Judasbrevet innehåller historiens varningar till de ogudaktiga. Judas anses ofta vara Jesu bror, en fråga som har debatterats. Vi vet dock att den tidiga kyrkan ansåg att Judas bok var kanonisk. En av sakerna som Judas skrev emot var en begynnande gnosticism, gnostiska influenser som kom att smyga sig in i kyrkan.
Texten är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det andra av tolv kapitel, ’Backsliders in the church’ ur boken ’Grain for the Famine’ [2000]
Innebörden av titeln är ’Andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i texten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar kommer snart även ur boken ’More Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Midrash och falska troende i kyrkan
Det finns två saker med Judas som är utöver det vanliga. Det första är att Judas brev är det mest klassiska exemplet på midrash i Nya testamentet. Det andra är det ämne som brevet tar upp (finns även i Petrus brev), nämligen falska troende som stannar kvar inom kyrkan. Det finns nog lika många avfällingar inom kyrkan som dem som lämnat kyrkan.
Definitionen av en ”avfälling” är nu inte någon som har lämnat kyrkan. Att lämna kyrkan är resultatet av att vara en avfälling. Snarare är en avfälling någon som har övergett sin relation med Jesus. Köttet älskar religion, och människor tenderar naturlig att maskera sitt sanna andliga tillstånd. Och det är vad Judas brev handlar om: Människor som är avfallit, men som kamouflerar sitt verkliga tillstånd med religion.
”Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror, till dem som är kallade och älskade i Gud, vår Fader, och bevarade i Jesus Kristus. Må barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikligare mått komma er till del. Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar* och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.” (Jud 1-4)
’Aselgeia’ – Ett liv i utsvävningar
Vissa personer har obemärkt smugit sig in, och Judas säger att dessa människor förnekar Herren Jesus Kristus och förvandlar Guds nåd till lösaktighet1. Han anspelar förmodligen på vissa gnostiska föreställningar om vem Jesus var, och vad han var. Uppenbarligen förnekade inte dessa människor Jesus i den meningen att de sa ”Jag tror inte på honom”, utan dessa människor förnekade honom i termer deras lära och liv.
Ett sätt på vilket de gjorde detta var i form av lösaktighet. Legalism är en sak, antinomianism är precis motsatsen. Antinomianism betyder ’utan lag’. Ordet syftar på människor som säger: ”Jag är fri i Kristus, jag kan göra vad jag vill” och fortsätter sedan att leva omoraliskt. Nya testamentet säger att motsatsen är sann: ” Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket” (Matt 5:20). Utifrån en sorts religiös eller legalistisk standard så var fariséerna mycket rättfärdiga, men det liknar inte det liv som det innebär att vara pånyttfödd.
”Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.” (Jud 5).
Detta är samma språk som Paulus använde i 1 Kor 10 – de kom ut ur Egypten med oss, men de trodde inte. Det kommer att finnas människor i gemenskapen som inte kommer att vara en del av gemenskapen.
”Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. ” (Judas 6). Detta talar om Nefilim (1 Mosebok 6:4).
”Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.” (Judas 7). Vi tänker normalt inte på att någon som kommer till kyrkan är lika dålig som de våldsamma sodomitiska gängen i Sodom och Gomorra, men låt oss se hur Gud tänker.
”Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: ”Må Herren straffa dig.” Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.” (Jud 8-10).
Kains väg och Bileams villfarelse
En av versionerna av irrlära i den tidiga kyrkan var människor som sa: ”Jag är en ny skapelse. Jag har en gammal skapelse och en ny skapelse. Det spelar ingen roll vad den gamla skapelsen gör, den kommer inte till himlen. Det är den nya skapelsen som kommer att gå till himlen, så jag kan gå ut och göra vad jag vill!” Jag har träffat kristna som, även om de inte skulle uttrycka sig på det sättet, lever ett liv som vittnar om just det.
”Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under. ” (Jud 11) Nu påbörjar Judas en midrashisk utläggning.
”De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig”…. (Jud 12).
Att ta Herrens måltid på ett ovärdigt sätt
Första Korinthierbrevet talar om dem som tar del av Herrens måltid på ett ovärdigt sätt. De tidiga kristna följde det judiska bruket av en gemenskapsmåltid som kallas agape, från det grekiska ordet för villkorslös kärlek, det är när och hur de intog Herrens nattvard. Måltiden var mittpunkten i deras tillbedjan och gemenskap.
När människor som inte överlåtit sig till Jesus tar Herrens nattvard med dig och din kyrka, äter dom över sig själva. Nu vill jag inte på något sätt antyda att jag har något gott att säga om romersk katolicism, men jag säger er detta: deras syn på nattvarden är mycket högre än många kristnas. De förstår allvaret i högre grad än många evangelikala.
Plymouthbröderna har en mycket hög och biblisk syn på Herrens nattvard. De tillåter inte någon att inta Herrens måltid som inte är döpt. Och vet de om att någon har omoral i sitt liv, tillåter de inte heller denne att ta Herrens nattvard – och det borde vi inte heller!
”De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna”… (Jud 12).
Moln, den Helige Ande och vittnesbörd
Vi läser i Hebreerbrevet 12:1 att vi är omgivna av ett moln av vittnen, ”stor sky av vittnen omkring oss” I Skriften beskrivs den Helige Ande som vatten. Här, Judas brev, beskrivs människor som moln. I någon mening är de vittnen, men den Helige Ande är inte i deras vittnesbörd. Den Helige Andes närvaro och kraft finns inte i deras vittnesbörd; levande vatten rinner inte från dem. De kan vara vittnen, i den meningen att de tror att Jesus dog. De kan till och med ha upplevt hans frälsning någon gång, eller åtminstone bekänt sig till att tro på honom, men de är moln utan vatten. De bärs med av olika vindar. Vindar i skrifterna talar om andar (både ruach på hebreiska och pneuma på grekiska betyder både ”ande” och ”vind”).
Träd, frukt och blad
”de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.” (Jud 12).
Du kommer ihåg i Uppenbarelseboken, när fikonträdet skakas och all frukt faller av och himlen rullas ihop (Upp 6:13-14)? Två gånger döda, dubbelt döda! De lever, sedan döda igen; träd utan frukt som rycks upp med rötterna. Vi måste förstå detta om träd. Vi kommer att kallas rättfärdighetens träd [ rättfärdighetens terebinter] (Jesaja 61:3). Markens träd kommer att klappa i händerna (Jes 55:12). Livets träd fanns i trädgården (1 Mos 2:9). Vi ser det vidare i Hes 47:12, och i Upp 22:14.
Livets träd i trädgården har med Jesus att göra. Hans natur var frukten. Om Adam och Eva hade ätit av den frukten skulle de ha levt för evigt. Så här var Adam och Eva: de hade inga ofullkomligheter, men de var ännu inte fullkomliga. Likt ett nyfött barn, ett friskt och vackert nyfött barn. Det är inget fel på barnet, det finns ingen ofullkomlighet, men inte förrän det växer upp kommer det att fulländas.
Adam och Eva skapades utan ofullkomlighet, men de var ännu inte fullkomliga. De hade ett val: att äta av livets träd, eller kunskapens träd om gott och ont under Satans bedrägeri; de gjorde fel val.
I Mellanöstern är bladen nödvändiga för att skydda frukten. Om det inte finns några löv kommer frukten att förstöras på grund av hettan från solen. Bladen är bra, men de är inte tillräckligt bra. När Adam och Eva syndade försökte de dölja sin nakenhet genom att sy ihop fikonlöv. ”Nakenhet” i Bibeln betyder inte fysisk nakenhet, det betyder att inte ha frälsningens kläder (Jes 61:10) eller att få sina kläder tvättade i Lammets blod (Upp 7:14).
Fikonträdets löv representerar goda gärningar. Det är därför vi läser i Uppenbarelseboken 22:2, att trädets blad ger läkedom åt folken. Goda gärningar har sitt värde. Utan bladen förstörs frukten. Eller, med andra ord, som Jakob uttrycker det, tro utan gärningar är död (Jakob 2:17).
Om det inte finns några löv så kommer din frukt att förstöras. Dina gärningar är beviset på din tro. Mina gärningar är beviset på min tro. Å andra sidan kan du inte äta löv, du kan bara äta frukten. Så Jesus förbannade fikonträdet för att det hade löv, men ingen frukt (Matt 21:19). Israel hade sin rättfärdighet genom gärningar, men de hade inte Andens frukt. Gal 5:22: ”Andens frukt är kärlek”. 1 Kor 13:2: ”men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” Du kan ha alla möjliga goda gärningar, men de blir ingenting.
Dessa människor Judas talar om är träd utan frukt. Jesus förbannade fikonträdet. De gör sig skyldiga till samma sak som de kan ha löv, men de har ingen frukt. När Jesus förbannade det fikonträdet var det ännu inte dags för fikon. Människosonen kommer vid en timme när du inte tror att han kommer (Matt 24:44).
Vilda havsvågor och irrande stjärnor
”De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum” (Jud 13).
Vi läser om detta i Psaltaren. Havets figur har att göra med världens nationer. ”Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot Herren och hans Smorde” (Ps 2:1-2).
”de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt.” (Jud 13).
Gud sa till Abraham att hans ättlingar skulle bli som himlens stjärnor (1 Mos 15:5). Stjärnor är gestalter av andar eller änglar i vissa sammanhang. Men de är också figurer av troende, som har ljus i sig själva (Matt 5:14). Här pratar Judas om kristna irrande stjärnor, kristna som inte befinner sig i en fast bana, kristna som gör sin egen grej.
Och om dessa profeterade även Enok [det är en apokryfisk bok], i sjunde led från Adam, och sade: ”Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: ”Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom.”” (Jud 14-15).
Han kommer tillsammans med Hans heliga för att verkställa domen. Restorationister säger att det är något som händer nu. De påstår att ”de heliga” är Joels armé och att de skall verkställa denna dom innan Jesus kommer tillbaka. När restorationister ber ”Kom ditt rike” så menar de ”Ditt rike HAR kommit.” Det är deras rörelse; det är kungariket nu [Kingdom now]. Denna undervisning är fel. Riket är nu – men inte än. Judas fortsätter att beskriva deras beteende.
Vältalighet och smicker
”De knotar och klagar och följer sina begär. De är stora i orden och smickrar dem som de kan ha nytta av.” (Jud 16).
De smickrar människor för personliga fördelar. Det är ett säkert tecken på att någon som har ett andligt problem i kyrkan smickrar människor för sin personliga vinnings skull. De försöker inte uppmuntra någon – ”Gud välsigne dig syster, det var bra; Gud välsigne dig bror, det var bra.” Världens mentalitet är att smickra människor för att vinna fördelar.
”Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. [märk nu detta] De sade till er: ”I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär.”” Jud 17-18).
Midrash – Sant och viktigt blir sannare och viktigare
I den sista tiden… Den här typen av människor har funnits ända sedan den tidiga kyrkan, men Judas betonar att de kommer att föröka sig i de sista dagarna. Poängen är den, att saker som är sanna när som helst i historien blir särskilt sanna i de sista dagarna. Jesus varnade för att det kommer att komma falska lärare och profeter. Det har alltid funnits falska lärare och falska profeter som kommit för att lura Guds folk, men i de sista dagarna förökar de sig.
Midrash beskriver detta som principen för ’kalveh homer’. Det är en princip som Paulus studerade i Hillels skola. Det skulle kunna översättas som ”lätt till tung” i betydelsen att där något sant i en ”lätt” situation blir det mera sant i en ”tung” situation. I ett annat exempel uppmanar Hebreerbrevet 10:25 oss att inte överge vår egen församling, som vissa har för vana, utan att uppmuntra varandra; och det desto mer när vi ”ser dagen närma sig”. Att träffas tillsammans är alltid viktigt, men i de sista dagarna blir det extra viktigt. Saker som alltid är sanna blir särskilt sanna i de sista dagarna. Saker som generellt är viktiga blir extra viktiga när vi närmar oss Jesu återkomst.
Bön i den Helige Ande
”Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande.” (Jud 19-20).
Vissa människor anser att uttrycket ”ber i den helige Ande” betyder att man ber i tungomål. Det gör den inte. Om den Helige Ande är med i bön, så är det att ”be i den Helige Ande”. Det finns änglars och människors tungomål, men varje bön som är inspirerad av den Helige Ande är att be i Anden.
Varje bön som inte är inspirerad av den Helige Ande är att be i köttet. Och jag tror på att be i tungor.
”Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot 23 och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.” (Jud 21-23).
Annihilationism
Vi har många människor idag, exempelvis de som organiserar ’Jesusmarschen’ (March for Jesus) i Storbritannien, som säger till de ofrälsta att det inte finns något sådant ställe som helvetet! Det tror exempelvis Graham Kendrick och Roger Forster.
Dessa människor är våra bröder i Kristus. Jag säger inte att de inte är kristna. Jag dömer dem inte. Jag säger bara att de säger till ofrälsta människor att det inte finns någon evig fördömelse. Det är ett ställningstagande bakom ’Jesusmarschen’. De säger, ”Om du inte omvänder dig och accepterar Jesus, kommer du inte att existera längre efter att du dött.” Ja, det är ju vad ofrälsta människor redan tror, men att de sedan förintas de. Du kan inte bevisa från Bibeln att det inte finns någon sådan plats som helvetet.
”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.”(Jud 22-23).
Livklädnaden avser nu inte ett bokstavligt plagg, det talar midrashiskt om frälsningens kläder, våra vita dräkter (Upp 7:14).
”Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande – den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.” (Jud 24-25).
Hela detta brev, Judas brev, ett kapitel, kan sammanfattas i en vers från Gamla testamentet: ”Den avfällige uppfylls av sina egna vägar, en god man håller sig borta från honom.” (Ords 14:14).
Var nöjd och prisa Herren
Missnöje och besvikelse! I Timoteusbrevet står det att om våra grundläggande behov tillgodoses – andligt, ekonomiskt – så bör vi vara nöjda. Om Gud sedan lägger något till våra grundläggande behov så prisa Herren, det är hans välsignelse och hans godhet. Var en trogen förvaltare av allt han ger, men var nöjd.
Den avfallne kommer att förråda
Det finns lika många avfallna inne i kyrkan som det finns utanför. Det finns människor i kyrkan som inte har vänt världen ryggen, som försöker leva i två skapelser. De försöker tjäna två herrar. Den spänningen, den kampen, den striden rasar inom var och en av oss, varje timme, varje dag.
Det finns en gammal man och en ny man, en gammal kvinna och en ny kvinna, en gammal skapelse och en ny skapelse. Konflikten mellan de två rasar i oss alla. Rösten vi hör, genom att välja att lyssna på den, avgör vi vem som ska vinna kampen.
Det finns lika många avfallna i kyrkan som de som har lämnat, och jag skulle våga påstå – utan att ha kunskap om det – att det bland dem som läser detta nu, finns dem som är avfallna. Hur faller man? Den avfälliges hjärta mättas av sina egna vägar. Det är nyckeln.
Gud varnar oss för människor i kyrkan – och om du är en av dem, så varnar Gud dig – för dig själv. Under de sista dagarna kommer sådana människor att så småningom att falla bort. De kan leva hela ett helt liv i självbedrägeri, men i tider av förföljelse kommer den här typen av människor att falla bort.
”En bror skall utlämna sin bror till att dödas”… (Matt 10:21).
Det kommer att vara den här typen av människor som kommer att förråda oss, de vars hjärtan är fyllda och mättade av sina egna vägar.
En sak ber jag Herren om, att, på något sätt, oavsett vad han gör med mig i mitt liv – låt mig inte bli en av dem.
James Jacob Prasch
- Det grekiska ordet i grundtexten, aselgeia: https://biblehub.com/greek/766.htm ↩︎