För att förstå historien om kvinnan vid brunnen börjar vi med att titta på brunnen. I biblisk typologi visar olika vätskor på den Helige Andes olika aspekter. Nytt vin representerar den Helige Anden i tillbedjans aspekt. Oljan talar om den Helige Andes smörjelse. Men det levande vattnet, i skrifterna, är alltid den Helige Ande utgjuten.
Klicka här och läs först om ’Jesus och den samaritiska kvinnan’ i Johannes fjärde kapitel.
När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes – men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte – lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen.
Han måste då ta vägen genom Samarien och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn.
Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna.
Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?”
Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”
Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.”
Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.”
Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.”
Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.”
Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.
Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.” Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.”
Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.
Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.” Då gick de ut ur staden och kom till honom. (Joh 4:1-30)
Denna text är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det fjärde av tolv kapitel. ’The Woman at the Well’ ur boken ’Grain for the Famine’ [2000]
Innebörden av titeln är ’Andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i bloggtexten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar kommer snart även ur boken ’More Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Jesus förklarade det så här: ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. (Joh 7:38-39).
Jesus sa direkt att levande vatten är den Helige Ande som utgjuts.
Händelsen där Jesus undervisade om levande vatten ägde rum under Suckot – lövhyddohögtiden (Joh 7:2,10). En av de regelbundna händelserna under den högtiden var att man tog vatten från Siloamdammen i en procession, ledd av leviterna, till Gabbata där vattnet skulle hällas ut på stenarna. Det var mot denna bakgrund som Jesus identifierade sig som den som skulle ge levande vatten till alla som var törstiga och villiga att komma till Jesus för att dricka.
Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar (Jesaja 44:3).
Den Helige Ande är utgjuten – det naturliga regnet producerar levande vatten som rinner in i grundvattnet. Den Helige Andes aspekter som olika vätskor
Modeller och program – felaktiga och obibliska uppfattningar
Hur kommer det sig att någon som Reinhard Bonnke har så enorma framgångar i Afrika, men att det inte händer mycket när han åker till Tyskland eller England eller Australien?
Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, och den åker som inte fick regn torkade bort. (Amos 4:7). Det finns många vilseledda evangeliska kyrkoledare i världen idag som tror att om de bara får rätt program så kommer de att få rätt resultat.
Alfakurser, kyrkmodell enligt Purpose Driven [Rick Warren], eller ”Willow Creek”-modellerna av Bill Hybels och, allvarligast, idéerna från C.Peter Wagner (ekumenist och Morris Cerullo-förespråkare) från ’Fuller Seminary’ härrör direkt från en sådan felaktig och obiblisk uppfattning. .
Detta tänkande kommer från församlingstillväxtrörelsen [church growth movement] och är ett exempel på när människor tar en högteknologisk världsbild och applicerar den på kyrkan. Fixa bara rätt mjukvara till din hårdvara så kommer din dator att göra allt du vill. De paketerar om sin ecklesiologi och missionsarbete utifrån den högteknologiska världens mönster, snarare än enligt skrifterna.
Det regnar i Afrika, det regnar i Brasilien, det regnar i Indonesien; det råder torka i Storbritannien och Australien. Bibeln säger att, enligt Guds direktiv, så kommer det att regna på en plats, medan det inte kommer regna på en annan plats och istället torka upp. Den Helige Ande måste utgjutas. Så det spelar ingen roll hur många program man än har och hur mycket pengar det än spenderas, de kommer ändå inte att få det att regna. Gud är suverän. Man kan anhålla honom om regn, men han kan inte manipuleras.
Samariterna på Jesus tid
Därefter måste vi förstå samariterna på Jesu tid. På den tiden hade judar inga kontakter med samariter. På ett liknande sätt som protestanter på Nordirland inte har kontakter med katoliker. De typer av judar som fanns vid tiden av Jesu första ankomst motsvarar på ett trovärdigt sätt också sätt de typer av kristna som finns i dag.
Sadducéer: Sadducéerna var anti-övernaturliga rationalister. De förnekade uppståndelsen, de förnekade det övernaturliga, de förnekade änglar, ett liv efter detta och så vidare. Idag har vi anglikanska biskopar som förnekar jungfrufödelsen och uppståndelsen. Sadducéerna är mycket lika liberala protestanter.
Zeloter/herodianer: Så fanns det människor som inte kunde skilja på sin politik och sin predikstol. De till vänster kallades Zeloter. Josefus skriver mycket om dem. Några av Jesu lärjungar var seloter. Idag kallas det befrielseteologi som säger att den centrala händelsen i Bibeln inte är Jesu uppståndelse, utan utvandringen ur Egypten – eftersom det var en nations politiska befrielse. De kombinerar den läran med marxistisk dialektik.
Vänsterflygeln inkluderar den romersk-katolska versionen i Sydamerika, eller den liberala protestantiska versionen såsom hos biskop Tutu och andra i Afrika. De till höger kallades herodianer. Dess motsvarigheter idag är den holländska reformerade kyrkan i Sydafrika, fundamentalisterna i den amerikanska södern och de strikta presbyterianerna i Nordirland. De kan inte skilja på politisk åsikt och Bibeln.
Esséer: Den tredje gruppen var märkliga sekter som visste att något av Messiansk betydelse var på väg att inträffa i den judiska historien, men de avskärmade sig från alla andra och utvecklade konstiga föreställningar om det. De främsta av dessa sekter var esséerna, som vi känner till från Dödahavsrullarna. Idag finns det alla möjliga typer av bisarra adventistkulter inom kristendomen.
Samariter: när de tio nordliga stammarna hamnade i fångenskap blev en liten minoritet kvar i Israel och ingick blandäktenskap med assyrierna. Dessa människor blandade Bibeln med hednisk religion. De hade ett annat berg än Sions berg, de hade ett annat kungadöme än Davids hus, de hade ett annat prästerskap än det levitiska prästskapet. De härstammade från det folk som motsatte sig Esras och Nehemjas återuppbyggnad av Jerusalems mur och tempel. Judarna hatade samariterna. De såg dem som blandrasjudar.
Idag har vi katoliker, anglo-katoliker och den östortodoxa kyrkan; där människor kombinerar hedendom med Bibeln. Till exempel så har den romersk-katolska kyrkan ett annat prästerskap än det levitiska prästerskapet, och de har en separat helig stad, och så vidare.
Det mest avgörande var att samariterna hade en annan lära om frälsning. Under både det gamla och det nya förbundet var nyckelfrågan: Hur kan synden försonas? I det gamla förbundet var det templet, med de rätta offren som utfördes av de rätta prästerna, vid rätt tidpunkt och på rätt plats. Samariterna hade ett rivaliserande prästerskap och ett rivaliserande berg. Hur kan synden försonas? De bråkade inte bara om fastigheter, de bråkade om soteriologi, om frälsning.
Fariséer: Fariséernas doktriner var mycket bättre än alla andras, mycket närmare sanningen. Jesus höll med dem i de flesta frågor. När han stred med sadducéerna var det bara för att de besvärade honom. Normalt sett ignorerade han sadducéerna. Det var främst med fariséerna som han tog sin an. Det fanns två huvudgrupper av fariséer: anhängare av Shammais och Hillels skola. Paulus var från Hillels skola. Fariséerna hade oftast rätt i det mesta, men de hade sina problem. Ett var den muntliga lagen: De tog sin tradition och gav den samma auktoritet som skriften. Ett annat problem var deras religiösa stolthet: Som förblindade dem. Dessutom var de en aristokrati som vara materialistisk: Istället för att mata fåren, använde de sin position för att upphöja sig själva. De förstod midrash. De förstod Rabbi Hillels Sju Midroth, han formulerade dem (även om innehållet hade funnits långt tidigare). De förstod bibelns djupare mysterier. Jesus sa att fariséerna hade ”tagit bort nyckeln till kunskapen” (Luk 11:52), nyckeln till att förstå dessa saker.
Nyckeln till förståelse
Över århundrandena har kyrkan tappat denna nyckel till förståelse. De läser en judisk bok som om den vore en hednisk bok; de läser en hebreisk bok med ett hellenistiskt sinne. Nyckeln är att gå tillbaka till att förstå Bibeln på det sätt som apostlarna gjorde, som en judisk bok.
Jesus gav nycklarna åt folket. Fariséerna behöll nyckeln för sig själva för att åt sig själva skapa en politisk, finansiell och social maktbas, och göra sig till en elit, en religiös aristokrati. Jesus tog nyckeln till att förstå skrifterna och gav dem åt folket. Det var därför de hatade honom. De borde ha givit mat åt det vanliga folket, men gjorde det inte.
Du kan se det tydligt när Jesus, redan som en liten pojke, åkte till Jerusalem för sin bar mitzva, hur de blev förvånade. Var fick han denna visdom ifrån? Hur hade det här barnet lärt sig midrash? (Luk 2:47). Jesus gav nyckeln till att förstå skrifterna åt vanliga människor.
Ett exempel är när han delade liknelsen om vingården, från Jesaja 5:1-7, i Matteus 21:33ff. Och det står: Översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade, eftersom de kände till midrashen. Men han var tvungen att förklara enskilt för sina lärjungar vad liknelserna betydde. Det var därför fariséerna hatade honom: Jesus visade alla deras kort.
På samma sätt som du inte finner en strikt presbyteriansk minister – i sitt orange skärp och plommonstop – gående längs vägen i katolska West Belfast, skulle du normalt inte heller finna en judisk rabbin som gick genom Samaria. En judisk rabbin som återvände från Jerusalem vid påsktiden, på väg tillbaka till Galileen, skulle inte gått Samaria. Det gick emot allt de trodde. Än idag ber ortodoxa judar, Tack Gud att jag inte föddes som en hund, en hedning eller en kvinna.
(Om du nu tror att kristendomen och judendomen är sexistisk, skulle du se vad den ersatte i den hedniska världen – kvinnor sågs där som egendom endast, eller mindre värt än så.) Jesus gick emot varje social konvention när han gav sig till känna för kvinnan vid brunnen. Han var mer öppen, mer kärleksfull, mer omtänksam och mer direkt mot henne, och avslöjade mer om sig själv för henne än han gjorde för sina egna judiska lärjungar vid denna tidpunkt. Han sa ju direkt till henne att han var Messias.
Och Han ville ge henne ’levande vatten’. Här ser vi midrash igen, utifrån Jeremia 2:13. Ty mitt folk (judarna) har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.
Två onda ting
Jeremia förutspådde att judarna skulle begå två onda ting. 1) Det första, att de skulle förkasta Messias, källan med levande vatten, Han som skulle ge den Helige Ande. 2) Det andra, att de skulle skapa en annan religion, en som inte kunde hålla något vatten, en trasig brunn. Dagens judiska religion, den rabbinska judendomen, är inte Mose och Torahs judendom.
Det finns inget tempel, det finns inget prästerskap; det är en religion uppfunnen av människan och som har utvecklats under århundraden. Det är ungefär på samma sätt som att romersk katolicism inte är kristendom enligt Nya testamentet, så är den rabbinska judendomen inte Tanakhs (Gamla testamentets) judendom. På taket till den ortodoxa synagogan finns termen Ichabod – ”Härligheten är borta från Israel” [1 Sam 4:21-22] De vet att templet har förstörts. Kristna judar äter lamm vid påsken. De kan göra det eftersom de fortfarande har en överstepräst. Hans namn är Yeshua. Ortodoxa judar och andra judar äter fjäderfä, vilket är ett vittnesbörd om att de inte kan hålla påsken ordentligt.
I Daniel 9:26 står det att Messias skulle komma och dö innan det andra templets förstörelse. Och det är här det Gamla testamentets judendom upphör. I mishnan står det att ett scharlakansrött snöre hängdes framför det allra heligaste på Yom Kippur. Om det röda snöret blev vitt hade folkets synder blivit förlåtna. Vi får veta att snöret inte blev vitt under de fyrtio åren innan templet förstördes. Med andra ord, efter Jesu tid var det judiska folkets synder inte förlåtna. (Detta står i mishnah; och rabbinerna medger det.) De är under lagens förbannelse.
Den nya judiska religionen startade i Yavneh (en stad i Israel) av Rabbi Yohanan ben Zaccai, en klasskamrat till Rabbi Sha’ul från Tarsus (Paulus) i Hillel School. Båda undervisades av Rabbi Gamaliel (barnbarn till Rabbi Hillel) . Det fanns ett antal kända rabbiner i den skolan på den tiden. En annan var Rabbi Onkelos, som gjorde Targumim-översättningar [till arameiska] av Bibeln. Men de två utan tvekan mest kända av dessa rabbiner är rabbi Yohanan ben Zaccai och rabbi Sha’ul från Tarsus. Varje jude skulle följa någon av dessa två rabbiner efter templets förstörelse.
Det var rabbinen Yohanan ben Zaccai som sådde fröet till det som kom att utvecklas till rabbinsk judendom, där rabbinen kom att ersätta det levitiska prästerskapet, synagogan kom att ersätta templet och där tradition och utombibliska skrifter börjad ta platsen för mycket av Torah.
Rabbi Yohanan ben Zaccai var känd som ”den mäktiga hammaren”. Mot slutet av sitt liv, när han låg på sin dödsbädd, fann hans lärjungar honom gråtande. De frågade honom varför han grät och han svarade: ”Jag ska snart träffa Ha Shem, välsignat vare hans namn, och det finns två vägar som väntar mig – en till paradiset och en till gehenna. Och jag vet inte till vilken av dessa två vägar han kommer att döma mig till. Det är därför jag gråter.” Grundaren av den rabbinska judendomen sa att han inte hade någon försäkran om frälsning när han dog. Hans klasskamrat däremot, Rabbi Sha’ul från Tarsus sa, ”tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” (2 Tim 4:6-8).
När flera saker händer på samma plats
När två saker sker på samma geografiska plats, finns det vanligtvis, i det judiska sättet att se på Bibeln, ett teologiskt och andligt samband mellan dem. Till exempel föddes både kung David och Jesus, ’Davids son’, i Betlehem. Elia, Elisa och Johannes Döparen hade alla samma ande. Elia avslutade sin tjänst på Jerikoslätten, Elisa började sin tjänst på Jerikoslätten och Johannes döparens tjänst ägde rum på Jerikoslätten.
En kristen under det första århundradet som läste Johannes fjärde kapitel, om kvinnan vid brunnen, skulle ha försökt förstå det genom att betrakta berättelsen mot Gamla testamentet. Med midrash kan vi fråga, var har detta hänt tidigare? Hur uppfylls det i Jesus? Man aldrig bygga doktrin på typologi eller allegori. Typologi och allegori används för att åskådliggöra doktrin som uttrycks tydligt på andra ställen i skrifterna. Vi är inte gnostiker, tack och lov. Vi är människor som respekterar Guds ord. Vid midrash, när du ser något hända måste du gå tillbaka och se var det hände tidigare. När Abraham var gammal skickade han en tjänare för att hämta en brud till sin son (1 Mos 24). Han placerade gåvor av smycken på en karavan av kameler för att ge till hans släktingar, för att bevisa att han tjänaren sänts av Abraham. Här skickar fadern en tjänare för att förbereda en brud åt sin son. Och Gud sände den helige Ande för att förbereda en brud för Jesus. Detta är en bild av gudomens treenighet.
Tjänaren bad att han skulle bli vägledd i att hitta Guds utsedda brud för Isak.
Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som ingen man hade kommit nära. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen. Då sprang tjänaren emot henne och sade: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” (1 Mos 24:15-17)
Till en början var Laban, Rebeckas bror, misstänksam mot tjänaren men när han såg presenterna blev han övertygad.
Och flickan sprang hem och berättade alltsammans. Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. Han sade: ”Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna.” (1 Mosebok 24:28-31).
Gåvorna gavs för att bevisa att tjänaren skickats för att skaffa en brud till sonen.
Denna berättelse om en kvinna vid en brunn återkommer i Johannes, med en annan kvinna som säger: ”Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den” (Joh 4:12).
Och han [Jakob] såg och såg en brunn på fältet, och se, tre hjordar får låg där bredvid den, ty från den brunnen vattnade de hjordarna.
Där fick han [Jakob]se en brunn på fältet och vid den låg tre fårhjordar, ty ur den brunnen brukade man ge hjordarna vatten. Stenen som låg över brunnens öppning var stor. Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan vältra bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning. Jakob frågade männen: ”Mina bröder, varifrån är ni?” De svarade: ”Vi är från Haran.” Då sade han till dem: ”Känner ni Laban, Nahors son?” ”Ja”, svarade de. Han frågade dem vidare: ”Står det väl till med honom?” De svarade: ”Ja. Se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.” Jakob sade: ”Det är ju ännu full dag och det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.” Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och man har vältrat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.” (1 Mos 29:2-8).
Inte förrän uppståndelsen, och stenen rullas bort, kunde Anden utges. Jakob hade två kvinnor i sitt liv. Det var Rakel han hade begär till, men han fick inte henne först, utan Lea – som han inte kom för. Det var först efter att han lär sig att älska Lea lika mycket som han älskade Rachel, som han fick Rachel. I början fick Lea alla barn; men till slut blev också Rakels moderliv fruktbart.
Judar och hedningar
Jesus kom för judarna (Joh 1:11), men han skulle inte få judarna förrän han tog den icke-judiska kyrkan och älskade dem lika mycket som han älskar Israel och judarna. Sedan, som det står i Romarbrevet 11, kommer judarna att vända tillbaka till honom och han kommer att få Israel. I början hade den icke-judiska kyrkan alla barn. Till slut, kommer även Israel att bli en fruktbar vinstock (Rom 11:25-26).
Ruts bok läses i synagogan vid Shavuot (veckofesten – pingst). Däri berättas historien om en rik man som tar en hednisk brud, och det berättas om en Återlösare i staden, Betlehem. Samma stad där barnet som heter Återlösaren föds, Och folket sade till Boas: ”Må Herren göra den kvinna som nu kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, de båda som har byggt upp Israels hus.” (Rut 4:11). Detta beror på att kyrkan ska bestå av både jude och hedning.
Andligt plan – fysiskt plan
Det finns ett fenomen i Johannes evangelium som börjar med Natanael, sedan Nikodemus, och som återkommer genom hela Johannes. Jesus talade på ett andligt plan – Du måste födas på nytt – men folket lyssnade på Honom på ett naturligt plan – Hur kan en man åter komma in i sin moders sköte? Det finns exempel på detta genom hela Johannes evangelium. Det förekommer också i de andra evangelierna och i skrifterna i allmänhet, men Johannes evangelium är den plats bland Nya testamentets böcker där det är mest påtagligt.
Jesus botade den förlamade vid Betsedadammen och sa till honom: ” Ta din bädd och gå!” (Joh 5:8). Men om han nu blev helad och inte längre behövde pallen, varför sa Jesus ”Plocka upp pallen?” Eftersom bädden är en typ av korset – det ting hans kött skulle vara begränsat till. Med andra ord sade Jesus, midrashiskt, i figurativt, ”Ta upp ditt kors och följ mig. Gå korsets väg”.
Jesus talade ofta på ett andligt plan till människor som tänkte på ett fysiskt plan. Så var det med kvinnan vid brunnen. När Jesus träffade henne bröt han varje social konvention bara genom att överhuvudtaget uppmärksamma henne. Dessutom avslöjade han saker om sig själv för henne som han ännu inte hade uppenbarat för sina lärjungar. Jesus visade stor kärlek och acceptans för en kvinna som judarna skulle ha ansett vara omoralisk, och som dessutom var samarit!
De började samtala. Hon verkade tro det mesta som judarna trodde. Hon trodde på patriarkerna – ”Vår fader Jakob”. Hon trodde på Toran. (Samariterna ansåg inte att hela Bibeln var del av kanon, men de höll fast vid Toran.) Hon trodde, precis som judarna, att Messias skulle komma. Uppenbarligen trodde hon även till slut att Jesus var Messias.
Vissa människor skulle säga, ”Det räcker bra så. De har sin Bibel, de tror på patriarkerna, de tror på Jesus. Det är bra nog så!” Men så snart hon började säga: ”Våra fäder har detta berg, du har det berget”, vad gjorde Jesus då? Det är inte frågan om lokalitet, eller någon perifer fråga, utan frågan är central: Var någonstans försonas synden? Hur försonas synden?
Hur försonas synden?
Den romersk-katolska kyrkan säger att frälsningen i första hand sker genom dopet [rening från all synd] och botgöringens sakrament.
Frälsning kommer inte genom sakramenten. Det kommer genom att man föds på nytt. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. (Gal 1:8).
Paulus säger att vi skall vända oss bort ifrån sådana människor. Vi ska inte ha något med dem att göra. Om de så är en Guds ängel skall vi avvisa dem.
När Mose slog på klippan (2 Mos 17:6), och det levande vattnet flödade, var det som när Jesus korsfästes och den Helige Ande gavs. När Mose slog klippan mer en andra (4 Mosebok 20:11) fick han inte komma in i det utlovade landet. Det räknades som en stor synd. Det var som att återigen korsfästa Jesus. Den romersk-katolska kyrkan slår ut gehenna varje gång de har en mässa, och i mässan säger de att Jesus dör igen och igen och igen.
Han måste inte som dessa överstepräster [under det gamla förbundet] bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. (Heb 7:27).
Jesus dog en gång. Inte dagligen, som den romersk-katolska kyrkan lär i sin doktrin om mässan – de säger att det är samma offer, att Kristus dör sakramentalt.
[…] gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. (Heb 9:12)
Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. (Heb 10:14).
Förlåtelsen och Korset
Satan kommer alltid att försöka få kristna att förneka korsets tillräcklighet på något sätt. Varje perversion av kristendomen kommer på något sätt att förneka korset. Varje villfarelse kommer försöka att få dig, den troende, bort från korset, i dess helhet och tillräcklighet.
Välståndspredikanterna (Hagin, Copeland, etc.) lär ut att Jesus steg ner till helvetet, blev ett med Satan [became one nature] och föddes på nytt i helvetet. De menar att det var där han vann segern. Och eftersom korset då inte är centralt för deras syn på frälsning, är korset inte heller centralt för deras syn på det kristna livet, som att ta upp korset, följa Jesus och leva ett korsfäst liv.
Jehovas vittnen kallar det en ”tortyrpåle”. De vill inte ens kalla det för ett kors. De tror att frälsning kommer genom deras organisation. Mycket av det som lärs ut inom områden som ”Inre helande” och ”Befrielse” är en subtil form av andlig förförelse, designad för att förneka korsets tillräcklighet. Det här är människor som kan hitta någon och hävda att deras gammelmormor var en häxa, eller något liknande, och säga att de måste befrias från den saken.
Allt inre helande i Bibeln bygger på två saker: 1) det första är förlåtelse och 2) det andra är korset.
Oavsett vad någon gjort mot mig, har jag gjort värre saker mot Gud. Oavsett hur sårad eller avvisad jag blev, var jag värre mot Gud. Han är villig att förlåta mig, och jag vill att han ska förlåta mig, men Guds villkor är att jag ber honom om nåden och styrkan att förlåta andra. Det är den första grunden för kristet inre helande.
Den andra grunden är: Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. (Rom 6:11). Du har blivit korsfäst med Kristus; du är en ny skapelse. Det där misshandlade barnet, den avvisade frun, oavsett vad, är död. Du är en ny skapelse. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. (2 Kor 5:17).
Men djävulen kommer alltid att försöka få dig att förneka korsets tillräcklighet; få dig att gräva upp den gamla mannen eller kvinnan och få dig att leva med denne person på något sätt. Jag säger inte att människor med en tuff bakgrund inte behöver rådgivning, upprättelse och hjälp på olika sätt. Det gör de. Men det som de behöver måste alltid baseras på dessa två principer: förlåtelse och korset.
Jesus och kvinnan vid brunnen argumenterade inte bara om vi har det här berget och att ni har det det berget. Frågorna är: Var försonas synden? Och hur (på vilken grund) blir vi förlåtna? Innan Han gick vidare med samtalet, sa Han till henne: Kvinna, jag gillar dig. Jag går emot alla sociala konventioner när jag talar till dig – för du är en samarit, du är kvinna och du är förmodligen en prostituerad. Jag bryter mot alla regler när jag pratar med dig, men jag måste säga dig något. Frälsningen kommer från judarna.
Ande OCH sanning
Ande OCH sanning. Hon hade rätt ande – men hon hade inte sanningen. Möjligen hade fariséerna sanningen – men de hade inte den rätta anden. Det är relativt lätt för Gud att ta någon som har rätt ande och ge dem sanningen; det är oftast svårare att ta någon som har sanningen och ge dem en rätt ande.
Detta kan man se med människor som är väldigt kalvinistiska och deras attityder. Deras sake om predestination och deras elitistiska mentalitet har ofta utmynnat till rasism. Praktiskt taget överallt där det någonsin har funnits en hyperkalvinistisk kyrka har vi sett en historia av orättvisa. Den amerikanska södern, med segregation och slaveri – hyper-kalvinism. Den nederländska reformerade kyrkan och apartheid i Sydafrika – hyper-kalvinism. De strikta presbyterianerna i Nordirland – hyper-kalvinism. Historian går hela vägen tillbaka till Calvins polisstat i Genève.
Jesus intog samma inställning till kvinnan vid brunnen som han hade mot den syro-feniciska kvinnan med den demonbesatta dottern. ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” (Mark 7:27).
På ytan låter det som ett väldigt rasistiskt uttalande, men jag försäkrar er att Jesus älskade den lilla demonbesatta syro-foeniciska flickan lika mycket som han älskade vilken liten judisk flicka som helst. Men vad Han sa till den kvinnan var, ”Din religion är inte lämplig för mänsklig konsumtion. Jag kan inte ge dig vad jag har så länge du tror på det där.” Innan han gick vidare i samtalet, rättade han till hennes felaktiga religion. ”Din religion är till för hundar, inte för människor”. Den grekiska texten är diminutiv, betyder egentligen ”små hundar”.
Romersk katolicism är för hundar; det är inte för människor. Det är avgudadyrkan. Att be till de döda är en styggelse. Frälsningen kommer inte genom sakramenten, den kommer genom att Jesu blod utgjöts på korset för vår räkning. Ande OCH sanning. Det är inte bra nog att ha sanningen, om man inte har rätt ande också. Det är inte heller bra nog att ha rätt ande, om man inte har sanningen också.
Vad sa Jesus? Damen frälsningen kommer från judarna. Du vet inte vad du pratar om. De har sanningen. Frälsning kommer från evangelikala; inte från Rom. Det finns många romersk-katoliker som är som kvinna vid brunnen. De har rätt ande. När judarna började förkasta apostlarna i Apostlagärningarna, började istället många samariter öppna sig för evangeliet. Idag är det många romerska katoliker som öppnar sig för evangeliet.
Det är i romersk katolska länder som Gud är verksam. Medan pingstvännerna blir färre i Storbritannien så vänder sig miljoner katoliker om till Kristus i Italien, Haiti, Filippinerna och Brasilien. I Europa är det de i de östortodoxa länderna och de romerskt katolska länderna, som aldrig haft reformationen, där kyrkan växer. I Irland kommer i dag vänder sig fler katoliker än protestanter om till Kristus. Detsamma händer i Italien, Spanien, Portugal, Rumänien, Albanien, Ryssland – länder som aldrig haft reformationen, det är dit evangeliet är på väg.
Var någonstans förfaller kyrkan? England, Wales, Skottland, Holland, Tyskland, Schweiz, Skandinavien – platser som har haft sanningen i århundraden.
Katolikerna har en rätt ande och de vill ha sanningen. De är hungriga. Gud älskar det katolska folket. De representerar framtiden. Protestantismen är det förflutna. I Santiago, Chile, blir tjugo tusen människor räddade varje vecka och de lämnar den romerskt katolska kyrkan. I Filippinerna är det samma sak. I Guatemala lämnade hela tio procent av befolkningen den romerska kyrkan under en tioårsperiod. Det är därför påven fortsätter att gå tillbaka dit: Ave Maria, det är trevligt att träffa er, men snälla lämna inte kyrkan.
Vad sa Jesus? Skulle han säga, om katoliker, på samma sätt som Michael Harper, George Carey eller den avlidne John Wimber? ”Det är okej om du ber till de döda. Det är okej om du har en annan frälsningslära. Så länge du tror på Bibeln och du tror på Jesus är det bra nog.”
Nej, det är inte tillräckligt bra. Frälsningen kommer från judarna. Det är inte det berget, det är inte så dina synder blir förlåtna. Det är inte sakramenten. Det skulle Jesus säga. Och om vi älskar katolska människor, är det vad vi också borde säga.
Ekumenikens kätteri
När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, gick de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: ”Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit.” Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: ”Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud.” (Esra 4:1-3).
Vad är det den ekumeniska rörelsen säger?
”Kom, låt oss bygga tillsammans med dig. Vi är alla ett. Vi tror på Jesus. Vi har en bibel. Vi tror vad du tror. Vi är också emot abort. Vi är också emot homosexualitet [även om många av våra präster är homosexuella].”
Hiskia var en bra kung, men han gjorde ett fruktansvärt misstag – han upp visade sina skatter för kungen av Babylon. Och som Jeremia förutsade så kom kungen av Babylon och tog dem. Så när du evangelikala visa upp sina skatter för Rom, kan du vara säker på att dessa skatter en dag kommer att föras bort. All romersk katolsk litteratur om ekumenik säger samma sak – att det är vägen tillbaka till Rom. De erkänner det öppet. Det är bara de fåniga protestanterna som inte förstår bättre. Den nuvarande påven [Johannes Paulus II, när boken trycktes 2000] sade att han vill se ett Europa med en kyrka – den romersk katolska kyrkan. Av människor som främjar ekumenik får vi höra att detta är sättet att skapa väckelse på, eller att det är sättet att få romerska katoliker frälsta. Men om du ser på de platser där romerska katoliker blir frälsta (som Brasilien, Mexiko eller Filippinerna), så lämnar de alla Rom Dessa människor kommer att säga ”Vi har lämnat Babylon. Vi är kristna nu.”
I februari 1999, när påven Johannes Paulus II talade i Mexiko så instruerade han katoliker att resa sig upp mot [evangelikala] protestanter. På landsbygden i Mexiko brändes kyrkor ned och kristna förföljdes, men ekumeniska evangelikala ledare som Chuck Colson klagade inte.
Var omfamnas ekumenikens kätteri? Det är bara i postkristna samhällen, med en karismatisk rörelse som inte längre är baserad på skrifternas sanning (om den nu någonsin varit det), och med ledare som antingen inte känner till Guds ord eller som inte bryr sig om det.
”Låt oss bygga tillsammans med dig”, säger de. Men Serubbabel och Jesua sade: ”Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud.”
Gnosticism och definitioner
Kom ihåg att romersk katolicism är baserad på gnosticism. Närhelst du har att göra med en gnostiker kommer du att upptäcka att de använder samma termer som dig, men de menar något annat med dem. Till exempel, när du pratar med någon i New Age (som i huvudsak är gnostisk), kan du säga, ”Jag såg ljuset” så kommer de också att säga ”Jag såg ljuset också.” Du har en definition av ljuset, som är Jesus (Joh 1:9), och de har en annan definition, för dem är det den kosmiska upplysningen av det inre jaget, men ni båda ”såg ljuset”.
När restorationister använder ord som ”rike” och ”seger”, menar de andra saker med dessa termer än vad Bibeln gör.
På ett ekumeniskt forum med romersk katolska och protestantiska teologer kan den protestantiske teologen säga: ”Vi är frälsta av nåd”. Den katolske teologen kan hålla med, ”Ja, vi är frälsta av nåd.” Det engelska ordet ”grace” betyder ”oförtjänt välvilja” [”undeserved favour]. Det hebreiska ordet för nåd är chesed, och det betyder Guds nåd i förbundet. Det grekiska ordet för ”nåd” är charis, vilket betyder ”gåva”. Så när evangelikala tänker på ”Vi är frälsta av nåd”, tänker de på Guds gåva, Guds nåd i förbundet eller Guds oförtjänta välvilja. För den romerska katolicismen är ”nåd” en eterisk substans som förtjänas genom av sakramenten. Så båda kan överens, ””Vi är frälsta av nåd”, men de har två väldigt olika definitioner av vad termen faktiskt betyder.
Ande OCH sanning. Kvinnan tog till sig Jesu ord om det levandet. Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29″Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias.” (Joh 4:28).
Hon lämnade vattenkruka efter att hon träffat Jesus, och gick till människorna i staden. Hon lämnade sin religion, men inte människorna i den. Omvända romerska katoliker bör lämna den romersk katolska kyrkan, men inte människorna i den.
Frälsning kommer inte genom sakramenten. Du måste födas på nytt. Den romersk katolska kyrkan leder miljontals människor till helvetet genom att lära att frälsning kommer genom sakramenten. Att be till Maria är att be till de döda – det är en styggelse för Gud. När de ber radbandet så för varje bön som sägs till Gud, ber de tio böner till Maria, välsignad är du bland kvinnor… Ja, hon var välsignad. Men heliga Maria Guds moder? Det står inte i Bibeln. Det är hädelse.
Bed för oss syndare nu och i denna dödens timme? Det är att placera Maria i Jesu ställe. Bibeln säger att det finns EN är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus (1 Tim 2:5).Enligt Bibeln är endast Jesus är Återlösaren. Rom lär ut att Maria är med-återlösare. Allt detta kommer från de babyloniska kultreligionerna, inte från Bibeln.
Det finns romerskt katolska människor som älskar Jesus och som verkligen söker Gud. Om någon har rätt ande, kommer de att ta till sig sanningen. Om någon har fel ande, kommer de inte att acceptera sanningen.
I sin självbiografi sade den romersk katolske kardinalen, Edward Manning (1808-92), att han som präst visste om tusentals anledningar till varför människor blev romerska katoliker. Men han visste bara om en anledning till varför någon skulle lämna den romersk katolska kyrkan – det var för att de hade läst Guds ord som slutade med att de hade fler frågor än någon präst någonsin kunde hoppas på att svara på.
Forskare säger att minst sjuttio procent av de romerska ritualerna har ett hedniskt ursprung. I sin avhandling The Development of the Christian Religion sade kardinal John Henry Newman (1801-1900) ”Tempel, rökelse, oljelampor, votivoffer, heligt vatten, heliga dagar, andaktssäsonger, processioner, välsignelse av fält, prästers klädesplagg, tonsuren (av präster, munkar och nunnor [rakar av delar eller hela sitt hår), bilder etc. är alla av hedniskt ursprung” (s.359).
Två av deras största, teologer, Thomas av Aquino och Augustinus av Hippo förnekade Marias obefläckade avlelse.
När människor i den romerska kyrkan påstår sig vara födda på nytt, men lämnar kyrkan när de får se sanningen är de antingen inte alls frälsta till att börja med eller så är de avfällingar i uppror mot Gud.
Över hela världen finns det romerskt katolska män och kvinnor vid brunnen. De väntar på Jesus. De väntar på oss.
James Jacob Prasch