hård som Trail och att imitera hans klädsel och manér blev måttet på kultens lärjungaskap och den andliga standarden. Alla i sekten förväntades inordna sig.
Med Ruth Carter Stapletons (President Jimmy Carters syster) framträdande plats på 1970-talet, fick Dr. Arnold Janovs primal-terapi en kristen jargong och blev till ’Inner Healing’ [inre helande], så istället för att se den känslomässigt traumatiserade gamla skapelsen som död, vilket Bibeln undervisar, så ’vägleddes’ människor att istället gräva upp liket och återuppleva upplevelsen på ett ”kristet sätt”. Återigen, en ”blandning”.
Den bibliska modellen av människan som tredimensionell illustreras i den paulinska beskrivningen av ’Den Helige Andes tempel’, där vår kropp motsvarar templets yttre förgård, våra själar den heliga platsen och vår ande där Guds Ande bor -det allra heligaste. När en person är demonbesatt kallar Nya testamentet fördrivningen eller exorcism för ekballo (där vi får ordet ’ballistisk’ ifrån), och denna term nämns aldrig en enda gång i samband med en frälst troende. Besättelse innebär ett demoniskt intrång i anden. Kristna har dock den Helige Ande inneboende och kan endast ansättas, inte besättas (såvida de inte avfaller). När Nya testamentet talar om demoniskt förtryck är det demoniska intrånget begränsat till köttet som i ’själ och/eller kropp (2 Kor 12:7). Botemedlet mot förtryck när det händer kallas therapeou (vilket betyder botad).
Ändå finns det en blandning av bibliska och psykologiska i befrielsetjänsten. Vad folk tror är andligt är främst som vi redan har noterat psykologiskt. Benny Hinn, befrielseministrar och en scenhypnotisör kan alla producera samma manifestationer eftersom allt i huvudsak är rotat i själen.
Det finns två grundskolor för sekulär psykologi. Freudiansk och Jungiansk. Den freudiansk har sina influenser i 1800-talets tyska rationalism och har en viss likhet i darwinismen. I detta tänkande, där vi har 90 % av vårt DNA gemensamt med stora apor, är människan helt enkelt en filosofisk genetiskt avancerad modell med en kropp och en hjärna vars mentala funktioner bara är konsekvenserna av elektrobiokemisk neurologisk metabolism med homeostatiska normer som är kromosomalt programmerad som svar på olika miljöfaktorer. Modeller konstruerades för att visa beteende i termer av ”id”, ”ego”, ”alter ego”, ”libido” etc. I jungiansk psykologi ser vi visserligen en andlig syn på människan som kallas det ”kollektivt omedvetna”, men dess syn på människans ande är återigen tvådimensionell där människans andliga aspekter ses som själens funktioner. Detta ligger närmare österländsk mystisk filosofi.
I österländsk religion som hinduism, buddism, orientalisk shamanism och sufi, Ahmadi och andra grenar av mystisk islam, förväxlas själen och anden likaså som en blandad enhet. Det är därför populärpsykologi och österländsk religion är naturliga kompanjoner. Det är också varför både den gnostiska Vineyardrörelsens kyrkor och populärpsykologin har påverkat Fuller Seminary som de båda passar så bra ihop. Det finns en naturlig samhörighet mellan de två eftersom både västerländsk psykologi och österländsk mystik har en tvådimensionell syn på människan. Dessa två har inte bara samtidigt gått in i den karismatiska kyrkan och mycket av pingstkyrkan och blandat det psykologiska med det andliga, utan har också genom gnostisk hermeneutik skapat en psuedo-teologi för den.
Det mest grova exemplet på detta kan vara den koreanske predikanten David Yongee Cho. I hans bok ’The Fourth Dimension’ kombinerar Cho Framgångsteologins nonsens som penningpredikanterna på TV lånat från motivationspsykologin, med österländsk shamanism. Människor i väst är ofta imponerade av Cho eftersom hans kyrka sägs ha nästan en miljon medlemmar. Men som alla som har besökt Seoul, Bangkok eller Singapore vet att Yongee Chos kyrka inte är någon stor sak numerärt sett med asiatisk standard där de buddistiska visualiseringskulterna blomstrar.
Den mänskliga fantasin är naturligtvis en funktion av själen. I motsats till detta, men identisk med buddismen, lär Cho att vår undermedvetnas fantasi är vår ande där vi föreställer oss eller ”visualiserar” vad vi vill och talar om det genom tro. Detta är naturligtvis ren gnosticism, där människan som Gud ersätter tro på Jesus, med tro på tro. Cho medger i sin bok att hinduer och buddister har vetat detta i århundraden men hävdar att Jesus Kristus nu har uppenbarat det för honom. Huruvida Cho är kristen eller inte är något vi ska bedömda. Vad vi dock kan säga är det grova felet, att det han undervisar om är buddism och inte kristendom, och om han inte radikalt ångrar sig kommer han att hållas ansvarig för att ha undervisat det och fört så många vilse (Jak 3:1).
Då han följer den östliga tvådimensionella synen på människan så blandar Cho själen med anden, men prisas ändå för det.
Vi ska inte ta det som är sant i buddismen eller österländsk mystik och sedan förkasta det dåliga. Det är en blandning och hela blandningen måste förkastas. Denna blandning av hedendom med Skriften på grundval av gemensamma grunder är just vad som störtade in kyrkan i den mörka medeltiden i efterdyningarna av Konstantins så kallade omvändelse.
Buddism, hinduism och shamanism är falska trosuppfattningar som människor borde räddas ur, inte räddas in i – men detta är vad som verkar hända. Tom Chakko som är asiatisk evangelist för hinduerna, har varnat för att fenomenen hos Pensacola och Toronto är Kundaliniyoga som kommit in i västvärldens kyrka, och alla videobevisen bekräftar hans varningar. Ändå ser alfakursgrundaren, alfa som ett sätt att få människor in i dessa bedrägerier. Medan det doktrinärt väldigt ytligt, så är alfakurser mycket psykologiskt orienterat till innehåll.
Människan blir återigen tvådimensionell. Vi blir helt enkelt de avancerade djur som darwinismen och freudiansk psykologi säger att vi är. Det är därför ingen överraskning att Elims David Blake, med godkännande av Elim Superintendent Wynn Lewis försvarar sådana djurimitationer som en andlig upplevelse, oavsett det faktum att det ena fallet som Gud fick någon att handla på detta sätt var en genom dom (Dan 4). Det är inte heller förvånande att videos med Joe Chambers visar människor som leds som hundar och kryper runt på alla fyra och imitera hundar. Jag har faktiskt sett exakt samma typ av manifestationer äga rum under demonisk animation i djungeln i Indonesien. Den tvådimensionella människans ande är otydlig från hennes själ. Men det är de som helgats tredimensionellt kommer att vara redo för Jesus återkomst (1 Tess 5:23).
Samspelet mellan den österländska religiösa synen på människan som tvådimensionell och den västerländska psykologiskins tvådimensionella syn delar också samma filosofiska rötter. Inom taoismen har vi blandningen av ’ying’ och ’yang’ i spänning med varandra som skapar en teoretisk balans. I väst har vi den Hegels dialektik som härrör från darwinismen och som utgör den filosofiska grunden för allt från marxism till liberal högre kritik, där vi på samma sätt har ”tes” och ”antites” i spänning som bildar en teoretisk balans som kallas ”syntesen”.
Återigen ses blandningen som normal i både västerländsk rationalism och österländsk mystik. Men vad händer när detta tänkande kommer in i kyrkan? Vi har redan sett den förödelse som teologisk högre kritik har orsakat.
Ändå hävdade en Elimpredikant i en artikel i tidskriften Elim’s Direction att Gud reser upp människor i ett doktrinärt misstag för att rätta till dem med motsatt fel så att en balans skapas. Att upprätthålla en sådan blandning är förstås dialektisk filosofi och taoism, men det är inte biblisk kristendom. Som vi har noterat, så korrigerar Gud fel med sanning, inte med ett annat fel. Blandningen i sig är fel och måste förkastas. Vi försöker inte härleda något gott från taoismen eller hegaliansk filosofi, och sedan förkasta resten. Det som kan vara rätt blandas återigen alltför homogent med det som verkligen är fel i ett försök att rädda något av det. Det är akartharsis, ’oren för Gud’.
I den nya pseudokristendomen där psykobabbel ompaketeras till doktrin, där nygnostisk New Agemystik ompaketeras till Vineyardandlighet, och där ekumeniken överlåter sig till påvedömets avfälliga hegemoni och ompaketeras till enhet – var finns då den autentiska oblandade tron? Istället för befrielse från den gamla skapelsen, håller 12-stegsprogram med kyrkans ökande välsignelser fattiga själar i träldom hos den gamle alkoholisten eller den spelberoende. I stället för att den gamla skapelsen räknas som med-död i Kristus, lär de dessa människor ständigt att tro att de fortfarande ”nyktra” alkoholister eller ”icke-spelande” ’spelare’ istället för att de är. Istället för att få höra att de har synd och behöver omvända sig, får dessa människor höra att de är ’offer för en sjukdom och att de ska bli friska’. Återigen har vi blandningen; visserligen kan alkoholism vara en sjukdom organiskt, men det är också en synd. Ingen kropp har någonsin hamnat i helvetet på grund av polio.
En viss mängd biblisk sanning blandas samman med psykobabbel, och gör syndaren till ett offer. Sedan, eftersom de alltid är ”en nykter alkoholist” istället för det bibliska lärjungaskapets nya skapelse, blir det 12 steg baserat på den gamla skapelsens synd. Förförelsen inom befrielse övertygar med samma ”blandning” människor om att generationers förbannelser eller demonbesättelse från den gamla skapelsen fortfarande måste hanteras – men var någonstans säger Gud det? I all denna ’blandning’ blir korsets sanna kraft otillräcklig, alla andliga ting är inte nya.
I den nya sammansmältningen av poppsykologi och New Age-mystik blandat med biblisk sanning, lär Joyce Hugget ut Ignatius Loyalas (grundaren av folkmordsjesuiterna) visualiseringsövningar som en modell för kristen bön. Övningarna var utformade för att förstöra logik som i yoga, för att uppnå en högre andlighet baserad på obestridbar underkastelse till korrupta ledare. Hon fortsätter med att lära ut andningsövningar i yogastil för användning i kristen bön, och ändå accepteras denna blandning av New Age med biblisk kristendom och förvirring av själ och ande, som lärjungaskap. Utan att kunna försvara sina åsikter från skriften, insisterar hennes anhängare helt enkelt med att säga ”men jag blev välsignad av hennes böcker”, och ”hon har inte helt fel, det finns en blandning”. Det finns verkligen en blandning – Satan blandar fantastiska cocktails. Men som i Toronto, Pensacola, Sunderland, Holy Trinity Brompton och Kensington Temple – var de faktiskt välsignade på riktigt eller helt enkelt för berusade och bibliskt okunniga för att inse skillnaden?
Ändå står den moderna kyrkan här. Lika psykologisk som världen, och lika förvirrad som världen, eftersom den är lika blandad som världen. Men en oföränderlig Gud hatar fortfarande blandning. Herren visste att den fallna människan skulle reducera sig själv till de förhärligade apor som sekulär evolution tror att vi är. Utan vår ande är vi ofullständiga. Världens politiska korrekthet har ingjutits i kyrkan så till den grad att det nu anses okristligt att öppet utmana spridningen av villoläror såsom de hebreiska profeterna och apostlarna gjorde. Till och med den sekulära postmodernismens moraliska relativism (istället för moraliska absoluter) och relativa sanning (istället för absolut sanning) har hittat sin väg in i den samtida kyrkan på grund av Satans cocktails, som blandar sanning med villfarelse, nåd med lösaktighet och köttslighet med andlighet – allt bedrägligt med namnet ”kristen”.
Sedan Augustinus av Hippos tragiska fel (även om vi kan applådera honom för hans vederläggning av pelagisk kätteri som förnekar arvsynden) har en blandning teologiskt och historiskt varit ett fall för kyrkan. Både romersk katolicism och den reformerta och lutherska protestantismen härrör tyvärr till stor del från Augustines falska lära om ’Kyrkan’, en felaktig ecklesiologi där kyrkan är ecklesian eller ’de som kallats samman’, istället blir en ’blandning’ av frälsta och ofrälsta. Augustinus kätterska idé om den ”synliga och osynliga kyrkan”, är utformad så att alla kunde vara medlemmar även om de inte var frälsta. Augustinus uppfann och hjälpte Konstantin till att göra kristendomen till statsreligion vilket öppnade dörren för en ”blandning” av det hedniska och det bibliska. Det är därför som ’skvätta vatten’ på spädbarn ersatte de troendedopet, och istället för rätta till det som anabaptisterna gjorde, så reformerade de Reformatorerna kyrkan endast till hälften kyrkan och kvar blev en protestantisk version av det medeltida påvedömets obibliska äktenskap mellan kyrka och stat, där alla kallades ”kristna” även om de inte var det.
Först såg vi hos Augustinus kristendom en blandning av skrift och platonisk filosofi. Sen följde blandningen av frälsta och ofrälsta . Detta ledde slutligen till den mörka medeltidens besmittade kyrka som bestod av en blandning av kristendom och hedendom. Under renässansen skapade Thomas av Aquino och senmedeltidens skolastik, härmandes filosofisk islam och Moses Maimonides aristoteliserade judendom, en blandning av kristendom och aristotelisk filosofi. John Calvin, influerad av 1500-talets humanistiska vetenskap, skapade en blandning av kristendom och humanism och fick, ignorant nog, med en blandning av islams fatalistiska inshallah-lära och Bibelns lära om de utvalda. I slutet av 1800-talet och genom 1900-talet producerade Rudolph Bultmann en blandning av kristendom med tysk rationalism från 1800-talet, och Wellhaussen skapade en specifik blandning mellan Hegels dialektik och bibeln som ledde till ”den högre kritiken” [’higher criticsm’]. Idag ser vi Vineyard Movements blandning av kristendom och New Age. Satans första försök att förföra kyrkan skedde med den blandning som vi läser om i Galaterbrevet, där legalister försökte blanda de två förbunden och placera icke-judar under mosaisk lag i en form av nomism.
I den konstigaste av alla världar, finns det personer som Jay Grimstead idag som öppet förespråkar blandning som en missionsstrategi. Hans ’Coalition on Revival’ är kopplad till Earl Paulk, Francis Frangipane och Rick Joyner och håller fast vid dominion-teologi och restorationism och betonar ’Neo-apostlar’ och förenar sig med rekonstruktionistiska idéer om att tvinga människor till att acceptera Kristus (likt Augustinus som lärde att kyrkan borde bruka våld för att omvända människor). I en radikal postmillenialism talar ’Sphere documents’ från 1985 om att varje sfär skall komma under den triumferande kyrkans dominans och dess så kallade ”apostlars” herravälde.
Precis som med Konstantins irrläror, är det med idéerna hos vissa moderna blandningsförespråkare att de faktiskt kräver att missiologiskt ge gamla seder nya betydelser. Precis som med Constantine och Augustine, i ’World Mission’ på sidan 87, ’An Analysis of World Christian Mission – The Strategic Dimension Pt. II’, redigerad av Jonathan Lewis och publicerad av ’The Wm. Carey Library of International Studies’ i Pasadena är uppmaningen ”Don’t Baptize One – Go For Group Decisions”. Sådana saker förstörde kyrkan på 300-talet med Augustinus & Companys välsignelse, så det är inte förvånande att Satan även på senare dagar fostrar upp nya Augustinus för att återigen åstadkomma en ”blandning”. [Andemeningen är ett slags evangelisation som rent sociologiskt satsar på kollektiv snarare än enskilda individer, alltså kollektivanslutning snarare än personlig avgörelse. Översättares anmärkning.]
Kanske ingenting pekar mot en korrekt förståelse av ’Blandningen’” bättre än Jesu budskap till kyrkan i Laodicea (Upp 3:14-22). Denna kyrka vid slutet av det första århundradet i det moderna Turkiet är den sista av de sju och är en bild av hur kyrkan kommer att se ut i de sista dagarna. Det kommer att vara vad det nu huvudsakligen också är – ljum, materialistisk och blind inför sitt eget andligt dåliga tillstånd eftersom det tagit världens barometer för välstånd som ett sätt att mäta dess andliga ställning, istället för Guds.
Nyckeln till att förstå detta finns i den grekiska betydelsen av dess namn som kommer från två grekiska ord; lao betyder människor, och dikaomai betyder åsikter. I själva verket är detta verkligen det självbedrägeri som det moderna Trosrörelseartisteriet agerar på (Sak 11:5) där de omdefinierar kristendomen till konsumtionsreligion och använder samma konsumentpsykologi som reklambranschen, men kallar det felaktigt för doktrin. Som med alla Satans lögner, (liksom de vi ofta säger till oss själva), så blandar trosrörelsen biblisk sanning i ämnet kring välstånd och rikedom men villfarelse. Den blandar äkta tro med populärpsykologi till en pseudobiblisk hybrid känd som ”trosbekännelse” där girighetens synd inte bara kallas för ’tro’” utan också blir upphöjt till dygdstatus. Allt handlar om ’folkets åsikter’, där Guds sanning blandas med människors påhitt.
Men vad säger Herren om denna ”blandning” och den materialistiska, ljumma kristendomen den skapar? Med de temperaturen i mineralkällor som omger Laodikea som, så jämförde Jesus tillståndet för den kyrkan med ljummet vatten, som naturligtvis är en blandning av varmt och kallt. Som samme Herre som hatade blandningen i 5 Mosebok 22:11, gjorde Jesus det också klart vad som skulle bli av den ’blandningen’ när Han kommer åter om de inte omvände sig (Upp 3:16).
Vi måste komma ihåg att när det gäller litterär genre och tema så är Uppenbarelseboken eskatologiskt apokalyptisk, medan Första Tessalonikerbrevet är ett eskatologiskt brev (1 Tess 4:13-5:11). Båda böckerna riktar sig till troende i en given historisk situation, men använder deras situation för att projicera framåt mot ’De sista dagarna’ och ’Jesu återkomst’.
Den trogna kvarlevan i Laodikea som Jesus korrigerar (Upp 3:19-22) är de som helgades i kropp, sinne och ande vid Jesu andra ankomst i 1 Tess 5:23.
De som läser, förstår och tror på detta brev – kommer att bevaras fullständiga och oklanderliga vid Jesu snara ankomst (1 Tess 5:23). På den dagen kommer ingen orenhet att finnas. Det kommer inte att finnas någon blandning!
Med Paulus ord i avslutningen på det brevet: ” Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna. ”
James Jacob Prasch