”När någon vill bära fram ett matoffer åt Herren, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå. Han skall bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen skall ta en handfull av mjölet och oljan och dessutom all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Det som är över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
När du vill bära fram ett matoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Om ditt offer är ett matoffer som tillreds på plåt, skall det vara av fint mjöl, osyrat och blandat med olja. Du skall bryta sönder det i stycken och hälla olja på det. Det är ett matoffer. Om ditt offer är ett matoffer som tillreds i panna, skall det tillredas av fint mjöl med olja. Varje matoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du föra fram till Herren. Det skall bäras fram till prästen och han skall ta det till altaret. Sedan skall prästen ta den del av matoffret som utgör påminnelseoffret och bränna det på altaret. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. Det som blir över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland Herrens eldsoffer är det högheligt.
Inget matoffer som ni bär fram åt Herren skall vara syrat, ty varken av surdeg eller honung skall ni bränna något som eldsoffer åt Herren. Som förstlingsoffer skall ni bära fram sådant åt Herren, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft. Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.
Om du vill bära fram ett matoffer åt Herren av den första skörden, skall du till ett sådant matoffer bära fram ax av grönskuren säd, rostade över eld och sönderstötta. Du skall hälla olja på offret och lägga rökelse på det. Det är ett matoffer. Prästen skall som påminnelseoffer bränna en del av de sönderstötta axen och oljan tillsammans med all rökelsen. Det är ett eldsoffer åt Herren.” (3 Mos 2:1-16
Texten är översatt med tillåtelse av författaren James Jacob Prasch.
Detta är det femte av nio kapitel,’The Grain Offering’ ur boken ’More Grain for the Famine’ [2002].
Innebörden av titeln är ’Mer andlig föda åt de andligt svältande’. OBS! Rekommendationen är att läsa kapitlen i ordning. Rubrikerna i texten är tillagda för att underlätta läsningen. Översättningen är gjord av Ted Sjövall. Översättningar finns sedan tidigare även ur boken’Grain for the Famine’. Om ej annat anges så är bibelverser från Folkbibeln 1998.
Jesus, lammet och syndabocken
Tredje Moseboken i Hebreerbrevet är V’yekra, eller ”Och Jahve kallade”. De flesta kristna har någon slags uppfattning om att djuroffren i Gamla testamentet – det som judarna kallar Tenach – är symboler för Jesus. De kanske vet att påskalammet, det felfria lammet, är en bild av vad Jesus skulle vara; att för Gud är en syndfri människa värd mer än alla syndiga människor, och det är så som en människa kan dö för oss alla. Vissa människor kanske också känner till syndabocken på Yom Kippur på försoningsdagen; vi läser om detta i Hebreerbrevet kapitel 9-11. Översteprästen lade faktiskt sina händer på två getter och satte synden som symbol på deras huvuden. De tog sedan getterna genom gatorna, där folket spottade på dem, sparkade dem, kastade stenar på dem, slog dem med pinnar och förbannade dem för deras synd. Getterna eskorterades sedan utanför staden, där den ena slaktades och den andra fördes till en stupbrant. Det var en symbol för vad som skulle hända Jesus: Gud skulle lägga vår synd på Honom: Han skulle paraderas genom Jerusalems gator, föras ut ur staden och avrättas. De flesta kristna har en uppfattning om att blodsoffren från dessa djur var symboler för Jesus; de flesta kristna tänker dock inte på matoffret.
Paulus, vars riktiga namn var rabbin Saul från Tarsus, berättar för oss att vi upprättar Toran – de fem Moseböckerna, som uppfylls i Jesus. Allt detta pekar på Honom. Du kan förstå evangeliet och veta hur du blir frälst bara genom att läsa Nya testamentet. Men för att förstå det på en djupare nivå, för att förstå evangeliets fullhet, måste du förstå det i ljuset av dess Gamla testamentets bakgrund. Vi måste förstå hur Jesus uppfyllde lagen.
Jesus och matoffret
Matoffret här är vad vi på hebreiska kallar ’matzoth’ osyrat. Kanske har du sett matzoth; vissa kyrkor använder matzoth för nattvarden. Det är randigt och det är genomborrat; Talmud föreskriver att det osyrade brödet som används vid påsk måste vara det. Detta motsvarar, säger rabbinerna, köttet från påskalammet. Det är precis vad Jesus talar om i Johannes kapitel 6; det är en bild av Hans kropp. Så brödet var randigt, och sedan genomborrat, och sedan bröts. ”Genom Hans sår är vi helade”, och ”Han blev genomborrad för våra överträdelser”, berättar den hebreiske profeten Jesaja för oss. Matoffret är en symbol för Jesu offer för våra synder.
Säden kunde offras på tre sätt: För det första skulle den offras över öppen eld, på en stekhäll. För det andra skulle den offras i en stekpanna – en sorts panna med ett långt handtag. Det tredje sättet skulle vara det vi på hebreiska kallar b’tanur; inuti en ugn. Säden skulle offras över öppen eld, i en stekpanna och i en ugn. Vi är tredimensionella varelser, eftersom vi är skapade till Guds avbild och likhet; Imago Dei. Vi har en kropp, en själ och en ande. Det är en av de saker med vår natur som lär oss hur vi är skapade till en treenig Guds avbild och likhet. Treenigheten i oss uttrycker något om treenigheten i vår Skapare. Vi är vad folk skulle kalla ’theopomorfiska’; till Guds avbild och likhet.
Med tanke på detta faktum kan vi se att när Jesus dog för vår synd, var han tvungen att lida i kropp, i själ och i ande. Synd förorenar varje aspekt av vår varelse: den förorenar vårt kött, eller vår kropp; det förorenar vår själ, eller vårt sinne, våra känslor och vårt intellekt; och det förorenar vår ande. Varje aspekt av vår varelse är fallen på grund av synd. Därför, för att ta bort vår synd, var Jesus tvungen att sona den i kropp, själ och ande.
Så: det första offret av säden är det som offras över öppen eld. När säden offrades på stekpannan kunde alla se den förtäras. Detta motsvarar Herren Jesu fysiska lidande. Där var han, utstod en romersk avrättning, hängande nästan naken offentligt; alla kunde se honom bli fysiskt torterad. När de spikade upp honom på korset, spikades han där för min synd. När romarna piskade honom och satte törnekronan på hans huvud, var det för att han tog min synd. Jesus fick spikarna; jag fick frälsning. Det rättfärdiga för de orättfärdiga.
Det finns ett stort problem i det amerikanska bibelbältet, och här är vad det problemet är: kulturell protestantism. Med andra ord, det finns människor som går till kyrkor som predikar evangeliet och tror på evangeliet bara för att de har vuxit upp i det; de har alltid gjort det. Ändå har de aldrig kommit för att bli frälsta. Detta är ett stort problem, som jag har sett över hela världen där det finns bibelbälten: Jag har sett det i Sydafrika, i Nordirland och definitivt i den amerikanska södern. Lärdomarna finns där; Tron finns där; men vissa människor kanske känner Herren, medan andra kanske inte gör det. När Jesus gick till korset, gick Han dit för dig. Gud tog din synd och lade den på Jesus; Han tog sin rättfärdighet och lade den på dig. Du måste acceptera detta personligen, annars är du inte kristen, oavsett hur många gånger du går till kyrkan.
Han led till sin kropp; alla kunde se säden brännas upp. Hans tortyr var outsäglig. Jag läste en gång en obduktionsrapport gjord av några kristna patologer som utförde obduktioner på lik som hade korsfästs i romersk stil, och det var otroligt hemskt. Även med modern teknik skulle vi ha svårt att hitta ett grymmare sätt att döda någon än det sätt som romarna dödade Jesus på.
Säden offrades dock också i en stekpanna. När säden konsumerades i stekpannan var det som hände bara delvis synligt. Man kunde se en del av vad som pågick, men man kunde inte se allt. Att detta säde bränns upp i stekpannan, enligt 3 Mosebok kapitel 2, motsvarar Jesu emotionella/psykologiska lidande; det som Bibeln kallar ”hans själs vedermöda”.
När någon lider emotionellt eller psykiskt – om någon kanske är i depression, eller sörjer, eller är förtryckt på något sätt – kan andra människor se en del av vad som händer med den personen, men inte allt. Man kunde bara se en del av säden förtäras i stekpannan på avstånd. För att se hur allt bränns upp hade man varit tvungen att stå rakt ovanför och titta ner. Så är det när någon lider känslomässigt, oavsett om de är i en depression eller sörjande eller kanske sörjer förlusten av en ofrälst nära och kära, kan andra människor se en del av vad den personen går igenom, men bara Han som tittar ner från ovan kan se allt. Herren vet allt; andra människor kan bara uppskatta en del av det, och kanske känna empati; men Gud ser allt.
Du förstår, Jesus tog våra sorger; Han led psykiskt. Han torterades känslomässigt och mentalt.
Men så fanns det ett tredje sätt på vilket säden konsumerades: detta är återigen på hebreiska b’tanur, eller ’inuti ugnen’. Detta var inte synligt för någon.
På korset hände något inom själva Gudomens treenighet: Fadern vände Sonen ryggen. Nu måste vi vara försiktiga; det finns en fruktansvärd heresi som har sitt ursprung i den amerikanska södern, som sprids av pengapredikanterna på så kallad ”kristen” tv. De kallar det ”Jesus dog andligt”. Det är en absolut blasfemisk lögn, som säger att Satan vann segern vid korset, och att när Jesus dog, trots att han själv sa: ”Det är fullbordat” och ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”, så hände det inte. Att han istället blev en satanisk varelse av samma natur som Satan i helvetet, där han sedan torterades i tre dagar och tre nätter, tills han föddes på nytt fortfarande i helvetet. Det är vad pengapredikanterna tror. Så, eftersom Jesu kors inte är centralt för deras syn på det kristna livet, ser de inte heller Jesu kors som centralt för frälsning. Istället för ”Ta upp ditt kors och följ mig, och sätt din lit till en bättre värld”, består deras övertygelser av ”Nämn-det-och-gör-det-anspråk, du är en konungs barn, Gud vill att du ska vara rik”, och Kingdom Now, etc. Detta är en fruktansvärd heresi; Jesus vann segern på korset, inte djävulen. Men något hände i den ugnen. Något hände inom Gudomen. Fadern vände Sonen ryggen; Gud kunde inte se på synd. Vi förstår inte helt vad som hände.
Han led i kropp, själ och ande. Därför måste säden offras: i stekpannan, där alla kunde se den; i stekpannan, där den delvis kunde ses och bara helt observeras uppifrån; och i ugnen, där ingen kunde se den.
Smörjelse
Nu måste denna säd smörjas. Den måste hällas över med olja. Det hebreiska grundordet för ”olja” är shemen; det talar om smörjelse. Ordet ”Kristus” kommer från det grekiska ordet christos, och är det grekiska sättet att säga den hebreiska termen ha Mashiach, eller ”den Smorde”, eller Messias. Jesus smordes till begravning innan han smordes till herravälde. När Paulus talar om beviset för sin smörjelse och sin tjänst i Andra Korintierbrevet, talar han inte först om mirakel eller om en apostels tecken. Han talar först om att ha blivit övergiven, skeppsbruten, stenad, etc., etc. Det första och främsta beviset på en verklig smörjelse, en smörjelse som kommer från Kristus, är ett korsfäst liv. Det är ett liv som levs utan tillit i denna värld. Det är sannerligen inte en Mercedes-limousine, inte heller den sortens materiella extravagans som vi ser på den så kallade ”kristna” televisionen, som världen tittar på och hånar. Det är inte smörjelse – smörjelse är ett korsfäst liv. levt av någon som inte litar på detta liv eller denna värld, utan som kommer att lita på Gud för nåden att lida vad de än behöver om det är i Guds vilja; någon som inte älskar sitt liv i denna värld, även om det skulle leda till döden. Det är det sanna beviset på smörjelse.
Jesus smordes till begravning; oljan hälldes över säden. Olja och rökelse; när Jesus föddes kom de vise männen med guld eftersom han var en kung, myrra eftersom han skulle dö (myrra, som ni minns, är vad döda kroppar smordes med för begravning, som vi läser i Johannes 19:39), och även rökelse eftersom rökelse, som vi får veta i Uppenbarelseboken, är de heligas böner.
För att förstå vad detta betyder, låt oss titta mycket kort på Höga Visan kapitel fyra vers sex. Vi kallar Höga Visan på hebreiska för Hashir Hashirim, och det är en allegori. Salomos romans med Shulammita är en bild av Kristi romans med sin brud. Vi får veta detta i kapitel fyra vers sex:
”När dagen blir sval och skuggorna flyr,
vill jag gå bort till myrraberget,
till den rökelsedoftande höjden.”
Brudgummen är smord till begravning för att dö för bruden, för att frambära det välbehagliga offret på myrraberget, det berg som vi skulle kalla Golgata. Så han är smord till begravning för att frambära det välbehagliga offret. Du förstår, du kan be och be, sjunga psalm efter psalm efter psalm, och det spelar ingen roll. Om det inte är i Kristus, om du inte är född på nytt, kan Gud inte acceptera din tillbedjan. Det är bara det som görs i Kristus som spelar roll. Du kan gå i kyrkan hur mycket du vill, och det är bra; men det är inte tillräckligt bra. Bara i Kristus spelar det roll. Men låt oss fortsätta.
Surdeg och honung
Så säden smörjdes för att ge den godtagbara tillbedjan. Den hade olja och rökelse; men säden kunde inte ha honung. Den kunde inte heller ha någon surdeg; det är vad ’matzot’ betyder: ”osyrat bröd”. Varför skulle detta bröd, som är en bild av Jesu kropp, inte ha någon surdeg? Vad är surdeg? Nya testamentet berättar upprepade gånger för oss vad surdeg är.
I 1 Korintierbrevet 5 säger Paulus följande: ”Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.”
Surdeg, eller jäst, bidrar inte alls till brödets näringsvärde. Det bara blåser upp det; ”Ert skryt låter inte bra”. Det första som surdegen talar om är synd, men särskilt högmodets synd. Stolthet är den grundläggande synden; det är synden som ger upphov till annan synd. I Jesaja kapitel 14 får vi veta att den första synden var högmod. Satan ville vara Gud; i evigheten ville Satan ta Guds position. Stolthet var Satans första synd, enligt Jesaja 14. Under Adam och Evas frestelse var människans första synd högmod. Stolthet är den typ av synd som leder till annan synd. När du ser någon som har problem med girighet, finns högmod under den girigheten. När du ser en person som har problem med okontrollerad lust, finns högmod under den lusten. När du ser en person som har problem med orättfärdig, ohelig ilska, finns högmod under den ilskan. Högmod är den grundläggande synden; den ger upphov till annan synd.
Det enda jag har att vara stolt över är vad Jesus gjorde för mig på korset; det är allt. Att han tog min synd och uppstod från de döda är det enda jag har att vara stolt över. Jesus var dock Gud, och han hade ingen synd. Han hade allt att vara stolt över; men han som hade något att vara stolt över var inte stolt. Jag som inte har något att vara stolt över måste kämpa mot stolthet varje dag; det gör ni också. Vi kämpar mot det varje dag, men Jesus hade ingen. Det fanns ingen surdeg i den matzoten.
Men sedan sa han vidare: ”Akta er för fariséernas surdeg.” Falsk lära. När man ser kätteri och falsk lära (och allt man behöver göra för att se falsk lära är att slå på den så kallade ”kristna” tv:n; den består av mycket mer falsk lära än sann lära), är detta fariséernas surdeg. Den blåser upp; det finns stolthet, ”Gud visade mig, jag kan göra det här, vi ska gå ut och segra” – andlig stolthet. När man ser falsk lära och kätteri är källan till det alltid andlig stolthet. Se upp för fariséernas surdeg. Jesus hade ingen falsk lära, inget kätteri. Varje ord han lärde ut var hundratio procent sant. Det fanns ingen surdeg i den matzoten. Om det hade funnits, skulle han inte ha kunnat dö för våra synder.
Återigen: för Gud är en människa utan synd värd mer än alla människor med synd. Det spelar ingen roll hur god du är; du är inte tillräckligt god för att komma till himlen. Å andra sidan spelar det ingen roll hur dålig du är; du är inte så dålig att Gud inte älskar dig och Jesus inte kan ta din synd och ge dig sitt liv. Det är evangeliet.
Det är tufft när människor har vuxit upp och hört detta hela sina liv; de går till bra kyrkor i 20, 30, 40 år och hör detta budskap – eller varianter av det – några av dem förmodligen hundratals gånger. Ändå har de fortfarande aldrig blivit födda på nytt; det är en fruktansvärd tragedi. Min familj består av israeliska judar; judar är mer skyldiga än andra människor för att de förkastar evangeliet, eftersom Jesus var jude och eftersom evangeliet kom till Israel först. Det står i Romarbrevet att Gud håller judarna ansvariga först. Eftersom frälsning är tillgänglig för dem först, drabbas de först av konsekvenserna av att förkasta den, det får vi veta i Romarbrevet. Så kommer även människor som har hört evangeliet upprepade gånger att vara mer ansvariga än människor som inte bor på platser där det är lika lättillgängligt. Jag visste aldrig vad en pånyttfödd kristen var förrän jag gick på universitetet; jag hade aldrig ens hört talas om något sådant. Men många människor har vuxit upp med att höra talas om det utan att acceptera det. De känner till sanningen; eller åtminstone har de sanningen tillgänglig för dem. Jag åker till Afrika, Indien, Mellanöstern; jag åker till platser där människor aldrig har hört sanningen. Ändå finns det människor som går i kyrkan och hör det söndag efter söndag efter söndag, men deras liv förändras inte.
Det fanns ingen surdeg – ingen stolthet, ingen falsk lära – i den matzohen. En man utan synd kunde dö för alla syndiga män.
Men då kunde det inte finnas någon honung. Varför kunde det inte finnas någon honung på det sädeskornet? Vad är problemet med honung? Vi vet vad surdeg är – skrifterna säger oss det. Men vad är det för fel med honung? Varför säger Gud i Tredje Moseboken kapitel 2 att det inte kunde finnas honung på sädeskornet när det offrades?
Titta på Ordspråksboken kapitel 24:13. Vi måste alltid tolka skrifterna i ljuset av andra skrifter. Detta är vad vi läser: ”Ät honung, min son, det är gott, självrunnen honung är söt för din gom.” Honung är sött. Låt oss förstå den hebreiska tanken i idén om honung: Honung på hebreiska kallas devash, eftersom det kommer från det hebreiska ordet för ’bi’, devorah. Flicknamnet ’Deborah’ betyder ’bi’ på hebreiska. Men det hebreiska ordet för Bibeln, Guds ord, är devar. Guds ord är sött. Kom ihåg i Uppenbarelseboken, eller i Hesekiel kapitel 3, att skriftrullen var söt i munnen men bitter i magen. Guds ord är sött för oss; det smakar sött. Ändå borde Guds ord alltid vara sött i våra munnar, men bittert i vår mage. Det kan vara mycket intressant och mycket uppmuntrande; men vi är också ansvariga för det. Det ges inte bara för att öka vår kunskap, utan för att förändra våra liv. Det är sött i munnen, men bittert i magen. Du förstår, vi gillar bara honungsbitarna. Vi gillar inte de bittra bitarna.
Hebreerna gick in i ett land av mjölk och honung, och en dag ska vi också göra det. Himlen kommer att vara ett land av mjölk och honung; det förlovade landet. Det ena är en bild av det andra. I himlen kommer allt att vara ljuvligt. Men under tiden har vi kommit ut ur Egypten – en bild av världen – och vi vistas i öknen. Öknen är en svår plats. Mannat föll för Israel, och det smakade honung; nu faller mannat och det smakar honung.
Men det finns ett problem med honung. Inte med honungen i sig, utan med vad vi gör med den. Se Ordspråksboken 25:16: ”Om du finner honung, ät inte för mycket, så att du blir övermätt och kräks.” För mycket honung gör oss sjuka. Jag är själv mycket måttligt pingstvänlig/karismatisk, även om jag är emot all extremism. Men jag ska berätta om en av de saker som har gått fel med pingströrelsen, och varför den efter nästan 30 år inte har lett till någon väckelse: för mycket honung. Allt baserades på tillgivenhet, känslor och kärlek. De ville bara ha det söta i munnen, inte det bittra i magen. De omfamnade erfarenhetsteologi istället för biblisk teologi. Deras lära kommer från egna påhitt, allt eftersom det känns bra; det är samma sak som sekulär psykologi. Må-bra-faktorn: ”om det känns bra måste det vara rätt”.
”Ät vad du behöver” – du behöver en viss mängd honung. Vi behöver alla tillgivenhet; honung talar om tillgivenhet. De två typerna av föräldrar som allvarligast skadar sina barn andligt och känslomässigt är de som är alltför stränga och de som är alltför tillåtande. Jag hade en farbror som var i den amerikanska militären, och hans position var att träna soldater för strid. Han var en hjälte i Korea och en bra soldat; men han kunde inte skilja sitt yrkesliv från sitt familjeliv. Som ett resultat var han alltför sträng mot sina barn och manipulerade dem. Detta skadade dem, och en efter en hamnade de fel i livet. I slutändan var de ansvariga för sina egna liv, men deras uppfostran var alltför sträng. Vet du att det finns fäder som aldrig har kramat sina barn? Bibeln talar mer om en faderskärlek än om en mors kärlek, eftersom Gud är en fadersfigur. Om ett barn aldrig har sett en fars kärlek, kommer den bristen att skymma hans eller hennes syn på Gud. Det finns fäder som aldrig visar välbehövlig tillgivenhet till sina barn.
Ändå ’ät bara vad du behöver’; konsumera inte för mycket. ”Åh, slå inte lille Henry; Henry är en duktig pojke”; tills polisen en dag knackar på dörren när lille Henry inte längre är så liten – och inte heller så snäll.
Har du hittat honung? Ät vad du behöver; vi behöver honung. Men för mycket gör oss sjuka. Var försiktiga med människor som styrs av sina känslor, som ersätter andlighet med känslor och upplevelse. Det är Guds ords lära som avgör vad som är andligt; det gör inte våra känslor.
Låt oss titta vidare: Ordspråksboken 25:27: ”Att äta för mycket honung är inte gott, att söka sin egen ära är inte ärofullt.” När du ser människor äta för mycket honung – som styrs av sina känslor – är det människor som är andligt stolta. De söker sin egen ära, tror att de är mer andliga än andra runt omkring dem, omfamnar attityden ”heligare än du” [’holier-than-thou’ – andligt högmod. ö.a], och för dem blir känslor och emotioner en felaktig barometer för andlighet. ”Åh, vi dömer inte! Vi kritiserar inte!”
Min egen familj är en kombination av två bakgrunder: judisk och katolsk. Vi har judiska familjer som är på väg till helvetet utan sin Messias, men det finns kristna som påstår sig älska judarna samtidigt som de vägrar att ge dem evangeliet. Det finns faktiska organisationer som kallar sig ”Christian Embassies”, som består av människor som vill föra tillbaka judarna till Israel; ändå undanhåller de evangeliet från dem i ”kärlekens” namn. Vad de egentligen säger är: ”Vi älskar dig, jude! Dra åt helvete.” Nej; om du älskar judar, berätta för dem om Messias.
”Åh, vi älskar våra katolska bröder!” Jag har en mor som litar på en Mariastaty för sin frälsning istället för på Herren Jesus Kristus; min mor är på väg till helvetet. Om vi älskar katoliker, kommer vi att berätta det sanna evangeliet för dem. Antingen renar Kristi blod dig från all synd, eller så ska du sona din egen i skärselden; vilket evangelium ska du tro på? Paulus sa att om en Guds ängel kom och predikade ett annat evangelium, ska vi förkasta honom. Det finns ingen skärseld; vi sonar inte vår egen synd, eftersom Kristi blod renar från all synd. Ändå kommer människor i kärlekens namn att göra anspråk på katoliker som bröder och lämna dem kvar i slaveri under rädslan för döden. Detta är inte kärlek; fullkomlig kärlek driver ut all rädsla. Jesus tog vår synd; ändå kommer vissa kristna i kärlekens namn att lämna människor i det slaveriet. ”Åh, men vi måste älska katolikerna!” Visst gör vi det; så låt oss berätta sanningen för dem! I Filipperbrevet 1:9 ser vi att kärlek och sanning inte utesluter varandra, utan snarare är ömsesidigt beroende. Ändå, eftersom den karismatiska rörelsen drivs av honung istället för av spannmål, vet de inte längre detta.
”Ät vad du behöver; inte för mycket.”
Själens funktioner är sinnet, intellektet och känslorna. Mänskligt intellekt är en mycket god tjänare, men det är en dålig herre. Mänsklig känsla är också en mycket god tjänare, men den är en dödlig, grym och dödlig herre. När du hittar människor som tänker med sina känslor och ersätter Guds ord med känslor, ser du människor som är andligt stolta och som andligt är på en självmordsresa. De kommer också att dra andra med sig om de tillåts göra det.
Nej, det fanns ingen honung på den säden. Det fanns ingen känsla inblandad i Jesu korsfästelse. Fadern vände ryggen åt sin Son. Nej; jag fick honungen – ’Så älskade Gud världen…’ Jag fick honungen. Flickorna jag låg med, kokainet jag drog upp i näsan – Jesus betalade priset för det. Han fick spikarna; Han blev fastspikad på ett träd för vad jag gjorde, och jag fick honungen. Han fick ingen honung; det fanns ingen honung på den säden.
Förstlingsoffret
Det kunde inte finnas honung och ingen surdeg. 3 Mosebok 2:12: ”Som förstlingsoffer skall ni bära fram sådant åt HERREN, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft.” Varför kunde inte förstlingsfruktens säd användas som ett sädesoffer? Förstå vad förstlingsfrukten betydde: det var en hebreisk högtid under påskveckan, i april. Jesus korsfästes vid den tiden; men på söndagen i den veckan gick översteprästen ut till Kidrondalen, som ligger direkt mellan Tempelberget och Olivberget. Precis vid soluppgången, när han såg den första ljusstrålen komma upp från baksidan av Olivberget och lysa upp det första sädeskottet, skulle det kallas förstlingsfrukten. Översteprästen skulle sedan ceremoniellt skörda det och föra det in i templet; det skulle vara förstlingsfrukten. Alla fyra evangelierna berättar att Jesus uppstod runt gryningen; med andra ord, just vid den timme då översteprästen förde förstlingsfrukten in i templet, uppstod Jesus från de döda som uppståndelsens förstlingsfrukt. Detta är vad Paulus säger till oss i 1 Korintierbrevet 15:20: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” Han är förstlingen.
Så förstlingens säd kunde inte läggas på altaret och offras. Varför? För att Jesus dog en gång för alla. När han väl hade dött för vår synd och uppstått från graven, skulle han aldrig dö igen. Det är därför Mose, när han slog på klippan mer än en gång, inte kunde komma in i det förlovade landet. Det var som att korsfästa Jesus upprepade gånger. Han dog en gång, och sedan kom det levande vattnet – den helige Ande.
Det finns ett stort problem idag som kallas ekumenik. Nu är det mycket bra för frälsta kristna att förenas med frälsta kristna. Jag är helt för att pånyttfödda baptister ska förenas med pånyttfödda presbyterianer och pånyttfödda pingstvänner (om de inte är extrema). Jag är för att frälsta kristna ska förenas. Men när frälsta kristna börjar gå i säng med liberala protestanter, icke-troende; när frälsta kristna börjar gå i säng med den romersk-katolska kyrkan; då är det något helt annat. Låt oss titta på vad det står i Hebreerbrevet 7:27: ”Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.” Han dog en gång. I Hebreerbrevet 9:12 läser vi samma sak: ”gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.” Och i Hebreerbrevet 9:28: ”så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder”. Hebreerbrevet 10:10: ” Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.” Vers 14 i kapitel 10: ”Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga.” En gång; om något har blivit fullkomnat kan det inte förbättras. Jesus dog en gång och endast en gång.
Därför är Han förstlingsfrukten, får vi veta i Korintierbrevet. Han dog en gång, uppstod från de döda en gång, för att aldrig dö igen, eftersom Hans offer var fullkomligt. Den romersk-katolska mässläran [transsubstantiationläran ö.a]förnekar detta och hävdar att mässan är samma offer som Golgata, och att Jesus dör om och om och om igen. Den katolska mässläran är ett fundamentalt förnekande av Jesu Kristi evangelium.
Reformatorerna var sannerligen inte fullkomliga män. Luther, Calvin, Zwingli – de gjorde många misstag, och de förföljde till och med baptister. Men var och en av dem var en romersk-katolsk präst som blev frälst när han läste Bibeln. De var inte bara från det romersk-katolska prästerskapet, utan de var från det romersk-katolska prästerskapets intelligentsia. När de gick tillbaka och läste skrifterna på de ursprungliga grekiska språken förstod de vad som var fel. Var och en av reformatorerna var en romersk-katolsk präst som läste skrifterna på originalspråket och blev frälst. Dessa läror har inte förändrats: Jesus dog en gång för alla.
Sälta
Säden måste saltas. Återigen kommer vi tillbaka till denna idé om Ordet. Johannes kapitel 1, ”I begynnelsen var Ordet”. Jesus är Ordet, och Bibeln är Ordet. Hans Ord är Han; det är salt. Salt var det enda konserveringsmedlet de hade i det forntida Främre Orienten. Guds Ord – saltet – konserverar. Jesu kraft konserverar. Om en kyrka slutar vara evangelisk, kommer den så småningom att sluta vara evangelisk. Om du överger Kristus, kommer du så småningom att överge Hans Ord; och det är där den liberala protestantismen har hamnat. ”ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft”. De vill bara behålla Bibelns moraliska läror och glömmer den personliga relationen med Herren. Ordet är Ordet; när Ordet försvinner, försvinner också Ordet. Med andra ord, när Jesus lämnar, följer Bibeln efter.
Jag bor i England. På utsidan av det engelska parlamentet i Westminster, London, står det pater nostra cuis en coeleas, ”Vår Fader, du som är i himlen”, eftersom det brittiska parlamentet grundades av puritaner som trodde på Bibeln.
Inuti är det fyllt med ateister, frimurare, muslimer och Gud vet vad mer. De tror verkligen inte på Bibeln. Varför faller detta samhälle sönder? Varför finns det så mycket brottslighet? Varför finns det frälsta kristna, till och med så kallade kristna präster, som skiljer sig och gifter om sig? Saltet förlorar sin sälta. De går bort från Bibelns läror eftersom de har lämnat Jesus. De har gått bort ifrån Ordet, så de går bort från han som är Ordet. Han är Ordet; om du går bort från Bibeln har du gått bort från Kristus. Så enkelt är det.
Salt bevarar. Även i de så kallade bibelbältena är omoralen, brottsligheten och skilsmässan bland så kallade kristna häpnadsväckande; ännu mer eftersom det är accepterat. När jag blev frälst skulle du aldrig ha hört talas om en kristen som skilde sig och gifte om sig. Om det hände, hände det antingen innan de blev frälsta, eller så hade de en icke-troende partner som lämnade. Det var allt; annars skulle det aldrig ha hänt. Men nu betyder det ingenting. De främsta namnen gör det! Det står i tidningarna! Hal Lindsay är inne på sin tredje skilsmässa och omgifte; Amy Grant ska skilja sig, etc. Det betyder ingenting längre, eftersom saltet har förlorat sin smak.
Låt oss se vidare på detta: Säden kom på två sätt. Du hade hela säden, och sedan hade du den krossade säden, eller grynen. Vad är skillnaden mellan hela säden och den krossade säden? Allt är Guds ord, men det kommer i två former: När Guds ord lärs ut under den Helige Andes sanna smörjelse, är det krossad säd. Det är någon som tar Ordet, krossar det och ger det till människorna i en smältbar form; det är bra. Men hela säden kommer först. Ingen bibellärare, ingen kristen bok, kommer någonsin att ersätta din egen läsning av Guds ord. Det finns bra krossad säd; det finns böcker som Kristens resa, Från helvetets brevskola, böcker av A. W. Tozer och många andra. Det finns mycket bra krossad säd; men hela säden kommer först. Ingen undervisning, ingen lärare, inget band, ingen video, ingen bok och ingen tv-sändning kommer någonsin att ersätta din bön och dina studier av skrifterna själv.
Ordet är Ordet
Ordet är Ordet; Herrens Ord och Ordets Herre. Han är Ordet: Han är säden som offrades på tre sätt: Han led i kropp, själ och ande när han tog våra synder. Denna säd förtärdes på en stekhäll, i en stekpanna och i en ugn.
Han smordes till begravning innan han smordes till rikets herravälde. Det fanns ingen Benny Hinn-frisyr, ingen Mercedes-limousine eller herrgård; det fanns ett korsfäst liv som bevis på smörjelsen. Han bar fram det godtagbara offret till Herren.
Ingen honung; det fanns ingen tillgivenhet vid korset. Fadern vände sin Son ryggen för min synd. Jag förtjänade inget annat än helvetet, ändå fick jag tillgivenheten. Jesus tog min synd så att jag inte behöver hamna i helvetet.
Ingen surdeg; det fanns ingen falsk lära, det fanns ingen stolthet, det fanns ingen synd; men det fanns ett salt; ett salt som bevarar. Denna salta säd skulle bevara ett samhälle, en nation, ett samfund, en kyrka, en familj och ditt och mitt liv; salt bevarar.
Hela säden och den krossade säden; det är vad Gud har för oss, och det är vad Gud vill för oss. Det väntar här, och i vissa fall för människor, evangeliet har funnits här hela deras liv, men det har aldrig accepterats. Men det kan accepteras även idag.
Kristna – se upp för för mycket honung. Undanhåll inte tillgivenhet, men låt er inte heller styras av den.
Detta är allt. Det är underbart att vara i de länder där vi bor; ändå händer något i dessa länder – Amerika, Storbritannien, etc. Det bibliska arvet som testamenterats till oss av våra förfäder minskar snabbt. Vi har vad som alltmer är en kulturell kristendom. Människor som inte är verkligt frälsta men som påstår sig vara det, ’mycket snack, men liten verkstad’ [talking the talk without walking the walk]. Jag har ingen lösning, men det har Gud. Den lösningen är säden. Vi har problemet, Gud har lösningen.
James Jacob Prasch